Sei Punti: Kris redan?
Ny förlust och olyckskorparna trängs för att få skrika ut sina negativa profetior. Är det redan kris i Milan och vad skulle i så fall behöva göras för att få skutan på rätt köl igen? Milanredaktionen gör sitt för att ge svar på frågorna.
Två raka förluster - är det redan dags för krisrubrikerna?
Michael Haile: Två raka förluster mot medelmåttigt motstånd är synonymt med kris om man är en storklubb i Europa, så enkelt är det. Milan fick dessutom ett sammantaget mercatobetyg på mellan 6.5 och 7.5 (på en klassisk 10-gradig Gazzettaskala) av de flesta experterna för sina manövrar på transfermarknaden. Då är etiketten logisk. Nu delar jag förvisso inte riktigt den uppfattningen (mercaton är bra men den är långt ifrån "allsidig" om man ska referera till kostcirkeln) men om man ska utgå från den vedertagna opinionen så är krisrubrikerna fullt logiska. Med all respekt för Bologna och Genoa.
Om man vill nyansera det hela litegrann så bör krisen specificeras till försvarskris, inte en allmän sådan. Trots att man redan under den förra säsongen hade evidenta bekymmer i backlinjen valde man att inte införskaffa någon innerback av rang. Än värre är att klubben i slutet av juli kände till Nestas ryggåkomma och därmed hade gott om tid på sig att planera sina drag men ändå inte gjorde några. Detta är för mig fullständigt oacceptabelt och sänder ut tydliga krisvibbar.
Ancelotti måste sparkas för att det ska bli en vändning. Håller du med eller är du emot?
Michael Haile: Ancelotti bör avgå, inte enbart för sina evidenta tillkortakommanden som tränare utan för sin egen heder. Om tränaren har ett uttalat önskemål under sommarmånaderna (explicit en riktigt bra innerback) och får nöja sig med Senderos (skadad, matchotränad och knappast påtänkt som ordinarie) under den sista veckan känns det som om ledning och tränare har helt separata agendor - en ohållbar situation för en klubb med scudettoambitioner.
Carletto har framförallt en stor svaghet: kärleken till Milan. En annan tränare hade aldrig accepterat att låta andra människor fatta tekniska beslut åt honom, ett klimat han alldeles för länge funnit sig i. Så länge Berlusconi och Galliani har sin Yes-man att tillgå kommer de låta kritiken träffa honom som en knallröd bulls-eye. Jag är inte säker på att en annan tränare hade gjort bättre ifrån sig på sikt med samma spelarmaterial sett till rådande premisser i dagsläget.
Problematiken bottnar i långt djupare (läs: högre) aspekter inom klubben och kontraproduktiva grupperingar i spelartruppen.
Vad saknas i Milans spel just nu för att poängen ska trilla in?
Michael Haile: En tydlig spelidé med tydliga roller. Frihet under ansvar är i regel ett jättebra ledmotiv för en grupp fylld till bristningsgränsen med fantasi och improvisation. Det förutsätter dock att laget är iordningställt enligt någon form av grundkoncept man även regniga dagar kan luta sig emot. I dagsläget saknas just detta i Milan eller är åtminstone väldigt otydligt för mig. Sen är det också ett angenämt dilemma att få bekväma spelare som Shevchenko, Kakà och Ronaldinho att aktivt delta i försvarsspelet...
Återigen: var är det långsiktiga tänkandet i Milan? Vad vill man uppnå? Strategin i sommar var de facto inte baserad på att bygga en grund för framtiden, vare sig offensivt eller defensivt.
Om du satt i Milanledningen för en dag, vad skulle du då ta till för åtgärder för att förbättra resultaten?
Michael Haile: Vore jag en del av den stab som suttit sedan 1986 skulle jag rensa skrivbordet, plocka ner pinalerna i en papperskartong och avgå. Det finns människor utanför eller längre ner i hierarkin som ställer skarpa frågor men som tystas ned för att inte stöta sig med Galliani och Berlusconi. Om jag fick äran att sitta i ledningen en dag skulle jag samla dessa människor, ta del av deras kunnande på ett ödmjukt sätt, arbeta fram en långsiktig plan, implementera densamma och presentera budskapet för supportrarna: "det kan bli några magra år, men nu är vi på gång igen".
Nyckelorden är uppriktighet och öppenhet, saker som supportrarna värderar högre än konstgjord andning.
Ett annat område som skulle ses över är ungdomssektionen, en institution som förväntats leverera bättre avkastning än vad den gjort de senaste åren. Vad är det som gör att de egna produkterna har så förbaskat svårt att ta steget upp? Hur jobbar tränare och ledare för att förbereda knoddisarna på bästa sätt inför det som komma skall? Nu kan en del av förklaringen tillskrivas stenhård konkurrens men ingen kan få mig att köpa att det inte finns en spelare i Primaveralaget som löper snabbare eller slår bättre passningar än Emerson... För mindre än 5 miljoner euro om året.
Det skulle bli en lång dag.
Milan ska egentligen vara en ledande klubb. Men nu när allt fallerar, är det då dags att influeras mer av andra och var borde de rödsvarta i så fall söka inspiration?
Michael Haile: Återigen, kunnandet finns definitivt inom klubben. Det som saknas är att rätt personer får rätt befattning och mandat. Det är inte av illvilja som Milanledningen ser ut att gräva sin egen grav utan snarare det motsatta. Ingen ska ifrågasätta herrar som Braida och Galliani vad gäller lojalitet och passion men däremot skall varenda person utvärderas utifrån vad man faktiskt levererar. Annars får vi nöja oss med en fortsatt tillvaro i UEFA Cupen och i mitten av tabellen i Serie A.
Om vi ska vara riktigt negativa och redan börja spekulera i ännu en dålig säsong - hur illa vore det för Milan?
Michael Haile: Det vore förödande såväl sportsligt som ekonomiskt. Milan har inte råd att missa CL två år i rad och utan deltagande i den största internationella klubbturneringen törs jag garantera att spelare som Kakà kommer att önska om ett miljöombyte - den ultimata signalen på klubbens sönderfall.
