Veckosammanfattning: En titt i spåkulan
En argentinsk kanonräddning, en ruggig frispark av en rumän och sanslös klackpassning av en svenskbosnier är en del av godsakerna som plockas fram när det återigen har blivit dags för en veckosammanfattning.
Överst på dagordningen står i vanlig ordning Milans insats under helgen som gick. Tyvärr gick jag miste om den på grund av egen fotbollsträning men såvitt jag har förstått det stod de rödsvarta för ett godkänt framträdande hemma mot Catania. Spelmässigt ingen större höjdare enligt de rapporterna som har nått mig, men ändå tre poäng och i slutändan är det som bekant just poängen som räknas. Milan ska förvisso slå Catania alla dagar i veckan så mer än en axelryckning och ett halvnöjt hummande framkallar inte segern i sig. Men man kan ändå ha i åtanke att Rossoneri saknade inte mindre än åtta spelare, varav ett antal som normalt sett är givna i startelvan.
Att hålla nollan var garanterat nyttigt för självförtroendet hos de på senaste tiden så hårt kritiserade Milanbackarna. Nu var de små marginalerna (ett stolpskott, en straffsituation för hands på Kaladze) på Milans sida den här gången och det kanske kan innebära att försvaret återfår lite av den tryggheten som verkade råda i början av säsongen.
Framåt verkar det som vanligt ha varit främst brassarna som oroade. Pato testade skottlyckan med en vass frispark som så när resulterade i ett drömmål och Kakà blev till sist den som med viss hjälp från en Cataniaback gav Milan segern.
En vecka mindre kvar till jul nu och Serie A börjar efter en livfylld, intressant inledning att sätta sig och bli förutsägbar och ”vanlig” igen. Inter, Milan, Juventus och Fiorentina finns alla med bland de fem första och bara Napoli är ”en syditaliensk tistel i den norditalienska gräsmattan”, för att citera TV4 igår. Dessutom ser Roma ut att ha repat sig efter den frapperande dåliga inledningen på säsongen och har sakta men säkert börjat röra sig uppåt i tabellen. Än är det långt kvar upp till toppen men att Totti och hans lagkamrater i slutändan kommer att vara med och slåss om en Champions League-plats (sju poäng upp till Napoli i dagsläget) tvivlar jag inte på som det ser ut nu.
Att betydelsen av den kommande söndagens toppmatch mellan Juventus och Milan är stor råder det inget tvivel om. Förutom den sedvanliga prestigen dessa två jättar emellan och allt vad den för med sig står tre oerhört viktiga poäng på spel. Förloraren kommer troligtvis att vara nio poäng efter ett alltjämnt stabilt Inter. Chievo på hemmaplan lär knappast orsaka Nerazzuri några problem och kalkylerar vi med tre Interpoäng där så säger det sig självt att en seger i Turin är mycket behövlig.
Söndagens stora vinnare i mötet mellan Juventus och Milan kan komma att bli Inter. Ett kryss på Olympiastadion i Turin skulle kunna ge Inter ett åttapoängsförsprång och även om mycket återstår av säsongen (22 matcher när nästa omgång är avklarad) så skulle de blåsvarta redan ha skaffat sig ett mycket bra utgångsläge för att ta hem ytterligare en scudetto. Mourinhos manskap har inte direkt gjort sig känt för att kasta bort poäng de senaste säsongerna och ger man dem lillfingret tar de hela handen. Med åtta eller nio pinnar upp skulle jag förvisso inte säga att hoppet om ett ligaguld helt vore borta, men allt sunt förnuft som finns inom en skulle slå scudettodrömmen i kras.
Jag tänkte fördriva lite tid med att ta en titt i spåkulan och redan nu spekulera i hur det kommer att kunna låta och se ut när säsongen sammanfattas av mig framåt försommaren. Tyvärr kommer jag troligtvis att behöva skriva ner I – n – t – e- r återigen som ligavinnare. De övriga Champions League-platserna kommer att ha tillfallit Milan, Juventus och Fiorentina. Serie B väntar i sin tur för de som just nu ligger på nedflyttningsplats: Chievo, Bologna och Reggina. Ingenting talar egentligen för att dessa lag ska hänga kvar. Lecce hoppas jag klarar sig och Torino är i grunden en för stabil klubb för att behöva åka ur. Napoli kommer att hyllas som årets positiva överraskning och Lavezzi som årets stora stjärnskott. Skytteligan kommer en återuppstånden Gilardino att ha vunnit (med viss reservation för Milito).
