En vemodig avslutning
Sista matchen på säsongen är alltid den jobbigaste, inte bara för att den kan betyda så oerhört mycket, men också för att man vet hur långt det är till ligastarten igen.
Det blir ett otroligt taggat Milan vi ska ta oss an borta, tar vi en poäng så är det sannerligen ett mirakel, jag hoppas vi står upp väl och avslutar snyggt. Passa på att njut för dte är kanske sista gången Di Natale, Inler, Dossena eller Zapata spelar, någon av dessa kommer garanterat att försvinna.
Skadelistan är otäckt lång, med Obodo, Asamoah, D'Agostino, Felipe, Ferronetti, Isla, Siqueira och nu också Lukovic, så ur den aspekten är det skönt att säsongen tar slut. Det blir en sjundeplats, en godkänt resultat för ett så ungt lag, man har fått nödvändig erfarenhet och man har nog lärt sig att koncentration och rätt inställning är nyckeln till framgång. Vi har sett laget spela nonchalant mot sämre motstånd, tagit uppgiften alltför lättvindigt, som i förra omgången mot Cagliari, ett rent pinsamt resultat.
Zapotocny, Coda och Zapata ska freda målet mot Milan, med tanke på att 2/3 av den ordinarie backlinjen är borta så kommer det blir tufft, att spelfördelaren D'Agostino hämmar kreativiteten centralt lär vi också märka. Firma Inler och Pinzi kommer dock inte vika ner sig, tvärtom. Floro Flores tar den tredje platsen i anfallet och får en chans från start, helt rätt även om Pepe spelat bra.
För Milan är det enbart seger som räknas, man kommer gå ut hårt, man kommer ge allt, blanda det med det kunnande som finns i hemmalaget så förstår ni vilken monumentalt svårt uppgift Udinese står inför, men räkna aldrig bort oss, minns förra säsongens seger med 3-2 på San Siro, den bragden måste överträffas idag.
Forza Udinese!
