Det finns bara en missnöjd grupp efter en sån här match och det är vi
Här kommer lite tankar efter förlusten i il Derby dei Campioni.
Domaren har blåst av matchen. Vi Milanisti har precis samlat oss. Il Derby dei Campioni slutade 4-2 borta i Turin. Juve vann välförtjänt. Men det är mycket blandade känslor. Först och främst känns det tråkigt och så typiskt Milan den här säsongen.
Vi blandar och ger. Stundtals bra spel blandades med en okoncentrerad defensiv. Jag lackar på Jankulovski – vad fan höll han på med under hela matchen? Jag lackar på Zambrottas idiotiska röda kort precis när Milan var på väg att ta tag i matchen. Hur kan han göra en sån glidtackling när han redan har ett gult kort?
Tänk om Ambro hade satt den där nicken från 1,5 meter…..Hur fan kunde han missa?
Sen kommer mer rationella tankar in, som lindrar besvikelsen. Vi förlorade trots allt Kaká och Flamini på matchdagen. Vi hade redan förlorat vår bäste spelare i Gattuso (avstängd också jag vet), och sedan tidigare saknade vi ju Borriello och Nesta sedan början av säsongen.
Som om det inte vore nog var hela mittfältet (förutom Emerson som tidigare var skadad i ett år) plus Dinho precis tillbaka från skador. När jag säger precis menar jag att de hade några få träningar i benen. Ingen kunde vara i storform.
Det som är mest synd med Flaminis skada – förutom det ironiska att Ancelotti på presskonferensen inför matchen satt och sa att Flamini var den enda som med säkerhet skulle spela – var att Seedorf äntligen skulle få sin efterlängtade petning. Men nu fick han spela då fransmannen inte kunde spela. Holländarens prestation var inte övertygande.
Pirlo slog bort många passningar, men jag var ändå nöjd med hans sätt att spela. Han spelade med små marginaler hela tiden – det är så han spelar när han är som bäst. Han vågar.
Jag vill inte skylla på skadorna, men de förklarar delvis varför det såg ut som det gjorde i kväll. Jag sa inför matchen att jag trodde att Kaká skulle bli extremt viktig, men Kaká kunde som bekant inte ens vara med tyvärr.
Sen att försvarsspelet var katastrofalt går däremot inte att förklara. Jankulovski gjorde sitt livs sämsta match, och Zambrotta – precis som Bonera förra säsongen – tog ett rött precis när Milan var på väg att ta över.
Jag tror Milan hade kvitterat innan den 80: e minuten om inte Zambro hade blivit utvisad.
Men den mest positiva förklaringen är att Juve bjöd på en underbar fotbollsmatch. Sett ur neutrala ögon måste det här ha varit en av årets matcher i fotbollseuropa. Fyra mål i första och två till i andra. Det var hårda dueller och en del teknisk briljans. Amauri gjorde två snygga mål och Milans första var också snyggt. Totalt gjordes det 42 mål i den här Serie A-omgången. Heja Serie A.
Trezeguet, Camoranesi, Thiago och Poulsen saknades i Juve, men frågan är om de hade varit bättre än Amauri, De Ceglie och Marchisio. Jag tror inte det, för då hade den här matchen spårat ur. Juve hade krossat Milan. Kul att två unga italienare får chansen – och tar den – i ett storlag. Även Buffon saknades, men Manninger kan inte lastas för något i den här matchen.
En förlust mot Juventus är bland det tyngsta som finns – men vi Milanisti har gått igenom Istanbul och La Coruña. Det är värre. Vi kommer igen.
Det här var hur som helst inte en helt avgörande match. Milan ligger nio poäng efter ettan och det kommer att bli extremt svårt att ta in det. Lo Scudetto känns inte så realistiskt just nu. Men än så länge är det inte kört. Det finns många exempel på lag (däribland Milan) som hämtat in betydligt större avstånd på betydligt kortare tid. Det återstår 22 matcher och får Ancelotti tillbaka sina spelare kommer vi att börja vinna igen. Man vet aldrig. Glöm inte bort att Juve måste komma till San Siro, och vi kommer även få chansen att göra hattrick i segrar mot Inter.
Tack för en god match Juve. Vi ses i Milano den 10 maj.
Forza Milan! Non ti lasceremo mai!
