Införsnack: Romderbyt
Vi kollar läget med Henrik Politis och Konrad Rosén, representanter för varsin sida i Romderbyt.
– Vad gör just det här mötet extra intressant?
Henrik: Att Roma har möjlighet till två derbysegrar under en och samma säsong. Det har inte hänt sedan säsong 2001/2002 då Roma spelade i vackra sköldprydda tröjor. Dessutom har Roma möjlighet till tre segrar under ett år då Roma och Lazio kan komma att mötas i en eventuell final av Coppa Italia. Det är också ett emotionellt möte lagen emellan. Totti kommer bland annat att placera en blombukett framför Curva Nord som vördnad för den bortgångna lazialen Gabriele Sandri.
Konrad: Vårderbyt har de två senaste åren slutat 0-0 och 1-1. Det har varit riktigt tråkiga matcher utan den där riktiga nerven. Lagen har varit mer benägna att rädda oavgjort än spela för vinst. Totti gick ut i helgen och sa sig vilja se ett derby där fotbollen står i fokus. Med tanke på att det är många svenska fans som ska åka ner och se matchen så hoppas jag verkligen att Totti får rätt och att alla får en underbar upplevelse både innan, under och efter matchen.
– Starkaste derbyminnet?
Henrik: Olika matchsituationer. Romas 5-1-vinst i marsderbyt 2002 med Vincenzo Montellas fyrtal och Francesco Tottis cucchiaio är ett exempel. Amantino Mancinis klackmål i novemberderbyt 2003 är ett annat. Det färskaste derbyminnet är förmiddagens (läs söndagens) 3-0-vinst med Brosco, D'Alessandro och Falco som målskyttar.
Konrad: Det starkaste minnet är en förlust. 5-1-förlusten 2002. De gör fortfarande så ont när jag tänker på den matchen. Nesta gick inte att känna igen och det var början på Cragnotti-erans fall.
– Vad talar för ditt lag?
Henrik: Med reservation för att låta en aning klyschig, men jag kan inte låta bli att utelämna den gulröda kanonformen. Vad sägs om Roma-Parma 4-0, Real Madrid-Roma 1-2, Napoli-Roma 2-0 och Roma-Milan 2-1?
Konrad: Laget har inte fått spelet att stämma i år. Men nu efter vintermercaton har laget fått en större bredd och spets. Jag tänker främst på Stefan Radu som inneburit ett lyft för backlinjen och Rolando Bianchi som givit oss en ny dimension i anfallsspelet. Det som talar för oss mest är att derbyt är den sista chansen att rädda en annars totalt misslyckad säsong. Det tror jag spelarna känner, samtidigt som Roma blickar ut mot Europa och kanske inte riktigt är lika taggade.
– Vad talar emot ditt lag?
Henrik: Det ska dock tilläggas att inför till exempel fjolårssäsongens fruktansvärda 3-0-förlust så var situationen nästintill identiskt – att det inte är särskilt mycket som talar för en babyblå trepoängare. Faktum är att i ett Derby della Capitale så spelar det inte så stor roll om hur aktuella spelartrupper, tabellägen och formkurvor ser ut. Summa summarum. Jag skulle hellre se ett revanschlystet Roma än ett favorittippat dito.
Konrad: Roma har ett bättre lag och kommer till matchen med ett stort självförtroende. (Det är tråkigt men sant.)
– Hur firar du en vinst?
Henrik: Ett: Spelar upp Antonello Vendittis lovsång Grazie Roma på högsta volym.
Två: Ger min Jesusbild, föreställandes Totti, som dinglar på kylskåpet en snabb, men kärleksfull kyss.
Tre: Så snabbt som möjligt försöka byta fokus från glädjeyran för att kunna fortsätta med ett hektiskt uppsatsskrivande. Utgången av onsdagens match kan mycket väl påverka utgången av uppsatsen och dess stundande bedömande. Låt oss hoppas på något fint.
Konrad: För ett par år sedan var vi ett gäng laziali som alltid träffades och såg matcherna tillsammans. Nu är vi spridda över jordklotet så vid vinst brukar jag ta upp telefonen och ringa runt till grabbarna och snacka lite om matchen och höra hur dom har det.
