Fredagskollen: "Han har sina fläckar"
Milanredaktionen bjuder på en kombination av Sei Punti och Svar på tal när Fredrik Alfredsson och Henri Nekmouche diskuterar läget just nu. Veckans cupförlust och eventuella nyförvärv är ämnen som avhandlas när helgen närmar sig med stormsteg.
Flera poängtapp i ligan och förlust i Italienska cupen. Det går inte riktigt att skriva under på Petters ord ”det går bra nu” om man är Milansupporter. Men hur stor vikt ska vi egentligen lägga vid ett cupnederlag? En dålig dag på jobbet kanske – eller ett orosmoln som andas pessimism och viskar om fler misslyckanden framöver? Ursäkterna är i alla fall många för förluster i den inhemska cupen och vi synar förlorarsidans sätt att se på det hela.
Går det att gömma sig bakom påståendet att cupen ändå bara är en liten menlös turnering eller är det en illusion som bara förtränger sanningen om att Rossoneri har gått på en ny mina?
Henri Nekmouche: Milan försökte, men misslyckades. Skador gjorde att Seedorf, Ronaldinho och Kaká startade matchen, och det blev därmed åtminstone en halvhjärtad satsning. Coppa Italia blir intressant när man når finalen, men Milan har tyvärr aldrig prioriterat CI och det är lika bra att spara på krafterna. Även om spelet stundtals var katastrofalt, så var det återigen små marginaler som avgjorde. Hade Sheva satt sitt friläge i första halvlek och hade den snart 40-årige Favalli inte fällt Pandev helt i onödan i slutminuterna hade alla pratat om att Milan var på rätt väg igen. Problemet är att Milan lever på för små marginaler just nu. Spelet övertygar inte och därför sitter vi alltid och diskuterar situationer som kunde ha ändrat matchbilden. Det är dags att börja spela mer aggressivt, löpa mer och sätta chanserna – så att vi kan sluta snacka om små marginaler!
Fredrik Alfredsson: Att Milan ska bli något Real Madrid som hela tiden tycks jaga nyförvärv får vi inte tro. Lagbygget håller till stora delar mycket hög klass och alternativ finns till mister Ancelottis förfogande. Men att det behövs förstärkningar på vissa positioner är uppenbart i nuläget, åtminstone så länge Nesta spenderar sin tid utanför planen och då Milans defensiv har börjat läcka betänkligt på sistone. Galliani menar dock att inget kommer hända i januari, men ska vi lita på det? Och vad behöver göras?
Berlusconi Junior går nu ut och säger sitt. Han menar att förstärkningar uppenbarligen är ett måste och att såväl backlinjen som mittfältet behöver förstärkas. Vad kan göras redan i januari? Och hur borde Milanledningen resonera inför sommaren?
Henri Nekmouche: Jag skulle inte tacka nej till Agger. Han är ung och bättre än Senderos. Nesta kommer nog inte vara tillbaka i form förren tidigast i februari och Kaladze övertygar inte utan Nesta vid sin sida. Därför behövs det en ny mittback. Till sommaren behövs det minst två nya mittbackar då Maldini lägger av samt att Favalli troligtvis (förhoppningsvis) också lägger skorna på hyllan. Om man redan nu kan köpa in en ung, talangfull och relativt etablerad mittback så är det att föredra. Till sommaren räknar jag med antingen Zapata, Thiago Silva eller Miranda.
Fredrik Alfredsson: Om Milans tåg för närvarande går ungefär lika stabilt som SJ:s har för vana att göra så tuffar de blåsvarta kusinerna på i desto högre fart. Mourinhos mannar vägrar att förlora och gör inte livet lätt för konkurrenterna i Serie A-toppen. Det som nyss var ett riktigt getingbo ser ut att kunna sluta med att Ibrahimovic och co springer iväg om inte Milan, Juventus och eventuella övriga titelkandidater blir mer pålitliga.
Inter har skaffat sig ett sexpoängsförsprång nu och ser väldigt starka ut. Finns det något i dagsläget som verkligen tyder på att Milan ska vinna ligan?
