Veckosammanfattning: I väntan på Arsenal
En vecka fylld av väntan på vad som komma skall är över. Snart smäller det på allvar, men först ska den gångna veckan sammanfattas.
Den första tanken som slog mig när slutsignalen gick mot Parma i lördags var att det hela kändes som ett stort antiklimax. 0-0 mot ett bottenlag och viktiga poäng i jakten på fjärdeplatsen tappades. Men efter en stunds ensamt funderande i lägenheten med en godispåse som bästa sällskap slog det mig att man egentligen inte borde ha förväntat sig så mycket mer. Ett kryss mellan ett Parma som slåss för sin existens för tillfället och Milan som laddar för fullt inför säsongens hittills viktigaste match, den mot Arsenal på onsdag i Champions League, är egentligen ingen större överraskning. Snarare tvärtom faktiskt.
Trots att Milans insats inte imponerade och att en poäng kan kännas som en futtig utdelning på Ennio Tardini så var det med facit i hand trots allt inte så illa. Visserligen besegrade Fiorentina, för närvarande på fjärde plats i tabellen, Catania under söndagen och utökade försprånget ner till Rossoneri med två poäng. Men endast tre pinnar skiljer lagen åt och det finns gott om tid att ändra på den differensen för de rödsvartas del.
Viktigare saker än en seger i Parma fanns faktiskt att tänka på redan i lördags. Den kommande stormatchen på Emirates Stadium gjorde sig nog påmind i många av Milanspelarnas tankar även före helgens ligaomgång, något som i så fall är full förståeligt. Det börjar ju onekligen närma sig nu, säsongens stora höjdpunkt som Champions League-slutspelet är för oss Milanfans.
. . . . .
Oroväckande inför onsdag är att Milan kan stå utan sina två förstaval på målvaktspositionen. Kalac stukade ett finger under söndagsträningen och Dida (ska man skratta eller gråta?) drabbades av ryggproblem när han satt på bänken mot Parma. En av de märkligare skadorna som man har hört talas om. Nästan bara Litmanens kapsyl i ögat som slår den…
. . . . .
Cassano serverade Maggio till segermålet i det stekheta derbyt mellan Genoa och Sampdoria. Matchhjälte igen och några nya rader kan därmed skrivas i boken om hans brokiga karriär. Vet inte varför, men har börjat gilla den spelaren.
Hyfsat förarbete:
http://www.youtube.com/watch?v=3QmM-MUizkY
. . . . .
Juventusseger i stormötet i Turin mot Roma. Del Pieros frispark ven förbi Doni och Juventus hjälpte därmed antagonisten Inter i de blåsvartas jakt på scudetton. Roma känns bättre spelare för spelare men maskinen Juve fortsätter att skörda framgångar.
. . . . .
Hetaste italienaren den gångna helgen måste utan tvekan ha varit Luca Toni. Bayern Münchens företrädare kan minst sagt vara nöjda över att ha lyckats ”sno” honom från Serie A. Tre mål i segern mot Hannover och anfallsspel av yppersta världsklass. Hade inte suttit helt fel med Toni i Milantröja den här säsongen…
. . . . .
Veckans…
…spelare: Antonio Cassano
Som sagt, börjar gilla den här liraren allt mer. Och om man i det närmaste avgör ett derby (med en sådan framspelning) som det mellan Genoa och Sampdoria förtjänar man att utnämnas till veckans spelare av undertecknad. Mutu nära utmärkelsen också för sitt mål mot Catania, men rumänen får nöja sig med något annat...
…mål: Adrian Mutus 2-1 mot Catania
Fiorentinas rumän stod för ett minst sagt vackert mål när Catania besegrades igår. Bollen i fart, avancemang och pang upp i taket. Riktigt läckert och dessutom betydelsefullt då Milans värsta konkurrent om den sista Champions League-platsen tog tre värdefulla poäng på Sicilien.
…skada: Didas ryggskott
Ja, vad säger man? Skada sig på bänken… Riktigt imponerande. Didas säsong blir allt mer tragikomisk och eländet verkar inte vilja ta slut. Pinsamheterna på Celtic Park, tveksamma ingripanden, en skada i kombination med Kalac storspel som har förpassat honom till bänken och nu detta. Tror knappast att Dida i dagsläget särskilt gärna citerar Marit Bergmans This is the year: ”…this year is mine”.
…kyligaste: Nicola Legtrottaglie
Juventusbacken glidtacklingsrensade bollen i egen stolpe mot Roma minuten efter Del Pieros ledningsmål. Det är sånt som kallas kyla – eller kanske ren jäkla bondtur…
