Voce dei Rossoneri: ”Än finns chansen!”
Förra helgens derby är det första ämnet i kvällens Voce dei Rossoneri. Suso och funderingar kring Milans situation avslutar.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Jonas Desai, Erik Terzi och Kaveh Golestani.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad –den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Derbyt spelades förra helgen och slutade mållöst. Är du nöjd med resultatet och betyder det någonting inför fortsättningen?
Jonas Desai: Med tanke på matchutvecklingen får jag nu i efterhand vara nöjd. Men enligt mina förväntningar innan matchen är det förstås alltid en besvikelse att inte vinna mot Inter. Rent poängmässigt spelar matchen inte så stor roll, däremot kan en till förlustfri match göra Milan gott inför de 7 återstående omgångarna. Det är sju poäng upp till Sampdoria och än finns chansen!
Erik Terzi: För ungefär tolv år sedan pratade hela fotbollsvärlden om Derby d'Europa när Milan och Inter möttes i Champions League semifinalen. Idag pratar hela Europa om hur tråkigt Milanoderbyt har blivit. Resultatet 0-0 i sig är inte heller så imponerande, med tanke på att det handlade om ett "Derby nel Derby" mellan klubbarnas interna skyttekungar, Mauro Icardi och Jeremy Menez, 32 mål sammanlagt. Inter var det klart bättre laget i andra halvlek och förtjänade segern, så jag är ändå ganska nöjd med poängen. Det finns bara en positiv aspekt med Madonninaderbyt 2015 - äntligen fick vi se ett fullsatt S.Siro! Det är tyvärr kanske den sista gången som vi får uppleva detta för säsongen 2014-2015.
Kaveh Golestani: Det är svårt att vara nöjd med resultatet, särskilt med tanke på hur stor betydelse poängen hade kunnat ha. Dessutom var det ju mot ärkerivalen och enligt många en "säsongsräddare". Nu var det faktiskt två medelmåttiga lag som spelade en högst medioker match. Med tanke på inramningen och prestigen som fanns på spel ger det en ganska tydlig indikation på vad laget egentligen kan uppnå - inte mycket mer än det här. Ska man ta på sig optimistglasögonen så ska vi väl vara glada att vi ändå fick med oss en poäng och inte behöver smälta en derbyförlust. Jag har åtminstone någorlunda accepterat att vi inte kommer att vara med i något Europa-spel nästa säsong heller.
Suso har fått allt större förtroende hos Inzaghi och spelades till och med från start mot Inter. Är det rätt att ge Suso mer inflytande tycker du?
Jonas Desai: Visst tycker jag att Suso ska få chansen. Inte bara med tanke på det han presterade mot Inter utan kanske mest för de kvaliteér han besitter. Han är irrationell och svårbedömd och kan dessutom passa bollen. I ett Milan som har haft otroliga problem med statiskt passningsspel denna säsong är Suso precis den spelare man behöver. En annan är Niang, men han är utlånad just nu...
Erik Terzi: Jag har svårt att förstå varför Suso har fått så lite speltid i år. Honda har i princip försvunnit efter de första tio matcherna, El Sharaawy har nu varit skadad i en längre period och ändå har Inzaghi ignorerat 21-åringen från Cadiz. Spanjoren har bevisat att han inte bara kan briljera i en betydelselös vänskapsmatch mot Reggiana, utan även i ett viktigt möte som Madonninaderbyt. I dagsläget är Milanoderbyt visserligen nästan "vilken match som helst", men det är ändå starkt av Suso att gå in med en sån modig inställning i matchen. Fortsatt förtroende för Suso! Våren har kommit till Milano, låt talangen blomma ut!
Kaveh Golestani: Det tycker jag absolut. Dels för att Cerci inte levererat och delvis för att jag bestämt är emot att ha Honda i den rollen. Dessutom har han visat upp lite karaktär och vilja, en sådan där ungdomlig entusiasm som verkligen behövs i dagens tafatta Milan. Jag är inte helt övertygad om att hans högstanivå är så hög som många andra verkar tro, men i dagsläget råder inget tvivel om att han borde vara högaktuell för startelvan. Sedan får vi helt enkelt avvakta och se vart det hela slutar, men det känns lite som att det inte kan bli mycket värre på den kanten.
Många tankar snurrar kring Milan just nu – ägarbyte, spelarkontrakt, avslutningen av säsongen, arenabyte, ett eventuellt coachbyte osv. Vilket är det viktigaste för dig som milanista just nu?
Jonas Desai: Alla de punkterna du nämner är lika viktiga som de är oviktiga. Milan måste hitta en identitet igen, först och främst. För att göra det måste alla - ägarna, ledarna, spelarna och fansen (vem dessa personer än blir) - dra åt samma håll. Hur det ska kunna hända är dock väldigt svårt att säga. Suck. Att ta bort Berlusconi Sr är nog ändå en förutsättning för att man ska kunna sätta klubben på rätt spår igen. När den centrala makten, den som hämmat klubben avsevärt de senaste åren, är borta handlar det om att enas om en vision, en målbild av det man vill uppnå. När man har det klart för sig så kan arbetet börja. Allt som händer före det är för mig bara snömos, kortsiktigt och mer eller mindre lönlöst.
Erik Terzi: Som Milanista skulle jag vilja se nån form av reaktion efter flera års sorger och besvikelser... Arenabytet skjuter jag gärna längst ner i priolistan. Ge oss ett fungerande lag och en modernare klubbidentitet så kommer S.Siro att förvandlas till en kokande Rossonerokastrull på varje hemmamatch. De flesta tror och hoppas på ett ägarbyte och det är kanske just det som Milan behöver allra mest idag. Det handlar så klart om att få bättre ekonomiska förutsättningar, men även nya ansikten och nya ideer för Casa Milan. Som tifoso är det alltid enklare att ha tålamod när man vet att klubben har konkreta planer för framtiden.
Kaveh Golestani: Jag har i princip gett upp hoppet om säsongen, så det viktigaste för mig är självklart att bygga ett bra fundament för kommande säsonger. Ett ägarbyte verkar oundvikligt och där hoppas jag självklart på någon som har finansiella muskler att ge oss det vi tycker att vi förtjänar. Samtidigt ska det vara någon som kan hjälpa till att göra klubben finansiellt självgående samtidigt som de sportsliga målen inte nedprioriteras. Det är alltså inte tal om någon som kommer in och betalar hutlösa summor för mediokra spelare. Jag vill helt enkelt ha någon som ser värdet i att investera i klubben, något Berlusconi gjorde i många år. Jag är principiellt emot att man sparkar tränare som inte uppnått helt orealistiska krav och mål. Om Pippo får sparken vet jag inte riktigt hur man ska kunna förklara det, även om jag är långt ifrån övertygad om hans storhet som tränare. Sedan gäller det att vi ser över truppen. Spelare som de Jong bör inte få försvinna nu, särskilt med tanke på hur svårt det blir att ersätta honom. Truppen behöver skalas ner, genomgås och byggas upp från grunden. Jag kräver helt enkelt en mindre revolution!
