Catania – Inter 0-2: Farina! Farina!
Våra rödblå hjältar föll tappert.
Jag var som i trans hela dagen. Att vänta in kvällsmatchen var segt. Väldigt segt. Dagen gick väldigt långsamt fram. Jag följde på något sätt alla fyra eftermiddagsmatcher som visades på tv även om mina tankar hela tiden fanns på möjligheten att slå oslagbara Inter. Efter att ha bevittnat en fartfylld final i det afrikanska mästerskapet och värmt med försnack på TeleColor var det så dags för den stora matchen.
Inför en fullsatt Massimino-stadion stod elva vitklädda serieledare framför våra rödblå hjältar. Mancini ställde upp med bästa möjliga manskap vilket markerade att han tog matchen på största allvar och visste att det skulle bli svårt att ta poäng på Sicilien. Även vi hemmafans visste att det skulle bli svårt, speciellt då bortalaget inte har förlorat en match på evigheter. Matchen blev väldigt spänd och utspelades mest i de centrala delarna av gräsmattan. Catania höll ner Inter riktigt bra och under den första halvleken fick de inte ens komma till skott. Istället var det vår egen argentinare Izco som i den 35:e minuten hade ett vackert kanonskott strax över krysset innan lagen mållösa gick till halvtidsvila.
Spelarna i Catania kom ut ännu mer taggade inför den andra halvleken. Man fortsatte att låsa bortalagets spel och en hemmaledning låg i luften. Alla spelare i Catania gjorde en utmärkt match. Stovini plockade ner Ibrahimovic, Cruz hade ingen chans mot Silvestri, Vargas gav både Zanetti och Maxwell gott om huvudbry, Sardo var med vid varje anfall, Izco, Baiocco och Edusei gav allt i nittio minuter, Mascara och Colucci var överallt och hade sina chanser att avgöra. Det var en hård match men det förkom inga egentliga oegentligheter mellan spelarna.
I den 64:e minuten fick Inter sin första målchans då lagkapten Zanetti nickade bollen till sin landsman Cambiasso som från tydlig offside-position sparkade in bollen bakom Polito. Domare Farina, som hade börjat matchen så bra, gjorde ett gigantiskt misstag som inte dömde bort argentinarens felaktiga mål. Att Suazo utökade Inters ledning endast två minuter senare är jag lite kluven till. Dels är jag säker på att Catania hade fortsatt att anfalla och förhoppningsvis pressat in ett mål om inte bortalaget fått sitt gratismål. Dels är det skönt att inte ha förlorat endast på grund av ytterligare en felbedömning från mannen i gult.
Direkt efter slutsignalen gjorde domaren sitt andra stora misstag, kvällen till ära. Istället för att ställa upp för ”Il terzo tempo”, det vill säga handskakning för alla, valde den gode herr Farina att trotsa både det italienska fotbollsförbundets direktiv och var gentlemans goda uppförande då han att tog ett hårt grepp om den lilagula matchbollen och arrogant flydde in i omklädningsrummet. Spelarna i båda lagen tog eget initiativ och hade fri handskakning utan den gulklädde kycklingen.
Länk till matchsammandrag: (Italia1) (RaiDue) (AS)
Catania-Inter 0-2 (0-0)
Catania (4-3-3): Polito, Sardo (74’ Alvarez), Silvestri, Stovini, Vargas, Baiocco, Edusei, Izco, Colucci (67’ Martinez), Spinesi, Mascara (76’ Pià).
Inter (4-3-1-2): J.Cesar, Burdisso, Cordoba, Materazzi, Maxwell, Zanetti, Chivu (65’ Suazo), Cambiasso, Jimenez (25’ Pelé), Ibrahimovic (71' Maniche), Cruz.
Mål; Cambiasso 64’, Suazo 67’.
