Torsdagsreflektioner kring rättvist tappade poäng
"Genoas 1-1 hängde i luften igår. Alla som såg matchen måste ha sett det. Det går inte att säga annat än det också på ett sätt var klart rättvist. "
Som den FM-nörd jag stundtals måste erkänna mig vara tror jag att uttrycket ”man är aldrig bättre än sin senaste match” nådde mig från den världen. Dock stämmer det alldeles utmärkt oavsett om det handlar om fiktiva matcher som avgörs framför en på datorskärmen eller om det gäller matcher som äger rum i den mest verkliga av alla världar.
Oavsett tidigare meriter, resultat eller ligaplacering är det svårt att slå sig för bröstet och påtala för omvärlden hur bra man är om den senaste matchen var en stor missräkning. Mottot att man aldrig är bättre än sin senaste match passar faktiskt in på väldigt många plan här i livet. För inte kan man vara nöjd om dagens matlagning misslyckas totalt för att gårdagens middag blev utsökt, inte gläds någon över en förkylning bara för att man var frisk igår och inte heller känns en konflikt med ens partner särskilt rolig även om förhållandet varit kanon under en längre tid.
Ja, ni fattar poängen i alla fall. Det är i första hand utifrån nuet som man bedöms och som ens livssituation kan beskrivas. Detta oavsett om det gäller livet inom den privata sfären eller om det handlar om att följa ett fotbollslag).
Milan tappade onödiga poäng igår – gav bort poäng kanske är en mer passande beskrivning - och då är det svårt att så här dagen efter glädjas åt det faktum att Rossoneri sedan 2008 blev 2009 har presterat riktigt bra och inkasserat ett antal lyckosamma resultat. Det gör snarare nästan känslan av besvikelse efter 1-1 hemma mot Genoa ännu starkare. Det känns så fruktansvärt onödigt, så klumpigt och bara dumt.
Orättvist eller ologiskt var det däremot inte. Visserligen är det lätt att som Milansupporter peka på faktumet att Pirlo prickade ribban med två frisparkar och att de rödsvarta borde ha punkterat matchen långt före Genoas kvittering. Men det var just det som hemmalaget inte klarade av den där onsdagskvällen på San Siro. Milan förfogar inte längre över (har inte gjort det på länge) som klarar av att stänga matcher. Ytterst få lag gör det i dagens moderna fotboll. Det är sällan man ser ett försök till att backa hem och hålla en ledning går vägen. Milan och framförallt lagets taktiskt ansvarige i form av Ancelotti borde ha insett sitt tillkortakommande i den grenen för längesen och då skulle vi ha sluppit uppleva tappade ledningar som den igår. Det är nya tider nu, inte som under eran då Tassotti – Costacurta – Baresi – Maldini bildade en egen mur i försvaret och kunde spela av tiden så fort laget tagit ledningen. Med ett försvar som utgörs av spelare som Favalli, Senderos och Jankulovski är oddsen något högre på att det ska lyckas idag.
Se på lag som Barcelona och Manchester United. När de leder med något mål mot ett på pappret lite sämre lag fortsätter de i regel att ösa på framåt och punkterar inte sällan matcherna med ytterligare mål. Det vore roligt om Milan för en gång skull använde sig av den taktiken i stället för att naivt intala sig att det minsann borde gå att hålla tätt och vinna matcherna med 1-0. De få gånger Rossoneri har gått för fullt offensivt under 90 minuter har det också gett resultat, som i 5-1-vinsten mot Udinese. Hur många gånger det har gått åt helvete när den defensiva mentaliteten har fått råda vill jag inte ens räkna på.
Ancelotti är en tränare som jag ofta har försvarat och han ska, som jag har påpekat tidigare, ha all heder för allt som han har uträttat för Milan. Därmed dock inte sagt att han ska vara fri från kritik. Tvärtom! Ser man till de beslut gällande coachningen som han tog mot Genoa går det inte annat än att rikta skarp kritik mot mister Ancelotti i nuläget.
- Alla på San Siro måste ha frågat sig hur Seedorf kunde få vara kvar på planen så länge då karln hade samma rörelseradie, framförallt i defensiven och presspelet, som 82-årige Arvid med rollator hade haft på ålderdomshemmet
- Alla måste också ha undrat hur direktiven i paus löd för Milanspelarna då de rödsvarta i det närmaste från början av andra halvlek mest verkade titta på klockan och invänta slutsignalen
- Vad var tanken med att byta in säkerhetsrisken Senderos när segern skulle säkras?
- De flesta tränarna brukar propagera för kontinuitet i backlinjen. Varför då helt omotiverat ändra om i en backlinje som ändå fungerat godkänt i 70 minuter?
Många frågor finns det som också känns befogade att ställa. En gång är ingen gång brukar man säga men nu börjar poängtappen bli en jobbig vana. Milan ska vara för bra för att tappa en 1-0-ledning och dessutom ett spelövertag hemma mot Genoa. Men så är som sagt tyvärr inte fallet. Och så länge som Ancelotti fortsätter med sina defensiva byten och därmed sända ut defensiva signaler till spelarna så kommer risken för dylika tappade ledningar att vara överhängande även framöver.
Genoas 1-1 hängde i luften igår. Alla som såg matchen måste ha sett det. Det går inte att säga annat än det också på ett sätt var klart rättvist. Fotbollen segrade går det att säga om man ser det ur ett objektivt perspektiv. För när ett lag helt verkar välja att sluta spela är det svårt att argumentera emot den rättvisa som en kvittering för motståndarna då faktiskt innebär.
Inte mindre tungt för det för oss Milansupportrar dock.
Samtidigt som det inte går att glädjas efter en motgång enbart av det faktum att det var bra, vad det nu än må handla om, så kan man trots allt tänka lite positivt. För med ett lyckosamt och positivt förflutet i bagaget så finns det förstås trots de nu existerande motgångarna en stabil grund att stå på. Det är lättare att lyckas med en god middag lagom till helgen, att piggna till från den där förkylningen eller stärka upp förhållandet igen om grunden man stod på före den oväntade (eller åtminstone ovälkomna) motgången slog till var stark och stabil. Och Milans grund är ändå tämligen stark, åtminstone om vi tittar från den första januari 2009 fram till dags dato.
Det finns i och för sig klara brister som motståndarna har synat flera gånger om under den här säsongen. Inte minst i försvarsspelet finns det frågetecken. Men trots det är Milan ändå ett lag med spelare som vet med sig att de verkligen kan prestera och besegra i princip vilket europeiskt topplag som helst en bra dag. Den vetskapen borde leda till att ingen inom organisationen kan vara nöjd med 1-1 mot ett lag som Genoa och därmed bör vi kunna lägga det misslyckandet bakom oss och få ta del av en skön revansch redan på söndag.
Rom är det som ska gästas av de rödsvarta djävlarna och förhoppningsvis kan vi efter söndagskvällens drabbning mot Lazio snabbt glömma det som hände igår. Då kan det vara uppåt i Milanlägret igen. Men kom ihåg: man är egentligen aldrig bättre än sin senaste match.
