Milan ställde in Inters fest
Det var uppdukat för blåsvart fest i eftermiddags. Inter kunde ha tagit hem såväl fjärde raka derbysegern som ytterligare en ligatitel. Men ack så skönt att det inte blev så. I stället ställde Milan in kusinernas fest och såg till att den rödsvarta hedern åtminstone delvis återupprättades.
Milan kom till spel med en startelva utan några större överraskningar idag när Inter stod för motståndet i säsongens andra och sista derby. Dida, Maldini, Emerson, Serginho och Ronaldo fanns skadelistan. Samtidigt så fick de precis från skador återkomna Jankulovski och Oddo inleda på bänken. Där satt även underbarnet Pato som fick stryka på foten till förmån för formstarke Inzaghi. Ett riktigt val av Ancelotti skulle det visa sig.
Att Rossoneri verkligen ville förstöra Inters festplaner rådde det inget tvivel om. Hemmalaget för dagen, med ett stort publikstöd i ryggen, var aggressivt från början och efter de inledande minuterna kopplade de rödsvarta grepp om matchen. Såg ni förresten Ambrosinis blick före avspark? Kaptenens sammanbitna och fokuserade ansiktsdrag symboliserade den bestämdhet som hela laget skulle komma att visa upp när domare Rosetti blåste igång drabbningen.
FÖRSTA HALVLEK
Milan spelade som sagt aggressivt och var det laget som skapade flest och bäst chanser under första halvlek. Rossoneri hotade såväl med skott utifrån (bland andra Seedorf testade lyckan) som med inlägg och fasta situationer. Som vi alla vet vid det här laget är det dock inte i luften Milans främsta styrka ligger, utan mycket riktigt kom den första riktigt heta chansen efter fint spel längs marken. Kakà friställde Inzaghi med en suverän passning efter 20 minuters spel och de flesta hade nog räknat in 1-0 där. Men ”Pippo” besegrades av Julio Cesar i Inters mål den gången.
Bonera sköt/slog sedan ett inlägg via Materazzi i burgaveln innan den forne Milanspelaren Crespo hade ett av ytterst få Interlägen i första halvlek. Milan fortsatte att styra spelet och även om de blåsvartas låga försvarsspel troligtvis var en medveten taktik så var mister Mancini säkerligen inte särskilt nöjd med vad han såg.
Före paus höll sig Inzaghi framme två gånger om och var så när att ge Milan ledningen. Först fyllde Bonera på längs högerkanten och slog ett lysande inlägg som Inzaghi var centimeter från att nicka in. Tyvärr blev touchen på bollen för lös och nicken seglade vidare ut mot sidlinjen i stället för in bakom Cesar i nätet.
Sedan kom bästa chansen i slutminuterna av halvleken då Milan bjöd på ett lysande anfall. Seedorf hittade Kakà med en perfekt boll i straffområdet, efter en lika perfekt löpning av brassen. ”Ricky” stötte på helvolley in bollen framför mål och vem dök upp där om inte Inzaghi förstås. Den här gången var nicken mer välriktad när han vräkte sig in framför Materazzi och styrde bollen mot mål. Men inte heller nu var marginalerna med de rödsvarta utan avslutet smet tätt utanför.
Milan fick därmed gå till pausvila med bara 0-0. För ”bara” var det verkligen efter en halvlek som dominerades såväl spelmässigt som chansmässigt av Ancelottis manskap. Inter kunde vara nöjt som inte låg under efter matchens första 45 minuter. Dessutom kunde Mancini vara nöjd över att hans lag slapp att spela med tio man. Mittbacken Nelson Rivas borde nämligen ha fått lämna planen redan efter cirka en halvtimmes spel. Då hade han hunnit med att riva ner Kakà (med ett gult kort som följd) och därefter stämpla Favalli fult (om än omedvetet) över fotleden. Märkligt att det sista tilltaget inte renderade i ett andra gult kort för den colombianske försvararen. För Favalli innebar det att den gamle Laziobacken (som såg pigg ut under de 40 minuterna han var på planen) tvingades byta. Jankulovski ersatte.
Inga ändringar gjordes inför andra halvlek, något som var lätt att förstå då Ancelotti säkerligen var nöjd med allt utom att hans lag inte hade mäktat med att ta ledningen. Frågan var nu om Milan skulle orka ha samma tempo och aggressivitet efter paus, eller om övertaget skulle tappas och om Inter skulle tillåtas att komma in i matchen.
ANDRA HALVLEK
Svaret på om Rossoneri skulle kunna fortsätta på samma inslagna väg blev som tur var ett rungande ja som ekade över hela San Siro. Milan inledde nämligen på precis samma fina sätt som de avslutade den första halvleken. Hög press, tufft närkampsspel och en härlig vilja präglade de rödsvartas spel vilket gjorde Inter konfunderat och passivt.
