Om överskattning, underskattning och Zlatan
Det surras om talanger hit och dit. På många håll klagas det på en överskattad Quaresma och häromveckan påstod jag själv att Arteta är underskattad. Här kommer ett halvdant försök att reda ut saker och ting. Dessutom berör jag, liksom många kloka innan mig, Henrik Rydströms kalkonblogginlägg.
Man läser ofta om ordet överskattad och underskattad och tankarna är delade om de stora spelarna, för alla har de någon gång varit underskattade innan de blommat ut. Ett bra exempel är t ex en halvtjurig och helnonchalant Zidane som lämnade Bordeaux för Juventus. Talangen fanns där helt klart, men det var inte många som trodde att fransmannen med algeriska rötter skulle utvecklas till en av de i alla avseenden största spelarna genom tiderna.
En av mina favoritspelare genom tiderna är ett offer för underskattningens onska. Han spelade länge i Barcelona och fick inte chansen många gånger men var gång han fick en riktigt möjlighet tog han vara på den. Han dög dessvärre inte och skeppades sedan vidare till Lyon där han visade sin kapacitet. Han vann skytteligor, blev lagkapten, vann ett par ligaguld och var stöttepelaren i Lyons moderna storhetstid. Sonny Anderson heter han förresten, och han är fortfarande en av mina all-time favoriter. För er som inte vet vem han är kommer lite Youtube-underhållning här.
I Milan har vi också varit både välsignade med underskattade spelare och gått på niten att köpa överskattade sådana. I dagens Milan har vi en spelare som många anser vara väldigt överskattad, nämligen Ronaldinho. Min personliga åsikt är att han inte behöver bevisa något för att folk ska förstå vilken potential han har och jag är glad att han är på god väg till sitt forna jag för ett par år sedan. Antonini verkar, med tanke på prestationerna i höst, ha varit offer för underskattning. Gilardino presterade så dåligt i Milan att man nästan glömde bort hur bra han kan vara. Han blev till slut nästan underskattad. Jag älskar när underskattade spelare förvånar sin omgivning. Jag har som bekant ett rödsvart hjärta och är därmed ingen fan av Juventus. Dock är det svårt att inte le när en uträknad och numera pensionärsmogen Del Piero går in och vinner skytteligan i Serie A. Christiano Doni är förvisso en rutinerad och respekterad spelare, men är enligt mig mycket bättre än han fått beröm för. Det måste vara jobbigt att vara underskattad hela sin karriär. Lika arg och irriterad blir jag när överskattade spelare inte lever upp till sin prislapp och hypen runtomkring dem. Ett bra exempel är höstens flopp i ligaspelet: Quaresma.
Sedan läser ofta ordet talang i tabloider och tidningar. Varannan spelare under 25 är en så kallad talang. Min fråga är då: Hur länge är man en talang? Var går gränsen mellan att vara talang och en medelmåttig spelare som aldrig levde upp till förväntningarna?
För mig är talanger väldigt unga och inte haft någon chans att visa upp sig ordentligt. Theo Walcott i Arsenal är ett praktexempel, likaså Wayne Rooney innan tiden i Manchester United. Jag räknar inte längre Gourcuff som en talang t ex.
Allting handlar om förväntningar och visst hade det varit underbart om det alltid handlade om realistiska förväntningar. Dessvärre är fotboll mycket mer komplicerat än så. Tiondelars sekunder, oräkneliga andra faktorer, tur och otur avgör utgången av varje situation och gör det därmed näst intill omöjligt att förutse något inom fotbollen. Tänker man efter lite så är det förmodligen det som är tjusningen med den vackraste av sporter...
****
Jens Fjellström och Jesper Hussfelt. Klona dem och stoppa in i alla fotbollssändningar!
*****
Många av oss såg nog fotbollsgalan i måndags. Jag har hört att det till nästa år kommer att byta namn till Zlatangalan. Han är kungen av svensk fotboll och kommer vara det sålänge han själv vill. Frågan är om det är lönt att ha andra nominerade i hans kategorier.
Det onödigaste är att ha folkomröstningar där han är med. Han hade vunnit årets målvakt, mittback och tränare också om det handlade om att folket skulle ringa in och rösta.
Jag läste Henrik Rydströms blogg häromdagen, angående just Zlatan.
Personligen är jag inte sen att klaga och gnälla när det kommer till våra rivaler och sambos på San Siro, men när Rydström säger att Zlatan är överskattad och en dålig lagspelare fick jag nästan ett epileptiskt anfall. Pontus Kroon på MFF-redaktionen gav honom ett bra svar på tal, och jag kan säga att det Rydström gör med en boll - ja det kan en sovande Ibra göra med en sönderkokt ärta, och allt detta med vänsterfoten inlgjuten i fyra ton betong. Rydström fick i alla fall sitta i närheten av Zlatan på fotbollsgalan, närmre än så lär han inte komma när det kommer till fotboll.
Frågan är om Rydström ens är bra nog att ha på sig en gul tröja i den här sekvensen...
