Veckosammanfattning: Paus i Patohysterin
Ny månad, ny vecka, nya utmaningar. Och en ny veckosammanfattning som sig bör.
Måndag är på väg mot tisdag när jag nu äntligen slår mig ner för att författa sammanfattningen av veckan som gick. En synnerligen viktig seger, en tung skada och en gammal Milanspelare som hade en tung dag är något av det som står på agendan den här gången.
De rödsvarta gästade under söndagskvällen Florens för ett klassikermöte med Fiorentina. En match vars betydelse var av allra största vikt i kampen om en Champions League-plats. Min egen tanke inför drabbningen var att en poäng vore godkänt, det som i första hand gällde som jag såg det var att Milan inte fick hamna längre efter Florenslaget. En trepoängare kändes förstås inte omöjlig på förhand men samtidigt var full pott i den svåra bortamatchen i det närmaste att se som en bonus.
En numera världskänd 18-åring vid namn Pato såg sedan till så att Milan kunde återvända hem till Milano med tre världefulla pinnar i bagaget. I en match utan direkt skönspel tog han på sig matchvinnarrollen genom att elegant slå in 1-0 på Kakàs passning. Hans fjärde mål hittills i den rödsvarta tröjan och det hittills kanske allra viktigaste. Det innebar nämligen att det nu bara skiljer fyra poäng upp till Fiorentina på CL-plats, detta med en match mindre spelad dessutom för Milans del.
Säg den lycka som varar är dock ett talesätt som allt för ofta tycks stämma. Pato hann inte mycket mer än att fira målet förrän hans vänstra fotled vek sig. Otäcka bilder kablades ut på den brasilianske ynglingen när han bars ut på bår. "Relativt allvarligt" sa Ancelotti om skadan efter slutsignalen men några klara bud har inte kommit än. Inom 48 skulle besked dyka upp och förstås återkommer vi här på sidan så fort vi vet något mer. Tyvärr en tillfällig paus i Pato-hysterin hursomhelst.
Någon som inte ska glömmas bort som en av söndagens hjältar är Kalac som stod för en rad bra ingripanden under matchen gång. I slutskedet räddade han segern åt Milan med en strålande parad på Gamberinis nick och klargjorde än mer vem som verkligen förtjänar att vara förstamålvakt i dagsläget.
. . . . . . .
Annat nämnvärt från helgens Serie A-fotboll följer här i ett litet axplock.
Dessutom blir det förstås några "veckans...".
Bänkade mig under söndagseftermiddagen för att följa lite ligafotboll och bestämde mig för Siena-Roma på Canal Plus. Det som slog mig, mer än att Siena faktiskt har sina stunden då laget är mer än det där wannabe-Juventus som jag har så svårt för, var ljudkvalitén från Toscana. Sällan får man uppleva en sådan ljudkuliss framför tv:n när det vankas italiensk fotboll. Äntligen en sändning med bra ljud från pizzans förlovade land, det är vi verkligen inte bortskämda med.
Romas mittback Matteo Ferrari uppgavs under sändningen för övrigt vara aktuell för Milan. Även andra klubbar, till exempel Juventus, sägs vara aktuella för den forne Parmaspelaren vars kontrakt ännu inte har förlängts.
Måste nämna Marco Borriello även den här veckan. Bär förvisso emot att hylla en spelare som under tämligen mystiska omständigheter har stängts av för dopning och ratats (åtminstone tillfälligt) av Milan. Men det går inte att låta bli när spelaren i fråga presterar på den nivå som Borriello gör just nu. Mål igen i helgen och uppe på tolv sammanlagt nu. Dessutom välförtjänt belönad med en landslagsplats av Donadoni. Inte illa, det får man allt lov att säga.
