Krönika: Idrott är en underhållningsindustri
Frilansjournalisten Mats Lerneby skriver en krönika om hur de svenska TV-kanalerna behandlar den italienska fotbollen.
Idrott är idag en underhållningsindustri.
Genom annonspengar och tv-avtal skapar den pengar för såväl klubbar som tv-företag. Det är en guldgruva, i synnerhet vad det gäller fotboll.
Men det är en guldgruva som bygger på förtroende. En sändning måste hålla en viss klass för att locka publik, publik som köper produkterna som annonsörerna gör reklam för i paus som i sin tur driver kanalen vidare.
Förtroende skapas genom kvalité och professionalism.
Åtminstone är det så i alla andra branscher. I Tv-branschen råder dock andra regler.
Idag sitter det gubbar i var och varannan studio och pratar löpytor under trettio sekunder innan reklamen. Skulle man plocka ut mellansnacket från tv4:s, Viasat:s eller Canal+:s-sändningar skulle faktiskt upplägget vara snarlikt. Det är lite kejsarens nya kläder. Alla gör likadant men ingen frågar sig om det är bra eller inte.
Och ju biligare produktion desto bättre verkar det som.
Kanal 9:s sändningar av Serie A håller oförklarligt låg klass. Här är en ny tv-kanal som har möjlighet att profilera sig och sitt varumärke i det träsk av sportstudios och fotbollssändningar som finns idag.
Man gör precis tvärtom. Man sänder en sådan dålig produktion att tv-sändningar från Nordkorea framstår som högkvalitativa.
Frågan är varför man gör så här?
Svaret på den frågan är givetvis pengar.
Rättigheter kostar och ett avtal löper på X antal år. Skapar man under den tiden bra tv som lockar många tittare och kan sälja mycket annonser, blir rättigheterna dyrare när de ska förnyas.
Därför ser man till att hålla produktionen för sändningen låg och sedan hoppas på det bästa.
Så gör alla.
Det är en av anledningarna till att TV4:s sändningar sett samma ut i alla år exempelvis.
Nya grepp kostar pengar. Allting har en budget.
Jag ringde en gång hemskt upprörd till dåvarande Sport-Expressen och skällde som en bandhund över deras uselhet när de sände Serie A. Resultatet blev att jag själv fick vara någon slags bisittar expert ett par matcher för ett arvode som var så lågt att det i andra branscher varit att beteckna som slavarbete. Budgeten var minimal. Men det hindrar inte att man gör ett bra arbete. Att man läser på innan sändning. Att man vet vad man talar om, att man använder den kunskap man har. Att det faktiskt finns en anledning till varför man är där.
Kanal 9:s kommentatorer gör precis som alla andra. De kommenterar från rum i Stockholm. De ser spelarna på små monitorer och ibland är det svårt att se vem som är vem.
Men om en spelare som Del Nero eller Belleri i Lazio spelar på plan, beror det på någonting. De vet tittaren, vare sig man håller på Lazio eller motståndaren Udinese.
De spelar nämligen aldrig annars. Klubben har en lång skadelista för närvarande, det är anledningen. Och det är bara att läsa innantill, den informationen finns till och med på engelska på hemsidor på Internet, bara ett klick ifrån.
Ingen sådan info ges till tittaren. Namn uttalas fel. Och när man dessutom ger fan i att visa Genoa-derbyt visar man på osedvanlig taktlöshet.
Det går att göra bra tv med liten budget, den streamade engelska kommentatorn på Bet 365 är ett lysande exempel på det. Påläst, noggrann och respektfull mot tittaren.
Kanal 9:s Serie A sändningar blir därför det yttersta beviset på att man egentligen struntar i vad för program man sänder. Att det viktiga är att sälja reklamplats mellan programmen.
Någon annan förklaring till den pinsamt låga klass sändningarna håller kan jag faktiskt inte se.
Det kanske ger Kanal 9 några extra kulor till jul. Men det långsiktiga förtroendet för kanalens hantering av idrott är i samma klass som det för den amerikansk bilindustrin.
Kvalitet kostar pengar. Och kvalitet har i alla tider inneburit stadig ekonomi långsiktigt.
Det hade varit så enkelt för Kanal 9 att skapa sig ett namn eller en profil.
Men man är helt enkelt inte intresserad.
Man vill fortsätta vara en marginell kanal ingen egentligen vill titta på.