– Vinst till varje pris eller kan du acceptera en "hedersam förlust"?
Henrik: En hedersam förlust? Mot Lazio? Du måste skämta? Den enda acceptabla förlusten skulle väl vara att Francesco Totti och hans mannar väljer att på eget bevåg förlora matchen som respekt för Gabriele Sandri.
Konrad: Jag brukar vara förlåtande, men just vid Romderby förväntar jag mig att spelarna ska kriga från första till sista sekund. En förlust är en förlust och därmed basta.
– Hur bearbetar du en förlust?
Henrik: Med en kort promenad ute i marsmörkret och försöker samtidigt se tillbaka på säsongens tidigare prestationer och stundande kamper.
Konrad: Om jag ser matchen på TV, stänger jag genast av TV:n när slutsignalen går. Ber alla runt mig att inte tilltala mig och sedan sitter jag länge, länge och stirrar ut i tomheten. Jag läser inget om matchen, möjligen efter ett par dagar när den största besvikelsen lagt sig.
– Ser du oavgjort som en vinst eller som en förlust?
Henrik: Hundraprocent som en förlust, men ett oavgjort resultat räknas knappt. Ordet oavgjort och likställdhet borde inte få finnas i derbysammanhang.
Konrad: Det beror på hur matchen gestaltat sig. Utjämningen till 2-2 i slutsekunderna 2001 av Lucas Martin Castroman känns fortfarande som en vinst.
– Vem i ditt lag ska man hålla ögonen på?
Henrik: Mirko Vucinic. Precis som inför höstderbyt tidigare den här säsongen har montenegrinen just nu en fungerande form-och-mål-klocka. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om Vucinic äntrar Stadio Olimpicos gräsmatta i den 60:e matchminuten för att kort därefter kunna stoltsera som matchvinnare framför Curvan. Han har tidigare i sin karriär haft nätkänning mot Lazio. Säsong 2004/2005 mäktade han med en fin hattrick i sitt dåvarande Lecce.
Konrad: Tommaso Rocchi har skrivit på ett långt kontrakt med klubben och kommer antagligen att bli Lazio trogen karriären ut. För att bli en riktigt stor legend så gäller det att göra mål i derbyn och Rocchi kommer att göra allt i sin makt för hamna uppe på måltavlan. Han har fortfarande en bra bit kvar upp till Piola, Signori och grabbarna.
– Vilken spelare i motståndarlaget fruktar du mest?
Henrik: Jag vet faktiskt inte.
Konrad: Alberto Aquilani. Det är en fantastiskt fin mittfältare som har allt. Han kommer att bli en viktig kugge i landslaget många år framöver och verkar tillskillnad mot andra tongivande Romaspelare vara relativt sympatisk.
– Vad hos motståndarna önskar du att ditt lag hade?
Henrik: Försvunna lagkaptener och dess tillhörande bindel. Jag kommer att innerligt hata den dagen då fotbollsvärldens enda kapten lämnar ifrån sig sin lagkaptensbindel (indirekt kommer han alltid att bära den på sin vänstra arm), men samtidigt blir det början på något nytt. Något minst lika vackert, dagen då Daniele De Rossi blir ett med Roma. ”Det svider, men det svider gott, sa pojken om brännvinet.”
Konrad: Jag vill inte ha Totti (gud bevars), men jag saknar en ikon. En världsklasspelare som är ett föredöme både på och utanför fotbollsplanen. En spelare som gör att nya generationer runt om i världen får upp ögonen för Lazio. Nu är Claudio Lotito Lazios ansikte utåt och det gör ingen glad, förutom möjligen Lotito själv.
– Hur ser du matchen?
Henrik: Tillsammans med min tröja. Väl förberedd. Framför teven.
Konrad: Jag smyger ner till den lokala puben, ska tvätta upp scudettotröjan idag så jag kan gå finklädd.
– Slutresultat?
Henrik: Lazio - Roma 0-2. Mål: Totti, Vucinic.
Konrad: Lazio vänder på siffrorna från i höstas, 3-2. Rocchi avgör i 92’ matchminuten med en cykelspark rak upp i det högra krysset.