1^ Vår bästa tid är nu
Sommaren har gått fort. Ändå känns det inte som en dag för tidigt med serie A i tv:n (och pc:n) igen. Med Udinese-Palermo som aptitretare inför stormen på Marassi stillades de calciohungrande begären temporärt.
Udinese med underbara klassiska 70-talströjor med smala ränder likt Ascoli när de åkte ur. Kanske var ränderna till och med lite för smala. Lite påslakanvarning. Reklamen var integrerad med färgerna, till skillnad från varianter vi sett hos Roma och Juve på senare år där reklamen helt fördärvat en annars fin skrud.
De rosa presenterade en helitaliensk och mycket intressant backlinje där samtliga om de når sin potential kan bli landslagsmän. Jag håller vissa reservationer för Balzaretti i frågan, även om jag gillar hans intelligenta spelsätt. Lägg till Amelia och vi kan i en utopisk värld se Palermos fem bakersta spelare i Coverciano. Jag vill tro att det är så, även om jag förmodligen inte har en aning.
Veckans spelare: Di Natale har inte tappat ett gram av sin overkliga form över sommaren. Två toppklassmål och rakt igenom briljanta ingripanden av en inhemsk superstjärna. När man nämner de största i ligan bör man nog fundera på om man inte ska ta med Udineses capitano. Raggi kommer ha roligare dagar på sitt nya jobb.
Detsamma gäller Amelia. Efter mindre än två minuter höll han på att tappa in bollen, efter mindre än tio fick han hämta ut den ur nätet.
Palermo kommer. En dag kommer de bli bra. Få vinner i Udine så det här är inget att skämmas över. Amauri saknades, frågan är bara vem som tar sig ansvaret att göra saknaden så liten och kort som möjligt. Varken Cavani eller Jankovic visade något nu, men det är nu de måste ta chansen. Jankovic kan inte oleverera mer, då ryker han. Ur skuggan!
Näst bäst på Friuli: Luca Banti. Han sålde sig dyrt och gav inte efter för några billiga filmningar. Sådana som funkat sedan bronsåldern. Han tolererade inte heller bebis-Miccolis gny.
Liverani var kapten i Palermo. Det är värt två höjda ögonbryn. Han har varit i klubben ett par månader. Normalt sett brukar man gå efter tjänsteår när man delar ut bindeln i Italien. Intressant att ge den till någon som faktiskt kan bära den och inte bara den som förtjänar den kronologiskt.
:::: :::: ::::
Jag tycker det är fantastiskt att Mourinho nu finns i Italien. Stora personligheter hör hemma där och Inter känns som precis rätt klubb.
I normala fall ser man till att säkra den poäng man har när man möter ett bra gäng som Sampdoria på bortaplan. Den är en oskriven lag. Så har det alltid varit. Mourinho kastar in sin tredje anfallare och en halv till i Jimenez. Han gick för seger. Låt honom bli en trendsättare. Varför inte riskera att förlora en poäng när man kan vinna två?
Mazzarri hade motsatt inställning redan från början. Han ville ha in så många rivjärn som möjligt och lät Cassano leka själv längst fram. Jag ville så gärna se El Tuna Fornaroli. Det kunde ju fungerat riktigt bra om inte Cassano haft en pissdag på jobbet och varit löjligt dålig. Det var som om bollen genom en trollformel blev oval varje gång den rörde vid hans fötter. Det finns ingen vetenskaplig förklaring till att Cassano tappar bollen i ett friläge.
Sampdoria förtjänar ändå lite stöd för sin nationalistiska lagbyggnad. Inte många icke-italienare där inte. Jag hoppas det går bra för dem, om inte annat enbart av den anledningen. Ett Samp högt upp i tabellen betyder en Cassano i form, och det vill väl alla se?
Cassano var dålig i lördags, men Rosetti var sämre. Bantis tidigare insats gav förhoppningar om direktiv mot att inte blåsa i onödan och allt annat vi lärt oss tillhör italiensk fotboll. Rosetti pajade drömmen. Att han kunde blåsa så pinsamt fel mot Ibra flera gånger får en att undra vad han hade i EM att göra överhuvudtaget. Och han fick finalen! Det var inte bara mot Ibra, det var det kroniska kontrollbehovet som gjorde sig påmint. Rosetti skulle bestämma överallt. "I'm the man!"
Ett förmanande samtal från Collina på måndag vore inte fel.
Ibra har slagit in ännu en dörr på vägen mot total makt. Han gjorde ett mål bara Crespo, Inzaghi och Trezeguet lyckas med. Det är väl bara det som fattas nu? Det och lite fler språngskallar i taket.
