Ole ole ole Juve.
Juventus tog en stabil seger i en sönderblåst match på Bentegodi mot ett Chievo som kämpade väl men inte fick ut så mycket.
Juventus kom till matchen stärkta av en utmärkt 3-0 seger mot Atalanta förra helgen och segern på Giuseppe Meazza i onsdags. Chievo däremot hade lite sämre resultat med sig in till sina hemmamatch, men det märktes att de villa ha revansch från i höstas.
Matchinledningen var jämn, Juve hade mycket boll men Chievo kontrade farligt och visade att de fortfarande är farliga med sina snabba omställningar. Dock är det kanske inte rätt medicin att spela så mycket på djupledsbollar mot ett så diciplinerat försvar som Juves.
Efter arton minuter kom matchens första mål, Del Piero slog en hörna långt och högt som hölls kvar på planen av Trezeguet och nickades i mål av gamle Ciro Ferrara som fick göra sitt tredje mål för säsongen.
Efter det visade Lippi prov på sin storhet, Chievo har ett stort problem som jag ser det. Man blir otroligt ineffektiva när man måste föra matchen och lyckas då inte skapa någonting. Vad gör Lippi då? Jo, han kallar till sig Davids och Conte, ger dem nya order och sedan gör Juve något som de aldrig gör annars. Man backar hem och spelar på kontringar. Chievo blir stillastående och kommer ingenstans mot ett samlat Juventus.
När sedan Juve började trycka på lite grann igen i slutet av halvleken kom dock Chievo upp i banan, Eriberto hade ett jätteläge att utjämna men tittade inte upp innan han sköt och missade därför målen, Buffon var också med bra och täckte.
Juves uddamålsledning stod sig i halvtid och så långt var det en relativt välspelad match, men med italienska mått ganska tuff.
I andra märktes det direkt att inget av laget var intresserade av att tappa poäng och den öppnades i ett rysligt tempo, tacklingarna och felbedömningarna blev fler och fler och domaren fick använda pipan flitigt.
Juventus hade precis som i början av den första mycket boll, och man ökade också på sin ledning. Nedved slog ett fint inlägg från höger som Del Piero försökte spela in till Trezeguet, men Fabio Moro hann mellan och registerades för ett självmål.
Efter 2-0 målet backade Juve hem något och släppte upp Chievo i planen, som också kröp närmare och närmare ett mål. Men det skulle inte komma än, Del Piero låg kvar vid mittlinjen och tog vara på en lång boll från Nedved, en femtiometerslöpning med två Chievo försvarare i hälarna slutade med att Lupatelli vräkte omkull Del Piero i straffområdet, Trezeguet lobbade snyggt in bollen i mål men domaren blåste straff istället, Lupatelli var visserligen på bollen först men det finns inte en domare i världen som inte skulle blåst, dock blev det uppenbart att domaren var tveksam över sitt beslut, Lupatelli fick ett gult kort, skulle det varit enligt boken skulle det varit frilägesutvisning och rött kort och straff. Straffskytt i Juve är givetvis Alessandro Del Piero, ofta ansedd som en av världens bästa på området, men han slår en dålig straff som Lupatelli enkelt la beslag på.
Missen stärkte Chievo som ryckte upp sig och fick utdelning nästan omgående, en djupledsbål nådde Marazzina som ur väldigt snäv vinkel kunde göra sitt tionde mål för säsongen, snyggt placerad under Buffon som kanske borde tagit den.
Efter Chievos reducering urartade matchen, frisparkarna och diskussionerna med domaren blev fler och fler och spelet blev sämre, men Cheivo behöll ändå ett litet spelmässigt övertag. Juventus spelade precis som i första halvlek intelligent och väntade på att motståndarna skulle gå bort sig. Del Neri gjorde försök att ändra matchbilden genom att plocka ut utmärkte Eriberto och Perotta, ersättarna Beghetto och Simone kom dock aldrig in i matchen.
Istället kunde Juventus definitivt döda matchen, efter en hörna hade Trezeguet en jättechans att haka på Vieri i skyttetoppen men Cheivo försvaret kunde rensa undan bollen till Nedved som gjorde Moro till dubbel olycksgubbe, Nedveds inlägg slogs ut över kortlinjen av Moro och straffen var given, den här gången gjorde inte Del Piero något misstag utan slog straffen stenhårt i Lupatellis högra hörn, otagbart. Del Piero som annars hade en tuff match, han hade Moro i släptåg hela tiden och fick inte mycket gjort och lämnade Trezeguet ensam väldigt mycket där framme. Dessutom ådrog han sig ett väldigt onödigt gult kort och var när utvisning två gånger, förrutom målsituationerna så var inte Del Piero bra alls.
Den griniga stämmningen på planen fortsatte och den sista kvarten var rent dålig, Chievo pressade på men de närmaste det kom var ett stolpskott med fem minuter kvar. Matchen slutade 3-1 och Juventus hänger på topplagen Inter och Roma. Chievo gör en bra match tycker jag men deras spel börjar bli lite väl förutsägbart, fungerar inte kantspelet så har inte Chievo något anfallsspel. Eriberto hotade Pessotto gång på gång i den första medan Manfredini hade gigantiska problem med Thuram ute till vänster. I den andra var Eriberto märkbart trött och då fick Pessotto övertaget.
Ett oavgjort resultat hade nog speglat matchen bäst, men Juve är starka för tillfället och man är väldigt tunga att möta, Tacchinardi saknades på mitten och Conte gjorde många enkla missar som bjöd in Chievo. Men det räckte inte Corini kom aldrig riktigt igång, han fick jaga väldigt mycekt och nådde inte alls upp till normal standard. Det förvånar mig också att Del Neri fortsätter att spela med Corradi på topp, man har bra alternativ och en spelare som bara gjort 4 mål på 40 serie A matcher och som drar på sig massvis med frisparkar borde inte vara så pass ordinarie som han är.
Nu bör Chievo vinna hängmatchen mot Lazio, annars så ser det ut som de tre lagen i toppen sticker iväg lite. Det börjar redan bli lite avstånd neråt. Juventus imponerar igen, man briljerar inte men gör en stabil laginsats och tar tre sköna poäng i en mycket svår bortamatch. Nu väntar hemmamatch mot Lecce för Juve och för Chievo är det Lazio hemma som väntar redan på onsdag.
