Alla imperium faller
Det är ett vetenskapligt fakta att alla imperium kommer till sitt slut. Ofta tar ett nytt imperium över för att vidareutveckla det fallna imperiet. Revolutioner eller byte av herravälden behövs för att utveckling skall ske, för att det inte skall bli en stagnation. Vad har då detta att göra med italiensk fotboll?
Sanningen är att vi på senare år och kanske framförallt i år har fått vänja oss vid en allt sämre och mindre konkurrenskraftig liga, detta efter att Serie A länge varit värdemätaren och ligan som räknats till den allra främsta. Det kändes som en tidsfråga innan t.ex. Premier League med sin ekonomi skulle dominera Champions League, och kanske är det här året då tronskiftet tydligast har skett.
Anledningen till att framförallt Premier League har tagit över stavas i mångt och mycket pengar. De bästa spelarna går dit pengarna är. Det är sedan gammalt en regel med få undantag. Men allting har faktiskt inte handlat om pengar.
Medan Italien under senare delen av 1990-talet och början av 2000-talet har stagnerat när det kommer till arenautveckling, sponsorskap, marknadsföring och nytänkande så har Premier League och andra ligor närmat sig och i vissa fall gått förbi våran älskade liga.
Calciopoli och de ekonomiska problem som Italien har haft har skadat ligan på ett mycket fundamentalt vis. De ekonomiska problemen kan ofta härstamma ifrån att det italienska samhället faktiskt just nu inte direkt upplever någon hög konjunktur med stora problem, med segregationen mellan syd och nord som ett exempel.
Givetvis påverkar landets ekonomi klubbarna speciellt i syd eller i de små klubbar som är väldigt beroende av sin arena och den publik som måste komma dit.
Men den kanske värsta boven i dramat när det gäller det finansiella handlar om det nuvarande TV-avtalet som klubbarna i Serie A förhåller sig till. Detta avtal skadar bredden på ett mycket allvarligt sätt då den inte är jämnt fördelad över alla lagen utan att de största får mycket mer än de minsta. I Premier League är den stora anledningen till att även skräpgäng som Fulham kan locka till sig dyra utländska spelare i mångt och mycket de TV-pengar som alla lag i serien får lika mycket av.
Alla som kan fotboll vet att om det inte finns någon bredd så kommer till slut toppen att urholkas.
Calciopoli är en hel vetenskap för sig själv men den har utan tvekan skadat synen på italiensk fotboll på ett fruktansvärt sett. Moggi och hans kamrater hade alltså satt i system att fuska sig till domslut. För alla som någonsin varit spelare själva eller aktiva inom idrotten på något sätt är detta det lägsta man kan göra. Detta är dock inte så främmande i det italienska samhället, personer med makt är vana att påverka och muta, vilket inte är ovanligt på samma vis som i t.ex. Sverige.
Skandalen var ett hårt slag för fotbollen, likaså var och är det ständiga problemet vid arenorna där folk just nu inte kan gå säkra på vissa platser. Premier League tog tag huliganfrågan för flera år sedan. Man måste vara handlingskraftig och konsekvent. Nya arenor och livstidsavstängning för alla som utgör en fara för de andra på matchen är ett måste.
Att jag skriver denna krönika just nu beror naturligtvis inte bara på att det ser ut som att vi (Serie A) inte kommer att lyckas kvalificera något lag för Champions League-semifinalen.
Man kan istället kolla på vart de flesta spelarna på Fifas topp-tio-listor spelar, eller hur det gick för oss i Uefacupen. Men det är alltså framförallt bredden som inte håller klassen, det är ju dessa lag som gör att kvaliteten bibehålls.
Det är bara att erkänna, just nu är vi inte världens bästa liga längre. Kanske är det bara jag som är lite seg i huvudet som inte förstått det förrän nu. Det är ingen slump att oförskämt duktige Cristiano Ronaldo spelar i England. På 90-talet hade han varit i Serie A.
Premier League har precis som Luciano Spalletti sade hämtat och lärt sig mycket av hur de italienska lagen spelat i Europa, med framförallt ett väloljat försvarsspel och ett starkt och snabbt kontringsspel.
Så skall man bara lägga ner hela Serie A? Finns det inget hopp kvar?
Precis som med alla giganter som faller så kommer det också en tid då de kan återuppstå, som ett starkare och ännu bättre rike. Vissa steg har redan tagits. Ett nytt TV- avtal är på gång, nya arenor är delvis också i spadtagen (Juventus).
Från och med nu slår vi ur underläge, vi måste lära oss av övriga Europa. Samtidigt ska vi behålla vår stolthet och vara medvetna om att vägen till glamouren inte är alltför lång, men det finns inga genvägar.
Det finns säkert många som tycker att jag målar fan på väggen, Milan har ju vunnit Champions League förra året och Fiorentina går bra i Uefacupen.
Givetvis är detta roligt och storlagen i Italien har alltid en mindre väg att vandra när det handlar om att konkurrera med de andra stora i Europa. Men när till och med Silvio Berlusconi säger att lag som Tottenham och Newcastle kan erbjuda högra löner än dem så är det illa ställt.
De närmaste åren ska många beslut tas om hur den italienska fotbollen skall skötas. Dessa beslut avgör hu snabbt vi kan återhämta oss. För ingen liga är så underhållande och bra som Serie A när den är som bäst. Vi skall inte bli som Premier League där alla som har pengar, till och med blodspengar, kan köpa en klubb. Vi skall gå våran väg. Som någon sade, "alla faller, det viktigaste är att man tar sig upp igen".
