Birro: Jag vill...
Snart ska grupp C avgöras. Drömmen lever ännu.
Jag vill ha fel.
Jag vill ha hela världen platt som en pannkaka.
Jag vill att hjärtat ska rita en karta som alla kan följa. Jag vill att hatarna ska få det azurblå långfingret i ansiktet. Men med ett leende. Alltid med ett leende. Jag vill se hatarna spricka upp i ett motvilligt leende. Riktig glädje går inte att hindra.
Jag vill dansa fram genom Zurichs gator i natt i mina Italia-kalsonger.
Jag vill att drömmen ska fortsätta.
Jag vill in i den där drömmen, som en fåne, som ett barn som vakar hela natten mot julafton och sedan somnar innan tomten kommer. ..
Det är så jag vill ha det. Jag vill ha allt jag tagit för sant ställt på huvudet. Jag vill sträcka ut en hand åt mina fiender. Jag vill vara storsint i nederlagets stund. Jag vill gå med högt huvud genom den här stan, genom det ständiga lätta regnet, och jag vill få alla, varenda enskild människa med drömmar och förhoppningar så lika mina egna, att förstå att min kärlek, längtan och förvirring är deras kärlek, längtan och förvirring. Vi är i det här tillsammans.
Det är bara färgen på tröjorna som är en annan. Det är bara nationalsången som är en annan.
Kärlek handlar om empati och och är alltid själva nycklen till förståelse, solidaritet och respekt.
Jag vill stå med mitt fula men säregna ansikte mot himlarna och räkna regnet.
Jag vill skriva en dikt på tusen nya språk. Jag vill dansa med främlingar. Jag vill springa ikapp med tiden. Jag vill åka tåg med gamla restaurangvagnar och sitta vid de små borden och den lilla lampan som en minifyr av hopp mitt i den mörka världen.
Jag vill att vi ska komma till en station med ett vackert namn på en azurblå skylt och där ska jag kliva av och hitta överallt trots att jag aldrig varit där tidigare. Jag vill ha betalt för att jag vågar vara en romantisk idiot. Jag tycker alla vi hopplösa romantiker är värda en blomma i knapphålet.
Jag vill att festen aldrig ska ta slut. Jag villa ha gryning till kaffet och kaffe till gryning.
Jag vill ha ett vackert ansikte bredvid mig, människor med sorg översatt till erfarenhet i sina ögon. Jag vill kyssa bort dina tårar, röra vid dig utan baktankar, bara medmänskligt som man rör vid någon som tröstar efter vatten.
Närhet är vatten när vi är enamma.
Jag vill dansa med slanka kroppar i månskenet och jag vill fortfarande drömma hårt och idiotiskt att Italien fixar det här.
Jag vill springa med Mini-Mauro och hans kamera efter mig i mina Italia-kalsonger genom Zurich och jag lovar att det blir en syn som kommer få Gud att sätta regnet i halsen.
Jag vill att solen ska rulla som en pärla över himlen resten av den här månaden.
Jag vill att förnuftet ska förlora. Det viskar hela tiden aska och sot till mig.
Jag vill så gärna att detta ska gå vägen.
Jag vill att segern ska komma som en främling med ett glädjebesked som man inte visste att man längtade efter.
Forza Grande Gli Azzurri!