I Empoli (slog över till Inter-Empoli i paus) var det roligt att se de Milanbördiga ynglingarna. Marzoratti, Pozzi och Abate (byttes in då Marzoratti lämnade planen) tog alla för sig och det vore onekligen roligt att se någon eller flera av dem i Milantröjan i framtiden. Inställningen hos trion är det åtminstone inget fel på och Abate såg i det närmaste övertänd ut när han gick in och tog en varning (förvisso billig) direkt. Härlig gnista och visst finns det fotbollsmässig potential hos de tre också. Mindre imponerande av Saudati som brände en straff…
Veckans fråga på Svenska Fans gäller skytteligatiteln. Mitt tips går till Trezeguet.
Veckans…
…har vi sett den förut?:
Straff för Inter
Inter vinner ligan utan hjälp av domarna, så bra är de blåsvarta. Men man kan ändå inte komma ifrån att det mesta just nu går med Nerazzuri. En mycket omdiskuterad straff som låg bakom segern mot Parma följdes nu upp av en feldömd sådan mot Empoli. Båda för övrigt tilldömda för hands – handberöringar som långt ifrån alla har lyckats upptäcka. Rättsskiparna under de här matcherna har dock fått för sig att det verkligen har handlat om klara handssituationer och Zlatan Ibrahimovic har enkelt kunnat utöka sin redan imponerande målskörd.
...fel man på fel plats:
Max Tonetto, Roma
Den här mannen har flängt fram längs vänsterkanten på San Siro iförd Milantröja tidigare under karriären. Dessutom har han svarat för fina insatser för bland andra Sampdoria och Roma. Matchen mot Siena vill han dock troligtvis glömma. Tonetto hade nämligen verkligen ingen lyckad söndag. Först tappade han bollen till Kharja (tidigare i Roma) som i sin tur spelade fram Vergassola till 1-0. Därefter skulle samma Tonetto försöka rädda sitt Roma från ytterligare baklängesmål sedan De Ceglie efter en imponerande framryckning fått in bollen framför mål. Via Mexes var kulan på väg mot målet när Tonetto försökte rensa bort den, bara för att se sig själv dunka upp den i eget nättak. Ett mål och en assist, hade varit ett lyckat facit om det varit åt rätt håll det…
…det går inte att lära gamla hundar att sitta:
Patrick Vieira, Inter
Egentligen borde rutinerade Vieira ha lärt sig vid det här laget att man i hans ålder och med den meritlista som han har med sig ska agera som ett föredöme och vara en riktig ledargestalt. Dock verkar det inte gå att lära gamla hundar sitta (för att ta fram ännu ett ordspråk). Varnad, vansinnig, uppkäftig och utvisad – imponerande. Munlädret såg ut att vara välsmort hos den gamle fransmannen och käften gick i ett innan det röda kortet till slut halades upp. Vissa lär sig som sagt aldrig…
…lika som bär:
De Ceglie, back/mittfältare, Siena – Kelso, lirare, That’s 70’s show
Sienas vänsterkantsvirtuos var riktigt lyckad mot Roma och låg bland annat bakom Tonettos självmål. Dessutom insåg undertecknad att han har en slående likhet med Kelso i That’s 70's Show. En talangfull fotbollsspelare i ett (för dagen) vinnande lag och en rolig skådespelare i ett suveränt (alltid) tv-program har således något gemensamt. Det tänkte jag inte på före den gångna helgen.
…lika som bär 2:
Jamie O’Hara, mittfältare, Tottenham – Lill-Erik, bänkvärmare, Bert-programmen
Avslutar helt utan anknytning till Serie A. Kunde helt enkelt inte låta bli att påpeka den likhet som utan tvekan går att ana utseendemässigt (kanske finns fler likheter men det förtäljer inte historien) mellan Tottenhams unge mittfältare O’Hara och profilen Lill-Erik i Bert. Finns det några bland er läsare som har sett Klimpen skymta förbi från en fotbollsarena någonstans runt i Europa under den senaste tiden så är det bara att höra av sig.
Dags för att runda av för idag (för i natt). Skaderapport kommer imorgon.
God natt.
