It’s alive! Del 1: Sympatierna
Italienaren återvänder så sakteliga till fotbollsarenorna och passionen för fotbollen, eller kanske snarare för vad fotbollslaget representerar, ökar igen. Den slutsatsen kan man dra av en opinionsundersökning genomförd av opinionsinstitutet Demos för den italienska dagstidningen La Repubblica.
Undersökningen visar att andelen italienare som definierar sig själva som tifosi har ökat med cirka fyra procentenheter jämfört med 2007, från 45,6 till 50,5. Över hälften av italienarna följer aktivt ett fotbollslag. Supportrarna fick också genom tre valalternativ definiera sin grad av aktivism, ljumma, passionerade och militanta. Det är framförallt de som definierar sig som ljumma och passionerade som ökar, från 12 till 15 procent respektive från 14 till 18 procent medan den mest ”extrema” gruppen, de militanta, är tämligen oförändrad på 18 procent, två procentenheter mindre än vid föregående mätning.
Den typiska fotbollssupportern är en ung man med medelhög till hög utbildning. Intresset för politik är högre än i befolkningen i stort, likaså frustrationen över det politiska systemet. Nära hälften av de militanta fotbollssupportrarna, 48 procent, säger sig ha stort förtroende för den italienska komikern Beppe Grillo som kommit att symbolisera systemkritiken i Italien under de senaste åren, en närapå dubbelt så hög siffra som bland befolkningen i stort och tio procentenheter större än i gruppen ljumma tifosi.
Juventus är fortsatt klubben med störst, och växande, supporterskara. Året i Serie B verkar ha fungerat som en skärseld för de svartvita också i de italienska supportrarnas ögon. Sympatisiffrorna rasade i samband med Moggipoli samtidigt som antipatierna ökade. Nu är trenden den omvända. Nära en tredjedel, 32,5 procent, av alla italienska fotbollssupportrar säger sig heja på den gamla damen jämfört med 27,7 procent 2007. I och med uppgången är Juventus lika populära igen som de var innan Lucianones banditfasoner blev världskända. 2005 uppgav 32,4 procent att de hejade på Juventus.
Inter har den näst mest månghövdade supporterskaran. 14 procent säger sig tifare för mästarlaget, en mindre nedgång från året innan då man hade 16,1 procents supportersympatier men fortfarande mer än 2005 då man låg på strax över 13 procent. En analys av Inters siffror skulle kunna vara att medgångssupportrarna inte är så många som man skulle kunna tro, en annan att Milanoklubben misslyckats med att substansiellt kapitalisera bland supportrarna på de senaste årens framgångar.
Berlusconis och Gallianis Milan får alltså se sig slagna av Morattis främlingslegion inte bara på plan utan också på läktarna, om än bara hårfint. Milan är 2008 med 13,6 procent ”bara” Italiens tredje största klubb sett till supporterskaran och står för det mest dramatiska raset, förmodligen en konsekvens av den katastrofala fjolårssäsongen då till exempel Atalanta tog sex poäng mot Milanoklubben i de två ligamötena. Milan rasar från 22,6 procents sympatier 2007 alltså nära tio procentenheter på bara ett år. 2005 följdes Milanos stolthet av 20,4 procent. En liten tröst kan förvisso vara att mätningen är gjord i juli 2008 och att någon eventuell ”Ronaldinho-effekt” inte funnits med.
Förvånansvärt, åtminstone för undertecknad, är att Napoli återfinner sig på fjärdeplats och alltså kommer före Roma.
7,9 procent hejar på Edy Rejas gäng, förvisso en liten nedgång jämfört med fjolårets rekordsiffra på 8,5 procent men ändå före huvudstadsklubben som landar på 7,3 procent 2008, 7,2 procent 2007 och 4,2 procent 2005. Även under åren i Serie B hade Napoli en mycket trogen supporterskara, 2005 följde 6,7 procent av de italienska fotbollsfansen den parteneopiska klubben. I en vardag kantrad av problem och dystra framtidsutsikter är fotbollsklubben något att samlas kring och känna stolthet för. En chans att visa att Napoli inte bara är fattigdom, sopberg och Camorra.
Lazio är den sjätte största klubben med 2,2 procents sympatier 2008, 3,2 procent 2007 och 1,9 procent 2005 men nu börjar man komma ner på sådana små tal att det är svårt att statstiskt säkerställa något.
Mellan 1,9 procent 2005 och 1,4 procent 2008, med ett lättförklarad gupp efter VM-guldet 2006 på 2,9 procent 2007, säger sig bara heja på landslaget.
Mycket positivt, ur en supporter till ett provinslags ögon, är att gruppen övriga växer kraftigt, från 11,7 procent 2007 till 21 procent 2008. Även i jätteklubbarnas tidevarv verkar det finnas utrymme för de lag som bara kan mönstra passion och lokalpatriotism mot storlagens enorma budgetar och ofta vinklade medietäckning.
Supportersympatierna kan alltså grovt delas upp i tre delar; De tre stora från norr – Juventus (som i och för sig har supportrar över hela landet), Inter, Milan; småsyskonen i söder – Napoli och Roma samt övriga lag.
*Undersökningen som besällts av den italienska dagstidningen La Repubblica återfinns i sin helhet på www.demos.it Opinionsundersökningen är gjord 30 juni-3 juli med ett statistiskt urval om 836 personer över 18 år.
