La Madonnina har inga narrar, bara kungar
Det var ett otroligt vackert derby, en sån där tårta som man aldrig blir mätt på. Jag fick också ett svar jag ville ha. Förra veckan skrev jag att Ronaldinho mest verkade vara Berlusconis hovnarr men la Madonnina har inga narrar, bara kungar. Ronaldinho blev kung i söndags.
Hittills har brassen mest bjudit på en del artisteri men söndags blev han matchvinnare. Det är den Ronaldinho jag vill se, artist men också konkoret.
Annars tror jag att den psykologiska aspekten som kallas Champions League spelade en avgörande roll i söndags. Milan har ingen hymn att få adrenalinet att rinna till i veckan, bara Uefacupen där ändå mest “reserver” kommer att spela. Matchen mot Inter var liksom deras Champions League. Att man var fyra poäng efter gjorde saken än mer blodtörstig för de rödsvarta. Där vann man halva matchen.
Paolo Maldini är fotbollens svärmorsdröm. Det är så stort att han kan vara så elegant och hänga med trots hans ålder. Legend är småord för den mannen.
Nu kommer alla dom som gnällt över Quaresma-värvningen få vatten på sin kvarn. Jag säger fortfarande att det är en årets bästa värvningar. Det är spelare som han som kan få Inter att ta sig hela vägen i Champions League, vänta bara.
Då tycker jag att det större anledning att muttra över värvningen av Mancini. Han glimrar till ibland som en mer fysisk Robinho men ofta är han medioker. Igår var han kass. Han kommer säkert göra sitt men det är ingen spelare som tar Inter hela vägen i Champions League.
Mauro Zarate är som Salvatore Schillaci VM 90. Lika hypnotiserad och full av adrenalin. Frågan är om hypnosen kan hålla en hel säsong. Jag älskar Zarates uttalande om att Lazio ska vinna ligan. Killen är ny i serie A och har inte lärt sig ligans inlärda lagar. Heter man inte Inter, Juventus eller Milan kämpar man inte om scudetton utan jagar Uefacup-platser.
Jag säger som Zarate: Lazio kan vinna ligan. Bara för att.
