Veckosammanfattning: Milano i toppen
En blåsvart uppvisning, spännande uppstickare och pajasjournalistik tas upp i det här "numret" av veckosammfattningen.
Ytterligare en omgång av Serie A är till ända och Milanolagen hade en lyckad helg. Detta samtidigt som tippade toppkonkurrenterna Juventus och Roma förlorade. Roma som bekant mot just Inter i en mycket underhållande fotbollsmatch. Det enda som inte underhöll var att tillställningen var avgjord tio minuter in i andra halvlek. Men det är bara att applådera Inter, de var ruskigt effektiva och slog till dödligt mot Roma när hemmaspelarna stod för misstag.
Ur svensk synvinkel kan man alltid passa på att glädjas åt att unge Albin Ekdahl fick spela sina 15 första Serie A-minuter någonsin när Juventus gästade Neapel och Napoli i lördags kväll. Den förre BP-mittfältaren bytte av dansken Poulsen med kvarten kvar att spela. Svensken hann inte utmärka sig men fick vara med om en förlust i debuten då Juventus strax efter hans entré släppte in 2-1. Dubbel glädje med andra ord. Kul med en ny svensk i ligan och aldrig fel när Juventus förlorar.
. . . . . .
Poulsen och Mellberg sågas i italiensk media och sägs inte tillföra någonting. Det är inte alltid lätt att vara gammal nordbo i Serie A. Andreas Andersson är en annan herre som har fått erfara det… Men å andra sidan lyckades ju Gunnar Nordahl, Gunnar Gren och Nisse Liedholm ganska bra för att nämna några.
. . . . . .
Napoli som alltså var Juves banemän ser mycket intressanta ut. Lavezzi, Hamsik, Maggio och Santacroce är alla spännande spelare och jag tror att lagbygget kan räcka ganska långt. Någon titelkandidat är Napoli förstås inte på allvar – inte än i alla fall. Men störa de absoluta topplagen lär de fortsätta att göra. Hur långt det räcker får framtiden utvisa.
. . . . . .
Romas säsong har varit ett fiasko så här långt. Fyra förluster hittills, lika många som på hela förra säsongen, och bara sju inspelade poäng. Sitter Spalletti säkert fortfarande? Och är ligasäsongen redan körd?
. . . . . .
Catania vann Sicilienderbyt och fortsätter att överraska. Laget har skrapat ihop hela 14 poäng och endast förlorat en enda match. Minst sagt imponerande och det ska bli intressant att se hur länge det håller. Kanske är Mascara och co starka nog för att nå Europaspel. Oavsett vad ska det bli intressant att följa lagets framfart under hösten. Walter Zenga har något spännande på gång.
Det verkar förresten inte råda den bästa brödrastämning mellan Giovani och Giacomo Tedesco. Den sistnämnde spelar för Catania och såg till att Carrozzieri blev utvisad. Därefter byttes brorsan in för Palermo och Giacomo hälsade honom välkommen genom ett fult slag i nacken. Bara bråkiga som brorsor kan vara eller jobbig stämning på nästa släktträff? Fråga mamman, mammor vet sånt.
. . . . . .
Som ni märker har jag inte nämnt Milan än. Det börjar bli dags för att orda lite om Rossoneris 3-0-seger mot Sampdoria igår. Ärligt talat får man väl säga att straffen (och det röda kortet som Lucchini snackade till sig) avgjorde matchen. Straffar av den karaktären, som förorsakas av en hands, går nästintill alltid att diskutera. Efter matchen ringde jag hem till min pappa i Smålandsskogarna för att snacka igenom drabbningen. Enligt honom var det en horribel straff, enligt mig var den helt rätt att blåsa. Därom tvistar de lärde. Min åsikt är i alla fall att Sampdoriaförsvararen gör sig större (om än omedvetet) och drar fördel av att bollen tar på armen. Därmed straff.
Straff blev det också och Ronaldinho förvaltade den som bekant på bästa sätt. Viktigt för brassen att ingjuta lite självförtroende. När han sedan också efter ett mycket vackert anfall drog dit 2-0 var eftermiddagen fulländad. Inzaghis 3-0 kom som extra krydda på pommesen och en ny seger var i hamn.