Årets besvikelse finns kvar att utse och som det ser ut nu är svaret på den frågan lika givet som att det finns ris i Kina. Sampdoria går nämligen bedrövligt så här långt och parkerar bara några placeringar ovanför nedflyttningsstrecket. Visserligen har Mazzaris manskap två matcher mindre spelade men Genualagets facit är trots det allt för dåligt för att vara acceptabelt.
Sampdoria har i mina ögon ett intressant lag med flera riktigt spännande spelare. Cassano framförallt förstås (underbar i derbyt med sina känsloyttringar igår) men även lirare som Campagnaro, Dessena, Palombo och Stankevicius har hög potential. Eller är det bara en illusion numera att Samp är ett lag för toppen? Jag blir inte riktigt klok på laget då en närmare titt på truppen helt plötsligt signalerar att Sampdoria 2008/2009 kanske inte är bättre än så här. En schizofren känsla infinner sig hos mig just nu och undertecknad väljer att vänta med att spekulera mer kring Cassano och co.
I stället går vi vidare till annat lag som kan komma att aspirera på utnämningen till ”årets besvikelse”. Nu handlar det om Udinese, ett lag som såg så intressant ut i början av säsongen men som har tappat allt mer fart under resans gång. Storförlust i Bergamo igår och en 10:e-plats för Pasquale Marinos mannar är vad som gäller i skrivande stund. Långt ifrån tillfredsställande för Udinefansen som återigen verkar få se drömmen om spel i Europas absoluta finrum stanna vid just en dröm.
Dock återstår det som sagt mycket av säsongen och det här var bara en liten titt i min egen spåkula. Vem vet, kanske får jag äta upp stora delar av det som nyss har skrivits här när säsongen summeras nästa år. Men trots allt känner jag mig ganska säker på mina tips den här gången.
. . . . .
Veckans match: Sampdoria-Genoa
Tyvärr sändes inte den här drabbningen av någon svensk kanal och därmed gick vi tittare miste om en riktig höjdpunkt. Ett av Italiens hetaste derbyn gick ju nämligen av stapeln och av allt att döma innehöll det heta känslor, skön derbystämning och ett vackert mål av en riktig supportergunstling. Synd att man skulle missa hela skådespelet men det hindrar mig inte från att utse det här mötet till veckans match.
Veckans mål: Adrian Mutu (1-0 för Fiorentina borta mot Torino)
Gilardino slog till två gånger om i 4-1-segern i Turin men det var anfallskollegan Adrian Mutus 1-0-mål som tydligast finns kvar på näthinnan. Med en perfekt slagen frispark sköt han sitt lag till ledning redan efter tre minuter på ett mycket vackert och estetiskt sätt.
Veckans passning: Zlatan Ibrahimovic, Inter (mot Lazio)
Såg ni Zlatans klackpassning på volley liggandes i luften i lördags kväll? Inte det? Leta då genast upp den på Youtube för annars går ni miste om något alldeles extra. Svenskens akrobatiska nummer då han klackpassade ut bollen på kanten till Stankovic var bland det värsta som jag någonsin har sett på en fotbollsplan. Det blir egentligen bara löjligt att försöka beskriva med ord hur Ibrahimovic i huvudhöjd använde klacken för att servera sin serbiske lagkamrat. Man måste helt enkelt själv ha sett numret för att förstå dess storhet och unikum.
Veckans räddning: Albano Bizzari, Catania (mot Milan)
Pato såg ut att göra ett drömmål med sin frispark från distans men argentinaren Bizzari (som faktiskt har ett förflutet i Real Madrid) ville annat. Med en fantastisk enhandsparad precis under ribban förnekade han Milananfallaren ett mål den gången. Att han sedan hade otur på Kakàs nick måste ha smärtat, men han kan åtminstone framkalla ett leende på läpparna genom att minnas räddningen på Patos frispark.