Henri Nekmouche: Jag tycker att det främst är upp till Milan själva. Spelschemat ser svårt ut, med en hel del svåra matcher kvar. Men vill man bli mästare ska man kunna slå alla lag och det har Milan redan visat. Får man bara ordning på spelet så tror jag verkligen att man kan utmana ända in i maj. Milan har haft många skador på nyckelspelare. Om spelare som Nesta, Pirlo och Borriello får vara friska ser det ljust ut. Glöm inte bort att Roma kunde ha blivit mästare ända tills sista timmen av Serie A förra säsongen. Inter maler på och tar sina poäng genom att vara aggressiva. Men de kommer att tappa poäng och om Zlatan blir skadad kommer det att gå ännu fortare.
Fredrik Alfredsson: Vissa spelare i Milan har under de senaste säsongerna i det närmast verkat vara omöjliga att peta och har fått spela match efter match oavsett hur bra prestationen som den enskilde spelaren har stått för har varit. Seedorf har ofta omnämnts som den som haft mest fördel när det gäller laguttagningarna, men i höst har (hör och häpna) även Kakà kommit att kritiseras.
Vår kollega Michael Haile nämnde i en krönika nyligen att han äntligen fått stöd (från sin fars sida) för sin kritik av Kakà och dennes brist på spelförståelse. Själv har jag reflekterat lite kring detta och noterade mot Lazio att brassen faktiskt gång efter annan tog felbeslut, höll inne med passningen en halvsekund för länge och liknande. Är det bara en synvilla eller har även vår starkast lysande sol sina fläckar?
Henri Nekmouche: Han har sina fläckar och det har han alltid haft. Tyvärr syns de extra tydligt nu då han nog lider av lite post-Ballon d’Or-motivationsproblem. Han är inte riktigt 100 % rent fysiskt och en av hans styrkor har alltid varit hans hunger och mod på planen. Nu verkar han inte vara lika taggad och han faller bort lite i spelet. När det gäller Haile så hade jag och han en diskussion om Kakás passningar. Mix menade att Kaká aldrig blir någon Rui Costa, men själv kunde jag inte låta bli att nämna min all time favorite – Kakás passning till Crespo i Istanbul 2005. Det var bättre än fotbollsporr – det var känslor inblandat, det var filmatiseringen av Romeo & Julias första möte i sängen. Eller som T-Bag skulle ha sagt: If that ain’t the Mona Lisa!
Fredrik Alfredsson: Våra brassestjärnor som ska sköta stora delar av det offensiva spelet för de rödsvarta har ömsom varit vin, ömsom vatten hittills under säsongen. Nu går det att välja två vägar: Antingen är man nöjd med vad de presterar eller så funderar man på hur de skulle kunna prestera ännu bättre. Vi väljer det senare alternativet.
Finns det något som kan få Ronaldinhos och Kakàs deras samarbete att bli effektivare och bidra till en vassare Milanoffensiv?
Henri Nekmouche: Deras samarbete har stundtals varit så magiskt som man hade hoppats på. Men i och med att de båda inte riktigt varit i form hittills har det inte varit en total succé. I Confederations Cup 05 och under VM-kvalet 05 fungerade deras samarbete väldigt bra. Brasilien hade då ett väldigt rörligt spel och med Dinhos spelförståelse och Kakás fart blir det succé. Nu gäller det att Dinho och Kaká blir hundraprocentiga rent fysiskt. Ju mer de tränar ihop ju bättre blir deras samarbete. Om Seedorf slutar bromsa upp spelet hela tiden, och om ytterbackarna vågar vara mer offensiva, kommer det offensiva spelet att fungera ännu bättre. Dessutom vore det bra om Ancelotti lät Kaká och Dinho spela med antingen Pato eller Borriello i typ 3-4 matcher i rad så att de lär känna varandra bättre som trio. Dinho har i många matcher räddat Milan med sin briljans, men nu krävs det att det kollektiva spelet kommer igång.
