<i>Kr&ouml;nika:</i> Verklighetsflykt
Dags för Inzaghi och co i Milan att ta revansch och åtminstone tillfälligt skjuta upp Inters guldfirande.

Krönika: Verklighetsflykt

Timmen är slagen. Revanschens stund är här. Säsongen kanske inte kan räddas, men för en stund kan vi åtminstone få en del av hedern tillbaka.

Tre matcher återstår av säsongen 2007/2008 för Milans del. Ligaguldet är för längesedan utom räckhåll och biljetterna till Moskva fick Berlusconi snöpligt nog avboka redan i februari. Inte ens en inhemsk cupseger finns att nå. Kan då något egentligen rädda den här säsongen? Därom tvistar nog de lärde, och om jag ska sälla mig själv till dem vet jag inte, men jag har åtminstone ett halvt svar på den frågan. För en derbyseger idag skulle om inte rädda hela säsongen (det skulle den givetvis inte, men känslan vore nästintill sån ) så i alla fall återupprätta delar av hedern och för stunden ge oss rödsvarta supportrar lite stolthet tillbaka.

Det är förvisso bara en match, egentligen en match i mängden. Men samtidigt är det så långt ifrån en match i mängden som man kan komma. Ett derby är alltid ett derby, oavsett om det spelas mellan stå Serie A-giganter på San Siro eller om det är Hulterstads AIK och SSG IF som gör upp i Ölandssexan en ljummen försommarkväll på Kvarnvallen. Ett derby berör människor, oavsett vilken nivå det spelas på. Det handlar om så mycket mer än tre poäng. Prestige, heder och ära är nyckelord när det gäller en drabbning ärkerivaler emellan. Känslan av att vinna ett derby är speciell, det tror jag att alla som någon gång varit med om det (oavsett nivå som sagt) kan skriva under på. Berusningen som infinner sig när man åtminstone för en dag få känns sig bäst i byn, samhället, förorten eller staden ska inte underskattas.

Inter kommer att vinna Serie A och Inter har varit klart bättre än Milan den här säsongen. Det kan vi inte förneka, hur mycket vi än vill det. Nerazzuri har dessutom vunnit de senaste tre derbyna. Och att förklara bort det är inte lätt, långt därifrån: Men det finns andra lösningar på problemet (förutom att ta revansch idag förstås)…

”Det gäller att förtränga verkligheten”, som en av mina bästa vänner här i Gävle sa igår när vi satt i en lägenhet på andra sidan stan och släckte törsten med några kalla öl. Anledningen var att jag påminde honom om att det inte gick så bra med pluggandet, som han egentligen hade tänkt spendera lördagskvällen med. Klok grabb det där, för visst gäller det ibland att förtränga det som är verkligt. Att göra det under en längre period kan säkert innebära negativa konsekvenser, men ibland behöver man verkligen kunna (eller åtminstone försöka) glömma händelser som har inträffat och faktum som existerar. När mörkret tränger sig på (ibland längtar jag faktiskt tillbaka till vintermörkret, då kändes det enklare att vara negativ), när bitterheten och ledsamheten gör sig påmind, då behöver man ibland tänka bort verkligheten för ett tag och sjunka ner i sin ensamhet med drömmar om bättre tider som enda sällskap.

Att förtränga verkligheten kanske är naivt egentligen. Men ibland måste man få vara naiv också. Marcus Birro berör ämnet naivitet i ett av sina suveräna blogginlägg här på Svenska Fans.
” Att vara naiv är att sitta vid telefonen under varma sommardagar eftersom man fortfarande hoppas att hjärtats älskling ska ringa fast man vet att hon skrevar över halva stan och redan glömt ens namn, att hon stammar ett nytt namn under lilafärgade himlar i andra sängar, i djävulska, främmande mäns händer.

Att vara naiv är att se sina medmänniskor i ögonen och tro gott om dem.
Vi finns. ”

Jag tror att alla besitter ett viss mått av den här naiviteten inom sig. Och jag ser den som ett slags sista hopp (om än falskt och vilseledande), som en sista strimma ljus när dörren är på väg att stängas och chansen är på väg att rinna ut i sanden. Att vara naiv kanske är negativt på längre sikt, men det kan också vara så skönt att ibland tillåta sig själv att slippa se hur kall och jobbig verkligheten många gånger är.

Låt oss nu hoppas att dagens verklighet fullständigt ler av lycka mot oss rödsvarta. En derbyseger skulle innebära så mycket. Inte nog med att chansen till Champions League-spel nästa säsong finns kvar, utan vi skulle också tillfälligt (om Roma gör sitt jobb) sätta krokben för Inters guldmarsch. Samtidigt skulle vi kunna slå oss lite för bröstet, strunta i att titta på tabellen och med vuxen stämma konstatera att vi trots allt är storebror i Milano. Naivt, javisst. Men låt oss strunta fullständigt i det en dag som denna.

FORZA MILAN 


. . . . . . . 


Lite tips på bra verklighetsflykt så här några timmar före avspark:

http://www.youtube.com/watch?v=-OzYagE4-54&feature=related - Det klassiska 6-0-derbyt 2000/2001

http://www.youtube.com/watch?v=xyDgvu0WghI&NR=1 - Cosmin Contra och co i 4-2-segern 2001/2002

http://www.youtube.com/watch?v=6oz0s0bJ-kA&feature=related - 3-1-vinst för Milan 2003/2004


http://www.youtube.com/watch?v=6oz0s0bJ-kA&feature=related - ”Super-Pippo” gör 1-0 2002/2003

Fredrik Alfredsson2008-05-04 13:55:00
Author

Fler artiklar om Milan