Fritt fall
Udinese har rasat ihop helt och förlusten hemma mot bottenlaget Chievo visar tydligt detta faktum. Det var osannolika scener som utspelades när ett självmål avgjorde, där vi blev berövade en straff och där Di Natale blev utvisad..
Fjärde raka förlusten, andra förlusten mot ett bottenlag på raken och en hop med skador, när oturen dessutom grinar illa så känns läget prekärt, nu gäller det att få stopp innan det blir bottenstrid snarare än europastrid.
Pepe, Domizzi, Zapata, Tissone, Isla och Ferronetti saknades förvisso på grund av avstängningar och skador, men det finns tillräckligt med kvalité för att man ska kunna slå Chievo hemma alla dagar i veckan. Kanske vaggades vi in i en falsk trygghet att ojämna Udinese var ett minne blott. För så lätt driver man inte ut gamla spöken tydligen..
Det som irriterar mig mest är dock att jag vet hur bra vi kan spela, dessutom under längre perioder, vi gjorde massor med mål, försvaret var tätt och spelet fantastiskt både på hemmaplan och ute i Europa. Sen plötsligt rasar allt ihop, dock har spelet varit hyfsat men precis som mot Reggina saknas all effektivitet. Hur fyra landslagsanfallare kan få måltorka samtidigt är obergripligt.
Spelet idag var som det brukar, vi skapade chanser, förde spelet men..Di Natale fick rött kort innan timmen var ens slagen, Felipe var tillbaka och gjorde självmål med tre minuter kvar och Floro Flores nekades en straff. När det väl börjar gå dåligt så kommer all skit samtidigt.
Förra veckan så spelade i alla fall Fiorentina lysande i andra halvlek, då kan man ta en förlust lättare, Chievo däremot kommer att åka ur, så pass dåliga är man, men idag var vi ännu sämre vilket leder till frågan, kommer vi också att åka ur? Ja just nu känns det så. Mörka november är dock slut och kanske kan spelarna se Lucias ljus i tunneln, för nu behövs alla helgon och mirakel som vi kan få, det är nu säsongen kommer att avgöras.
