Milan-Arsenal 0-2: Sagan fick ett hastigt slut
Innan matchen så trodde jag verkligen på avancemang, speciellt efter det fina försvarsspel som man hade sett Rossoneri visa upp i London. Men oj vad fel jag hade! Milan hade inget spel och ingen struktur i laget. Pato och Kaká försökte, men saknaden av Seedorf var tung.
Det spel som man visade upp mot Manchester United förra året på San Siro, var nog den sista topprestation som Ancelotti pressade ur de rödsvarta gubbarna. Igår var man var för tunga i benen och orkade inte med alla spelvändningar och snabba kontringar. Nesta som är (var) Champions Leagues sultan, kändes mer som Petter Hansson.
Första halvlek
Publiktrycket var högt och Milanspelarna såg taggade ut, men samtidigt lugna och avslappnade. I matchinledningen var det hyfsat jämt spel. Arsenal anföll för det mesta med hela laget samtidigt som Milan förlitade sig mycket på Kaká och Pato (som oftast var för ensamma).
Arsenal skapade dom bästa målchanserna. Adebayor snurrade runt med Nesta och la läckert fram bollen till Diaby som försökte med en fräck bredsida, bollen gick dock utanför. Det var mycket genom Adebayor för Arsenals del. Som när han lyfte bollen emellan Oddo och Nesta för att sedan spela snett bakåt till Fabregas. Fabregas tog emot laddade och sköt i ribban. Det borde ha varit en väckarklocka för Milanspelarna att sätta press på den skicklige katalanen. Innan dess hade även Adebayor själv ett farligt skott som med millimeter seglade över ribban.
Milan var inte helt chanslösa, man skapade lägen och i vissa stunder spelade man hyfsat bra. Maldini skarvar en hörna från Pirlo som även tar på Adebeyors lår. Bollen får en konstig riktning, men Almuna lyckas ändå rädda. Halvlekens bästa möjlighet för Milans del hade Pato. Kaká avancerade och slog ett inlägg på den bortre stolpen, där fanns Pato som tog emot bollen och avslutade med en lös bredsida. Synd att det inte var Inzaghi som hade det läget.
Arsenal hade ett litet övertag, men i det stora hela var det ganska jämt.
Andra Halvlek
I början av den andra halvleken slår Fabregas en hörna som söker sig till Senderos på den bortre stolpen. Sendresos gjorde inget bra av situationen och avslutade rakt på Kalac.
Pirlo (som gjorde en urusel match) hade en farlig frispark från långt håll, Men Almunia var vaksam och styrde ut bollen till hörna.
Pato skapade även han en bra målchans mot slutet av matchen. Han får en långboll av Ambrosini, tar emot bollen, viker in från höger och tar ett vänsterskott. Bollen seglar utanför Almunias högra stolpe.
Milan skapade väldigt få målchanser och matchen kontrollerades mestadels av Arsenal. Det kändes som man spelade på bortaplan igen. För man hade svårt med att hålla bollen inom laget.
I den 84:e minuten, då matchen verkligen såg ut att gå mot förlängning kom en blixt från en halvklar himmel. Fabregas avancerade med bollen vid mittplanen, tempoväxlade förbi Gattuso och Pirlo och tog ett skott från cirka 35 meter. Bollen fick en konstig bana och lurade Kalac. 0-1 och Mount Everest var backen som man skulle bestiga för att vända resultatet.
Milan hade inte så mycket att säga till om, men man gjorde det superdesperata som man brukar göra. Ancelotti slängde upp Ambrosini som anfallare. Men Arsenal punkterade Matchen i den 92:a minuten genom Adebayor, efter att Walcott lurat Kaladze och slagit ett fint inlägg. 0-2 och då var Milans CL-äventyr slut.
Milan var inte tillräckligt bra för att vinna helt enkelt. Man skapade för lite målchanser och saknade kreativitet. Seedorf och Jankulovski saknades, men jag har svårt och se att de hade förändrat resultatet. Grattis till Arsenal som helt välförtjänt gick vidare.
Milan – Arsenal 0-2 (0-0)
Mål: Fabregas 84’ Adebayor 92’
Domare: Konrad Plautz
MILAN (4-3-1-2): Kalac; Oddo, Nesta, Kaladze, Maldini, Gattuso, Pirlo, Ambrosini, Kakà, Indaghi (Gilardino), Pato.
ARSENAL (4-4-1-1): Almunia; Sagna, Senderos, Gallas, Clichy; Ebouè (Walcott), Flamini, Fabregas, Diaby; Hleb (Gilberto Silva); Adebayor.