:::: :::: ::::
Den sentimentala gossen i mig tar sig fram i mitt medvetande när jag ser Roma och Napoli mötas en solig sensommardag. Det känns som serie A på riktigt. Som det ska vara. Som det var förr, innan pengarna blev viktigare än fotbollen. Det är nåt helt annat än Ett Milanoderby eller när något av Milanolagen och Juventus möts. Det här är genuint, oplastigt.
Roma har inte fått ihop delarna ännu trots att man knappt bytt ut någonting. Att Totti är viktig behöver inte påpekas, däremot tycks saknaden av Taddei påtaglig. Baptista har inte imponerat, och Cassetti som offensivt alternativ lämnar en del att önska. Inte heller Pizarro funkar. Gör han något rätt?
Napoli imponerade och kunde snott alla tre pinnar, trots Santacroces avsked. Grym insats av honom annars, hoppas Lippi kollade. Få lag sliter så hårt som Napoli, med betoning på lag. Den som ska stå för spetskompetensen springer nästan mest av alla. Lavezzi, naturligtvis. Och man undrar var Pierpaolo Marino hittar allt sitt guld. Laget är fyllt av spelare någon knappt kände till innan de kom till Napoli. Hatten av!
Romare ska tacka Doni för att det inte gick helt åt helvete. Räddningen på Mexes snedstyrning går knappt att beskriva, och sen stoppade han Lavezzis friläge med bara minuter kvar.
:::: :::: ::::
Två erfarna försvarare gjorde i helgen debut för sitt lag på Artemio Franchi. Det gick rätt knackigt för båda två. Zauri tappade orienteringen totalt när Nedved gjorde sitt livs enklaste mål och Mellberg blir anklagad för att ha tappat segern åt Juve. Nu går det bara uppåt.
Veckans mål: Jag måste välja Gilardinos. Dels för att det var en aktion av högsta rang, dels för att det visade att den riktige Gila är tillbaka och framförallt för hur viktigt det var för honom själv, för laget och inte minst för supportrarna. Han käkar gratis ett par dagar nu. Länge leve Parma-Gila.
Att Italiens fotboll är på väg mot en ny era symboliseras av Fiorentinaledningens initiativ att låta motståndarledningen sitt bredvid dem (okej, bakom) på läktaren. Allt som kan bidra till att supportrar och därmed spelare och klubbar hatar varandra är välkommet. Calciopoli tvingade fram en mindre en revolution, och det är långt kvar innan det är färdigt. Det är inte de stora och rika som går i bräschen, det är de ambitiösa och långsiktigt planerande som leder. Om inte alltför många år kan hela balansen vara den omvända. Galliani och Moratti har aldrig känts så passé.
När jag ändå hyllar de lila kan jag ju fortsätta med att säga att deras kvicka och rörliga spel fick Juve att se gamla och tröga ut. Därmed inte sämre på något sätt, men det var en klart en match mellan olika filosofier. Och det kommer bli värre, Juventus tillhör ju faktiskt Fiorentinas halva på så sätt.
Juves gula nummer och namn är hemska. Typsnittet är ännu värre. Är det comic sans? En så anrik klubb förlöjligar sig till någon slags Snobben-lag. Bryt med Nike, de har aldrig gjort något gott. De har fått Inter att bli mer blå och de byter färg på strumpor som alltid varit som de ska vara. Kappa åt alla.
Del Piero höll samma lågstadieklass som Cassano. Från matchminut 50 satt jag och väntade på Giovinco.
För den oinsatta ter det sig som om Ekdal ligger på gränsen till en startplats i Juve. Det är ju inte riktigt sant. Han har fem gubbar före sig. Jag vill nog till och med göra det till sex då Ranieri med framgång använt Camoranesi i den rollen tidigare. Jag diggar Ekdal, det är absolut inte det, men svensk media ser verkligheten med lite väl blågula ögon. Igen.
:::: :::: ::::
Bologna talar till mig. Jag vet inte varför. Det är nåt klassiskt, äkta och genomtänkt över dem. Med mål som det Valiani gjorde finns all anledning att följa dem när regnet kommer.
:::: :::: ::::
Rosina gör som Di Natale och fortsätter dominera totalt för sitt lag. Om Lippi vill ha en ny trequartista kan han åka till Turin och ta en titt.
:::: :::: ::::
Spana gärna in Atalantas segermål mot Siena. Stenhård nick av Padoin och Zizou-förspel av Doni.
:::: :::: ::::
Foggia avböjer allt jublande och ber nästan om ursäkt för att han gör mål på klubben som gjorde honom till landslagsman. Heder.
:::: :::: ::::
Stadio Bentegodi se fortfarande ut att ligga i Azerbajdzjan.
:::: :::: ::::
Nu när Canal+ har alla rättigheter igen, vad hände med målsammandraget?