Positiva saker förutom målen och segern i sig gick att hitta i Borriellos kroppsspråk, Boneras försvarsspel och Antoninis högerbacksinsats. Borriello tillför som jag tidigare har påpekat en rejäl tyngd i Milans anfallsspel och jag tycker att han gjorde en spelmässigt helt okej match igår. Det som dock var mest positivt enligt mig var hans gester och sätt att vara på planen. Hela tiden manade han på, hela tiden var det tummen upp även om inlägget som skulle ha nått hans panna satt på 17:e läktarraden bakom mål. Sånt behövs och Borriello känns väldigt harmonisk för tillfället, något som också smittar av sig på omgivningen.
Bonera ska ha beröm, vilket han sällan får tyvärr. Killen har hittat rätt i sin roll i Milantröjan och det känns numera inte alls särskilt oroligt när han får chansen. Tvärtom kliver Bonera in med pondus och bjuder på ett resolut försvarsspel. Kan absolut vara ett alternativ bredvid Nesta i mittlåset framöver.
Antonini till sist då – han visade att han absolut kan ersätta de ordinarie Zambrotta/Jankulovski. Skönt besked av den forne Empolibacken. Han gjorde inget större väsen av sig, men just faktumet att han inte direkt syntes var ett bevis så gott som något på att han håller för en plats i Milan.
Vinsten tog Milan uppåt i den jämna tabellen. Inter är fortfarande tre poäng före men av potentiella titelkandidater har de rödsvarta inga fler än sina blåsvarta antagonister före sig. All heder åt lag som Catania, Udinese och Napoli – det är en fröjd att se att de bjuder på så positiv fotboll – men de lär knappast hålla säsongen ut.
Genualaget i sin tur har det kämpigt. Man är bättre än vad platsen under nedflyttningsstrecket visar, men samtidigt ser jag inget topplag i årets Sampdoriaupplaga. Cassano är en underbar, energifylld och briljant fotbollsspelare men i övrigt känns det ganska blekt om jag ska vara ärlig. Delvecchio är förvisso en spelare med potential och det finns några till, men över lag är Sampdoria årgång 2008/2009 inte speciellt upphetsande.
. . . . . .
Att läsa Sportbladet är ibland stor underhållning (även förutom Anrells sidor). Som igår inför Roma-Inter. ”Medioker ligainledning och tuff start i Champions League”, ”det är ett Inter under press som tar sig an Roma borta ikväll” samt ”att Inter, trots delad ligaledning, är pressade att lämna Olympiastadion med tre poäng…” gick att läsa i Johanna Frändéns artikel.
Seriöst, får hon pengar för att skriva en så fullkomligt usel inför-artikel? Nog för att Inter är ett mycket starkt lag som har press på sig utifrån att vinna nästan varje match. Men tabellraden 6 – 4 – 1 – 1 i Serie A och fyra poäng av sex möjliga i Champions League kan väl för allt i världen klassas som en medioker säsongsstart? Nyp mig i armen, det är väl
ändå inte Fifa eller FM utan verkligheten vi talar om?
. . . . . .
Omgångens match måste ha varit Roma-Inter även om det aldrig blev särskilt spännande. Inter var helt enkelt för bra för Roms krigare den här kvällen. Dock var matchen mycket intressant i en halvlek. Inledningen var helt sanslös med anfall åt båda hållen precis hela tiden första kvarten, chanserna haglade och utgången kändes oviss. Andra halvlek blev en riktig uppvisning av Inter och som Milansupporter var det inte så underhållande att se. Men vackra mål och fin fotboll får man väl trots allt applådera. Och dessutom får vi ödmjukt konstatera att det hade varit värre att vara Romasupporter igår.
Som bubblare slänger jag in Sicilienderbyt. Catania och Palermo får sällan den uppmärksamhet de förtjänar och i mina ögon är det här ett mycket underskattat derby. Ständigt i skymundan av andra stormatcher runt om i Europa men värt ett omnämnande här i alla fall.
Omgångens mål får jag nog också ta och hämta från Olimpico igår. Har tyvärr sett allt för lite Serie A-fotboll i helgen för att vara en särskilt bra jury när det gäller omgångens mål, men varken Obinnas eller Stankovic pärlor gick av för hackor. Bara att välja en egen favorit av dem. Min blir nog ändå Obinnas. Kul med en oväntad målskytt också.
Dags att runda av för den här gången. Arrividerci.
