Två förlorade poäng tack vare en förbjuden inställning

Två förlorade poäng tack vare en förbjuden inställning

Reflektioner efter ännu en defensiv uppvisning av Ancelotti.

Efter matchen sa Ancelotti att Milan inte orkade vara lika aggressiva i andra halvlek, att Genoa tog över spelet på kanterna och att han därför valde en 4-4-2-uppställning för att stänga av deras kantspel.

Jag kan ta att Milan inte orkade vara lika aggressiva i andra – det är förstårligt. Jag kan även ta att Genoa tog över kantspelet. Det jag däremot inte kan ta är Ancelottis inställning till hela den här situationen.

Kanske är det naivt att tro att en tränare kan förändra sin inställning helt bara för att han byter klubb. Kanske är det naivt att tro att den Ancelotti vi alltid kritiserade när han tog sina 1-0-segrar i Juve skulle ha lyckats tvätta bort den där uråldriga, defensiva, fega, skitinställningen när han nu varit i Milan i sju år. Kanske är det naivt att tro att Ancelotti skulle ha insett att Milan inte ska förlita sig på att försvara ledningar.

Kalla mig i så fall naiv, men jag trodde i alla fall att Ancelotti hade förändrats. Jag trodde att Silvio och Galliani hade fått Ancelotti att inse att en sådan inställning inte hör hemma i AC Milan.

En sådan inställning är en skam för fansen på San Siro som förväntar sig att se Milan vara offensivt och åtminstone försöka hålla bollen inom laget under de sista tio minuterna – om man nu vill försvara en ledning. Inte ett Milan som naivt tror att det går att försvara en ledning genom att helt sluta anfalla under de sista 40 minuterna.

Genoa ligger fyra i tabellen, de har en av Serie As bästa anfallare i form av Milito, de slog oss på sin hemmaplan – de kan spela fotboll. När Milan slutade anfalla hade Genoa inget att förlora. Det blev för lätt för dem att ta över matchen och helhjärtat satsa framåt utan att behöva oroa sig för defensiven.

Jag hatar den där inställningen just för att den är så dum och feg. Själva tanken med den är att ”säkra defensiven” men i själva verket är det en grov chansning som är långt ifrån säker. Motståndarna tillåts ta över matchen och i och med alla defensiva byten finns det ingen möjlighet att komma tillbaka i fall motståndarna lyckas kvittera. Det är som att satsa allt på ett kort, vilket hade varit okej för något offensivt – därmed något vågat och underhållande – men inte för något defensivt. Speciellt inte med så mycket tid kvar.

Ancelottis uttalanden om att han försökte stänga Genoas kantspel visar också hur han tänkte och vilken felaktig inställning han har. Han tänkte på Genoas spel istället för Milans spel. Hans fokus på motståndarna är problemet. För mig är det en skam att Milans tränare tänker på motståndarnas offensiv mer än han tänker på Milans offensiv, speciellt när det är match på San Siro.

Det känns förnedrande och sorligt att se Milan lida på hemmaplan och det känns ännu mer tragiskt när jag tänker på att det här är femte gången den här säsongen som Milan slarvar bort en ledning i slutminuterna enbart därför att man slutat anfalla och bjudit in motståndarna i matchen igen. 

Milan är större och bättre än så.

Det finns det ett arv och en tradition i klubben som borde förbjuda en sådan inställning. Ancelotti borde redan efter tio minuter av andra ha insett att det inte fungerade. Han borde ha satsat på att fixa offensiven – inte defensiven. Han borde ha satt in nytt blod i form av Dinho istället för Seedorf, Flamini istället för Ambro eller Becks och varför inte Pippo eller Sheva mot Kaká som misslyckades med allt. De hade det varit skitsamma om Genoa kvitterat – det hade i alla fall funnits tid, och spelare, till att göra ett segermål efter det. Dessutom hade fansen njutit mer.

Det är så idiotiskt att Ancelotti dessutom bytte ut vår snabbaste spelare (Pato) för då hade vi färre kontringsalternativ när vi ändå – får man anta – försökte satsa på kontringar.

Ancelotti satsade på att säkra defensiven, men istället utsattes Milans defensiv för ännu mer tryck när laget inte tilläts andas eftersom att det offensiva spelet var obefintligt. Dessutom fanns det inget att göra när Genoa väl hade kvitterat. 4-4-2-uppställning var bara förvirrande och hjälpte inte ett skit mot Genoas inläggsspel. Något som Ancelotti själv erkände efter matchen.

Ibland undrar jag om man sitter och ser samma match som Ancelotti. Det var ju så uppenbart – hur kan han inte se att laget tappat matchbilden och att det bara är en tidsfråga innan motståndaren kvitterar? Speciellt med tanke på att samma sak hände mot Lecce, Torino, Lazio (i Coppa Italia) och Roma.

Milan är ett offensivt lag som ska vara mer beroende av sin offensiv än sin defensiv. Milan ska inte behöva chansa på att bevaka en ledning i 40 minuter. Fansen förtjänar mer än så.

Det här var ytterliggare två förlorade poäng tack vare en förbjuden defensiv inställning. Det är en sak att vara taktiskt intelligent och försvara en ledning sista tio minuterna. Det är en helt annan sak att försvara en ledning och helt naivt och fegt sluta anfalla under de sista 40 minuterna – det fungerar inte.

Det stora problemet är Ancelotti. Han tyckte efter matchen att Milan förtjänade tre poäng. Sanningen är att Ancelottis defensiva inställning varken förtjänar tre poäng eller en plats i Milan. Den förtjänar en fet böter och den måste bort så fort som möjligt. 

***

Strax efter Genoas kvittering var det tydligen två Milanisti på läktaren som hade en diskussion med Ancelotti om alla defensiva byten. När journalisterna sedan frågade om kritiken från fansen, menade Ancelotti att två av 80 000 inte kan räknas som ”fansen”.

Det är märkligt att Ancelotti verkar vara den enda som inte märkte av busvisslingarna vid bytet av Pato eller busvisslingarna mot Seedorf….Det var garanterat fler än två personer som busvisslade. Pinsamt.

Henri Nekmouche2009-01-29 08:26:00
Author

Fler artiklar om Milan