Äntligen kom också utdelningen för det hårda slitet när Inzaghi nickade in Kakàs inlägg (efter att denne rundat Materazzi) från höger i matchens 51:a minut. Den här gången riktades nicken rätt och ”Pippo” visade återigen vilken stor målskytt han är. På rätt plats vid rätt tillfälle och 1-0 till Milan. Mycket rättvist, bör tilläggas.
Målet gav ”hemmalaget” än mer energi och med publikens stöd i ryggen fortsatte man med ett offensivt, aggressivt spel. Just aggressiviteten låg bakom dagens andra Milanmål då Ambrosini pressade Maicon och snodde bollen av den annars så säkre högerbacken. ”Max” jobbade fram bollen till Kakà som tog sig in i straffområdet från vänster och rullade in 2-0 bakom landsmannen Julio Cesar.
Efter 2-0-målet såg Milan ut att ha total kontroll över matchen. Inter hotade med något enstaka skott från distans som Kalac klarade, men i övrigt blev det lite stiltje över det hela. Själv satt man mest och väntade på slutsignalen i takt med att tempot drogs ner och Milans offensiva satsningen mattades av.
Crespo fick ett friläge i den 63:e minuten sedan Nesta visat prov på lite övermod i backlinjen och drällt med bollen. Dock räddade Kalac och segern såg ut att komma allt närmare. Det verkade vara Milans dag.
Då, bara för att det skulle djävlas lite, kom givetvis ett reduceringsmål för Inter. Milan hade börjat backa lite i onödan, tappat det ettriga spelet som gav utdelning tidigare i matchen och spelarna inväntade nog även de slutsignalen. Det höll på att straffa sig rejält då Julio Cruz med en vacker frispark (sedan Ambrosini fällt Suazo). 2-1 och helt plötsligt riktig nerv i matchen igen.
Inzaghi fick sedan lämna planen till förmån för Pato, ett byte som inte blev så lyckat då Pato uppträdde till synes nervöst (inte konstigt i och för sig). Bland annat slarvade ynglingen bort ett gyllene läge att punktera matchen då han valde att gå själv i stället för att försöka frispela Kakà. Dessutom tappade han ett par gånger boll på mittplan vilket ledde till Interomställningar och farliga frisparkslägen då Milanförsvararna blev tvungna att ta till ojusta medel.
Inter tog över helt efter målet och Milan blev helt plötsligt ängsligt. Nerazzuri radade upp hörnor och frisparkar som kunde ha resulterat. Chivu fick ett gyllene läge efter 84 minuter. Rumänen passerade Milanmuren med en vänsterfrispark men där dök Kalac upp och räddade till hörna. Sista chansen kom sedan på stopptid då Jankulovski blev tvungen att sänka en Interspelare utanför straffområdet. Cruz stegade upp för att skjuta matchens sista frispark och när bollen seglade över ribban bröt jublet ut på San Siro. Slutsignalen gick och Milan inkasserade en underbart skön derbyvinst.
SAMMANFATTNING
Sammanfattningsvis kan man säga att Milan stod för en mycket bra insats, åtminstone i 75 minuter. Målet för Inters del orsakade en onödig spänning men när de rödsvarta nu redde ut stormen finns inget att klaga på. Tvärtom var det långa stunder en fröjd att se Milans spel idag. Aggressiviteten var den detalj som imponerade mest på mig, fram till sista kvarten vann de rödsvarta gång på gång duellerna och framförallt de så viktiga andrabollarna. Dessutom fanns det fantasi och rörlighet i offensiven. Positivt bland mycket annat att se ytterbackarna fylla på. Såväl Favalli som Bonera imponerade.
Resultaten i övrigt gick dessutom med Milan, något som förstås gör dagen ännu bättre. Fiorentina föll tungt på Sardinen (1-2 mot Cagliari), ett resultat som innebär att Rossoneri nu har allt i egna händer inför de två avslutande matcherna då man idag tog klivet upp på fjärdeplatsen.
Milan-Inter 2-1 (0-0)
Målen: 1-0 Inzaghi (51), 2-0 Kakà (56), 2-1 Cruz (76).
Varningar, Milan: Pirlo, Ambrosini, Bonera, Jankulovski. Inter. Materazzi, Chivu, Rivas.
Milan (4-3-2-1):
Kalac – Bonera, Nesta, Kaladze, Favalli (Jankulovski, 40) – Gattuso (Brocchi, 66), Pirlo, Ambrosini – Kakà, Seedorf – Inzaghi (Pato, 77).
Inter (4-3-1-2):
Julio Cesar – Maicon, Rivas (Maxwell, 81), Materazzi, Chivu – Vieira, Cambiasso, Zanetti – Maniche (Balotelli, 65) – Crespo (Suazo, 72), Julio Cruz.
