Zlatan som ledare – kejsarens nya kläder?
Den 11 oktober 2008 var Zlatan ordinarie lagkapten för Sverige mot Portugal. Är Inters och Sveriges individualistiska smällkaramell på väg att bli lagkaptensmaterial?
Zlatan tar idag mer ansvar, värderas högre än frukost på sängen och hatar verkligen att förlora. Tiden är kanske inne för något otroligt; Zlatan som lagkapten.
Zlatan har ofta setts som det där charmiga geniet med Colgate-smilet. Men också som den prenumererande divan av galenskap. Galenskap har flera sidor. Linjen är tunn mellan galenskap och genialitet. Klyschigt värre.
Någonting säger mig att Zlatan inte var killen som höll sig till recepten i hemkunskapen. Han gick säkerligen vilt på med tabascon likt en rebellisk revolverman. Men fulknepen, alltså galenskapens råa ostekta sida, har minskat. Tack för det. Kan en snubbe som Zlatan verkligen fungera som lagkapten? Vi begrundar tanken och letar oss tillbaka till…
Rosengård. Rewind! Det var här allt började. Miljön är viktig och sitter fast som guldstänk och fettfläckar på våra identiteter. Ingen kan någonsin fly från sin historia. Ingen. Miljön och uppfostran ska aldrig underskattas. Vissa miljöer skapar en fia med knuff-mentalitet. Knuffa eller bli knuffad. Spela eller bli bortspelad. Zlatan känner sitt Rosengård. Lika väl känner Rosengård sin Zlatan.
Hårt arbetande, sega och målinriktade backar eller innermittfältare blir lagkaptener. Inte geniala divor (jo, Totti!). Om vi nu ska generalisera lite grann. De levererar, är nyttiga som högafflar och jobbar enträget likt gruvarbete (Tony Adams var dock ett gruvfyllo i så fall). Att vara lagkapten handlar inte om att vara bäst på planen, utan om att leda laget. Ledare måste se till kollektivet, kunna motivera sina lagkamrater och föregå med gott exempel.
Då sjunker Zlatan som en måsskitsfläckad gråsten i sjön med andra ord? Inte nödvändigtvis. Zlatan är fundamental för såväl Inter som Sverige. Han har utvecklat sitt spel ytterligare och spelar mer för laget än någonsin. A i ansvartagande. Oavsett om han spelar i Inter eller i landslaget. Han vill verkligen vinna allt – triumfera över motståndare som en sax segrar över papper. Zlatan vill bli en blåval titelmässigt också, inte bara spelmässigt. Det blir man inte ensam. Och Zlatan är inte dum. Självsäkra personer kan försöka kasta sin parfym av vinnarlust på sina kamrater. Jag tror att Zlatan klarar av det. Gult är fult. Rött betyder ”stop”! Kom ihåg det Zlatan. Låt inte de där korten få förstöra.
Det finns något intresseväckande med personer som Zlatan. De klottrar sina namn överallt för att visa att de har stirrat en hårdhudad miljö i vitögat utan att ha vikt undan blicken. Val och kval. Det skapar karaktär.
Kameler i solnedgången. När jag gick i grundskolan skulle alla måla en kamel i solnedgången. ”I helvete!”, tänkte jag och målade nåt annat. Jag var duktigt i bild men det gick ju inte. Kameljäveln skulle visst stå där i solnedgången. Lägg koppel på allt och kreativiteten blir tam och tämjs i bundna band. Zlatan bör vara frikopplad (fast alla byrackor som springer lösa är oroande) och härja fritt.
Rosengårds stjärnor blickar med svartnande avund på Zlatan. Varför? För han stjäl deras uppmärksamhet. Snart kan han bli en fullfjädrad ledare dessutom. Kejsaren har fått nya kläder.