Spanien-Italien 0-0 (4-2): Ett apatiskt uttåg
Då har vi alltså kommit till slutet. Det som egentligen bara var en tidsfråga har så till slut inträffat och Italien är alltså utslagna ur EM.
Egentligen är det inte så mycket att bråka om. Lyckligtvis så finns det ingenting direkt avgörande att klaga på vad det gäller domarinsatsen utan man får helt enkelt kallt konstatera att vi inte var tillräckligt bra. Matchen var förvisso jämn men Spanien känns på något sätt ändå värda segern vilket skänker ett visst lugn i och med uttåget.
Primo tempo
Matchen startade i ett väntat något avvaktande tempo vilket skulle visa sig bestå för resten av matchen. Några halvchanser hit och dit med ett jämnt böljande spel präglade den första halvleken och det var på väldigt svårt att identifiera några egentliga målchanser. Av de halvchanser som dök upp så märktes David Silvas skott samt Luca Tonis bortstydrda nick.
Spanien försökte desperat att få igång sitt fina passningsspel men mot Italiens avvaktande och kompakta försvar så hade man inte mycket att hämta. Det är en sak om motståndarna rusar och ger spanjackerna ytor, men så länge detta inte inträffar så fungerar inte Spaniens taktik. Italien stod för kontringsspelet men hade svårt att anfalla då Toni allt som oftast fick kämpa själv mot Puyol och Marchena. Cassano hade några bra sekvenser men slår tyvärr bort för mycket passningar och kom aldrig riktigt fram.
Secondo tempo
Den andra halvleken började i samma tempo som den första. Lagen fortsatta att känna på varandra och Spanien hade det mesta av bollinnehavet. Detta resulterade i princip dock bara i sidledspassningar och inga egentliga farligheter till en början. Spelet öppnade emellertid upp sig en smula allt eftersom lagen gjorda sina första byten. Camoranesi ersatte en svag Perrotta för att få fast bollen lite mer i det italienska anfallsspelet och kunna etablera spel på Spaniens planhalva. Just Camoranesi fick matchens bästa chans bara minuterna efter inhoppet när en rörig situation resulterade i ett bra skottläge.
Det mållösa resultatet stod sig emellertid fortsättningsvis också trots "chanserna" som fortsatte att avlösa varandra. Matchens kvalité förbättrades bara marginellt och det syntes ganska tydligt att lagen höll igen på grund av kanske en för stor respekt för varandra. Spanjorerna fortsatte i större utsträckning att försöka än Gli Azzurri och kom allt närmre. När Buffon råkade släppa en boll i stolpen så klappade det till lite extra men på det stora hela så kändes det bara som en enda lång väntan på straffläggning.
Tempi supplementari
Förlängningen blev en enda stor plåga. Lagen hade uppenbarligen tröttat ut sig till den grad att ingen vilja längre fanns kvar och därför så blev det hela bara en kamp för att upprätthålla status quo. Den efterföljande straffläggningen avjordes innan den sista straffen var slagen efter två missar av italienarna i form av De Rossi och Di Natale. Den inbytta Del Piero, en av världens bästa straffskyttar, fick alltså inte ens slå den straff som han kommit in för att skjuta. Spanien går alltså vidare efter en relativt blek italiensk insats men var i efterhand värda segern.
Sammanfattning
Vad ska man då säga egentligen? Det är med en rejäl dos apati som de här raderna skrivs. Italien gick in i den här turneringen med ett, i mitt tycke, fantastiskt bra fotbollslag. Under kvalet så har jag och många andra höjt de blåa till skyarna och öst beröm över potentialen i laget. Just denna potential som till synes fanns i det här offensivt mycket kompetenta Gli Azzurri har vi dock inte på något sätt kunnat beskåda under resans gång. Det måste varit så att någonting försvann när Cannavaros EM förstördes. Det är den enda rimliga förklaring jag kan komma på.
Det mest fascinerande jag finner med insatsen är den underprestation som merparten av laget stått för. Av alla de spelare som spelat i EM så finns det inte många som kan åka på Sardinien-semester och hålla huvudet högt. Det är i mitt tycke väldigt anmärkningsvärt.
Di Natale, som innan EM var min kung, har inte gjort en enda människa glad. Toni har visat att Italien måste få fram en alternativ target-player, Borriello måste alltså fortsätta att utvecklas, så att man kan byta ut honom vid behov. I backlinjen så råder det nog inget tvivel om hur framtiden ser ut. Giorgio Chiellini har i mina ögon varit en av få godkända spelare under turneringens gång och mot Spanien gjorde han ännu en jättematch. Tänk att han satt på bänken mot Holland. Det känns klyschigt att prata generationsväxling, men det känns som om den är här, oavsett om vi vill det eller ej.
Ska man sammanfatta förbundskaptenens insats så finns det tyvärr mycket att ta upp. Donadoni har svängt till höger och vänster och med facit i hand så finns det mycket att ifrågasätta när det gäller hans beslut. Att gå in i en turnering med en startelva som sedan bara till hälften består i slutet av turneringen är inte direkt ett tecken på kontinuitet och styrka. De avgörande besluten, som är så viktiga, har han heller inte lyckats att ta. Jag vet verkligen inte hur FIGC tänker gällande dennes framtid men det känns som den gode Donadoni är fel man att ta hand om Italiens stolthet.
Någon som längtar efter Serie A?
MATCHFAKTA
(Straffläggningen)
Villa (mål), Santi Cazorla (mål), Senna (mål), Guiza (miss), Fabregas (mål)
Grosso (mål), De Rossi (miss), Camoranesi (mål), Di Natale (miss)
Spanien: Casillas; Sergio Ramos, Puyol, Marchena, Capdevila; Senna; Iniesta (Cazorla 59), Xavi (Fabregas 59), Silva; Villa, Torres (Guiza 84)
Italien: Buffon; Zambrotta, Panucci, Chiellini, Grosso; Ambrosini, De Rossi, Aquilani (Del Piero 108); Perrotta (Camoranesi 57); Cassano (Di Natale 74), Toni
Spelarbetyg Italien:
3 p: Giorgio Chiellini
2 p: Gianluigi Buffon
1 p: Gianluca Zambrotta
