Förlust - Återigen...
Lazios negativa bortatrend är obruten. Återigen förlorades tre poäng i en bortamatch där Chevio var övermäktiga.
Januari har varit en månad som gått i moll för Lazio. Förutsättningarna efter juluppehållet var glasklara. För att Lazio skulle ha den ringaste chans att ha något att göra med striden om squdetton, eller kanske snarare om slutstriden överhuvudtaget, behövde Lazio plocka poäng i sällan skådad takt. Nu vet vi resultatet. Lazio har endast mäktat med att bärga hem fyra poäng av tolv möjliga innevarande månad. Ett på tok för dåligt resultat om man har planer på att etablera sig i toppstriden, särskilt då om man studerar vilka lag Lazio mött.
Förlusten i går var helt i sin ordning, minst sagt. Faktum var att det spel Chevio presterade i går var det kanske bästa ett lag presterat i årets upplaga av Serie A. Nu var också ett uddlöst Lazio kanske en väl lämpad motståndare för offensiva Chevio. Av någon formsvacka märktes intet av i Veronalaget. Tvärtom så spelade man, särskilt i andra halvlek, en briljant anfallsfotboll vilket gjorde slutresultatet mer eller mindre oundvikligt för ett Lazio som saknar sina grundvalar i form av (främst) Nesta, men även Crespo.
Chevio tog redan i första halvlek ett bastant grepp om händelserna. Men redan i den sjunde minuten hade faktiskt Lopez gett Lazio ledningen (efter att ha fått bollen i offsideposition vilket linjemannen missade, målet var för övrigt Lazios första bortamål sedan början av december, även det gjort i en förlustamatch i Verona, mot just Verona). På något sätt lyckades sedan Lazio freda sig första halvleken ut. Att Lazio spelade med fem mittfältare (där Mendieta inte fick starta trots avstängningar och skador) verkade i denna match mest vara en belastning. Själv kunde Lazio som mest skapa halvchanser som uddlöse, tame och väldigt ensamma Lopez, inte var rätt man att förvalta.
I halvlek bytte Chevio in ytterligare offensiva krafter, man spelade nu med tre forwards framför ett redan mycket offensivt mittfält, ett mittfält som dominerades av en fantastisk Corini. Läget blev med detsamma prekärt för Lazio. Följaktligen kom också kvitteringen omgående, Lazio orkade helt enkelt inte hålla emot. Chevio var inte alls nöjda med att kvittera, nej, snarare gav målet nytt bränsle åt den nykomling som spelar som allt annat än en nykomling. Chevio radade stundtals upp chanser, som Peruzzi (på något sätt), lyckades avstyra. Chevio fick även i detta läge ett mål av Eriberto, mycket tveksamt bortdömt för offside. Men ledningsmålet skulle komma för ”sockerkakslaget”. Matchens dominant Corini vräkte sig med en makalös viljeprestation in i straffområdet och lyckades få bollen in i Laziomålet förbi storspelande Peruzzi (som följaktligen var bäst i Lazio). Av bara farten fick sedan Corini slå in en straff och fastställa slutresultatet till 3-1. En seger som tillslut var helt odiskutabel och i underkant efter en bländande insats från Chevio.
Det är inte lätt att vara Laziale idag. Det kan inte heller vara lätt att var Laziospelare idag. Laget fungerar uppenbarligen inte. Igår berodde det visserligen till stor del av att motståndet var övermäktigt. Det stora problemet för Lazio är givetvis alla de avbräck som laget drabbats av. Dåligt spel, lågt självförtroende, dålig motivation etc, är snarare en följd av detta. Lazio har i princip ingenting kvar att spela för i dagsläget. Visst finns en hyfsat realistisk chans att kunna greppa den sista Champions League platsen. Men detta är nog inte en målsättning som kittlar för spelare som vill slås om titlar och tar europacupspel som en självklarhet.
Transferfönstret är nu på väg att stängas. Det verkar inte bli några som helst förändringar i laget. Det är lite märkligt med tanke på vilka spelare som skadats och när dessa skador uppstod. Rykten om eventuella värvningar har inte varit särskilt intensiva på sistone. Detta kan vara en konsekvens av ekonomiska problem. Frågan är om Lazioledningen gör rätt när man väljer att behålla laget intakt och inte sälja (framförallt) någon mittfältare. Nu kanske det är så enkelt att bud funnits, men att buden inte varit acceptabla. Slutligen kan vi konstatera att Mendieta endast fick spela drygt en kvart igår, trots att Liverani och Poborsky var borta. Där kan man prata om slöseri med resurser. Fyller verkligen inte Mendieta någon som helst roll i Zaccerhonis planer?
