Summering inför dagens omgång
En vecka under vilken vi Milanfans har kunnat unna oss att njuta av derbysegern har gått och nu är det allvar igen. Vinsten mot Inter förde med sig vällustkänslor så det förslog för oss rödsvarta, men ett snedsteg idag kan räcka för att rasera allt igen.
Derbysegern för en vecka sedan var på många sätt en av de bästa som jag har upplevt. Begäret efter revansch har sällan känts så stort (exkluderat senaste Champions League-finalen mot Liverpool förstås) som det gjorde för en vecka sedan. En liten revansch för en kass säsong, en lite större revansch på Inter för derbyförlusten i december och en möjlighet att skjuta upp Inters guldfest fanns i potten och som tur var satsade Milan och vann. Att behöva se Inter säkra ligaguldet via en fjärde raka derbyseger inför den stora skaran av Milanfans på San Siro hade varit alltför smärtsamt. Det hade verkligen varit ironins högtidsstund, som att känna hur någon där uppe firade av sitt allra mest bredkäftade hånleende rakt i ansiktet på en. Skönt att det där smilet åtminstone tillfälligt fastnade i halsen på skadeglädjens gud (klädd i Intertröja). Visserligen lär väl de blåsvarta säkra guldet idag, men det sker inte på bekostnad av Rossoneris existens i nästa säsongs upplaga av Champions League i alla fall.
. . . . .
Morgonkaffet bryggs och utanför mitt fönster skiner solen från en i det närmaste klarblå himmel. Det är försommarvärme i Gävle (i hela landet verkar det som) och en insikt slår mig: Säsongen är snart slut. Det är en märklig uppenbarelse. En säsong som har känts evighetslång (kanske beroende på att den senare delen av den har varit, och fortfarande är, en kamp för en CL-plats i stället för en kamp om titlar) är på väg att rundas av och summeras. Ytterligare en säsong ska avslutas, för att sedan föras in i historieböckerna och blekna bort med tiden. Två titlar har faktiskt lagts till på Milans CV under 2007/2008, men ändå kommer det här att klassas som en misslyckad säsong. Kraven är höga, vilket de också ska vara.
. . . . .
Som tur är har vi ju ett EM-slutspel att se fram emot. Stillar fotbollsabstinensen som annars hade riskerat att bli hälsovådligt stor under sommarmånaderna. Ett mästerskap för landslag brukar förutom bra fotboll också alltid bjuda på några genombrott och därmed höja temperaturen på transfermarknaden ytterligare. Så det kan nog bli en intressant sommar, onekligen.
. . . . .
Napoli borta idag. Ingen lätt match det. Men spelar Milan som i derbyt ska tre poäng inkasseras. Att ha Champions League-platsen i egna händer inför sista omgången känns som ett måste för att hjärtat ska stanna i halsgropen och inte spottas ut nästa söndag. Risken är förvisso ändå överhängande, men det vore förstås en rejäl fördel att ”bara” behöva slå Udinese om en vecka för att få spela CL-kvalet till hösten.
. . . . .
Inter säkrar scudetton idag tyvärr. Men det är bara att säga grattis i förskott, Nerazzuri är värda den. Nu kan faktiskt ingen säga att de inte gjort sig förtjänta av den på ett sportsligt sätt. Får dock hålla tummarna för ett mirakel, att Siena kniper åtminstone en poäng. Inte ofta jag håller på Siena som ni trogna läsare nog vet, men den här gången finns det inga alternativ.
. . . . .
Bottenstriden ska också få sin upplösning. Låt Gud vara god för en gång skull och gör så Parma besegrar Fiorentina. Vill så gärna ha kvar de blågula i Serie A samtidigt som en hjälpande hand från ovan för Milan inte vore fel det heller.
. . . . .
Dags att bege sig ut i solen för att jobba lite på solbrännan. Sedan blir till att följa Napoli-Milan via målpling och text-tv, som under den gamla goda tiden med andra ord. Neapellaget har nämligen ett tv-avtal som är exklusivt för Sky, vilket innebär att det inte finns någon stream tillgänglig samtidigt som ingen svensk kanal sänder matchen.
