Utslagna - men med hedern i behåll
En storstilad insats av Milan ledde oss nästan fram till förlängning, men tyvärr var underläget för stort från förra matchen.
Det till synes hopplösa utgångsläget gav Ancelotti inget annat val än att satsa allting på ett kort, full fart framåt! En mycket offensiv 4-3-1-2 uppställning med både Contra och Serginho med på tremannamittfältet. Inzaghi och Shevchenko på topp igen från start. Pirlo som offensiv mittfältare, Gattuso som central mittfältare och en backlinje bestående av Helveg (kapten), Laursen, Chamot och Kaladze.
Det tog Milan drygt en och en halv minut att skapa den första målchansen. Den föll till Contra som efter viss kalabalik i Dortmunds straffområde sköt utanför. Det märktes att Milan var fast beslutna att ta matchen i sin ägo från första början. Dortmund tilläts inte ha mycket boll och Milan pressade i princip med hela sitt lag på Dortmunds planhalva. I den 5:e minuten var Inzaghi nära att få huvudet på bollen ett par gånger om efter inlägg från Pirlo respektive Contra. I den 11:e minuten fick så Milan det så otroligt välbehövliga första målet. Shevchenko passade ut till Serginho som hade oväntat mycket yta att springa på. Med ett millimeterprecist inlägg hittade han pannan på Inzaghi som enligt skolboken nickade ner bollen i marken och skapade därmed en otäck studs för den f d Milan-målisen Jens Lehmann som bara kunde boxa in bollen i eget mål.
Gattuso drog sin vana trogen på sig ett gult kort, denna gång redan i den 15:e minuten. 7 minuter efter Milans 1-0 mål knuffade Wörns omkull Shevchenko precis på 16 meters strecket och domaren hade inget annat val än att blåsa frispark. Pirlo tog hand om den och Lehmann som verkade ha smort in handskarna med såpa idag boxade ut bollen rakt till Contra som behärskat lyfte Milan till en 2-0 ledning. Fansen började vädra morgonlukt, kanske var det omöjliga på väg att hända! Milan fick ett par minuter senare ett nytt frisparksläge, denna gång 10 meter längre bort. Pirlo siktade på samma hörn som i matchen mot Parma, men Lehmann hade tydligen sett den matchen och räddade utan några större problem. Inte förrän i den 25:e minuten fick Dortmund iväg ett avslut mot Milans mål men det skapade inga problem för Abbiati då Rosickys skott gick över. Abbiati fick dock minuten senare känna på bollen i alla fall när Ewerthon prövade sin skottlycka.
Efter en halvtimmes spel missade Metzelder grovt precis utanför eget straffområde, och Inzaghi snappade snabbt upp bollen bara för att i närkamp med Metzelder ramla i straffområdet. En svårbedömd situation men som det såg ut så hade det varit orättvist att blåsa straff i det läget, så grov var inte fällningen. Ancelotti var dock ordentligt upprörd och domare Veissieré fick gå ut och lugna ner honom. Troligen så nämnde han det röda kort han hade i sin ficka för Ancelotti gick och satte sig ner i sin ”bunker”. 10 minuter innan halvtidsvilan kom ett inlägg av Heinrich som turligt nog gick förbi alla spelare. Närmast att träffa var Amoroso men Laursen hade tillräcklig koll på honom för att förhindra ett fatalt baklängesmål.
Efter ett väldigt vackert Milan anfall där Serginho klackade fram bollen till Kaladze sköt georgiern ett vasst skott som Lehmann ytterst amatörmässigt släppte mellan sina ben. Bollen styrdes dock utanför till en Milan-hörna. Plötsligt insåg man varför denne målvakt inte platsade i Milan mer än några månader. Det hela ledde ju till att Abbiati (som inledde säsongen som tredjemålvakt) fick föra fram Milan hela vägen till Scudetton. Jaja, nog om den gamla goda tiden.
Efter ännu en bortkastad frispark satte man hjärtat i halsgropen (undrar om det inte var högre upp än så t o m) när Amoroso slängde sig fram och nickade strax över Abbiatis mål. Baklänges mål var ju inte direkt vad Milan behövde precis innan pausvilan. I slutet av halvleken turades lagen om att ta avslut utifrån, men förutom Pirlos skott som Lehmann gjorde bra räddning på (ja faktiskt!) så var det ingenting att skriva närmare om.
Amoroso som var nära att punktera matchen i första halvlekens slutskede, fick en ny chans omgående i den andra halvleken. Men någonstans mellan Dortmund och Milano hade han nog tappat bort sitt sikte från den förra matchen eftersom skottet inte höll någon högre klass. Milan fortsatte att trumma på. Avslut av Serginho och Kaladze oroade Dortmund lite grann. I den 59:e minuten kunde matchen ha blivit ännu mer spännande, OM domare Veissieré dömt efter regelboken och gett Inzaghi straff när han solklart blev kapad i straffområdet. Dortmund-backen var inte i närheten av att träffa bollen med sin tackling. Istället var det Inzaghi som fick sig en lufttur.
Contra som sprungit sig trött fick ge plats åt José Marí. Milan-spelarna började överlag se trötta ut nu. Det verkade som om luften gick ur dem lite grann när inte Inzaghi fick straffen med sig. Dortmund som mestadels ägnat sig åt att sparka bort bollen från eget straffområde verkade ha betydligt mer krafter kvar och kontringstillfällenä började dyka upp mer frekvent. Bl.a. fick Laursen göra en brytning i världsklass när Amoroso helt ensam var på väg mot Abbiati. 68 minuter fick Sheva spela, sen tyckte Ancelotti att det var dags att plocka ut honom. Simone kom in i hans ställe. De sista 20 minuterna fanns det ingen ork kvar hos Milan-spelarna, utan de spelade enbart på viljan. Ett regntungt San Siro verkade ha sugit ur all must ur dem. Trots tröttheten så skapades det fortfarande chanser. Albertini plockades in för att organisera upp mittfältet den sista kvarten. Gattuso fick utgå.
Milans stora chans kom i den 83 minuten när Pirlo efter en fin anfallskombination fick bollen i straffområdet. Men Lehmann skulle ju naturligtvis göra en jätteparad just då (han bytte säkert handskar i halvtid). I den 91:a minuten fick då Inzaghi till sist sin straff. Den var inte så klar som den han skulle ha haft i början av halvleken. Det var dock en klar tröjdragning som hindrade Pippo att nå bollen och enligt regelboken skall väl ett sådant tilltag resultera i en straffspark. Serginho var säkerheten själv från 11-meters punken, 3-0 Milan. Det var inte många sekunder kvar av matchen men fansen hade inte givit upp ännu. Så kom då spiken i kistan strax efter 3-0 målet. Ännu en kontring ledde till att Lars Ricken fick bollen och han lyckades skjuta mellan benen på Chamot och få bollen i det bortre hörnet. Abbiati var utan chans. Utan chans var nu också Milan att gå vidare.
Trots att vi inte tog oss till final (Grattis Dortmund och Feyenoord) så tycker jag att grabbarna gjorde sitt yttersta och visade en härlig kampmoral och det verkade som om de allvarligt trodde på att de skulle kunna klara det. Tyvärr så räckte det inte hela vägen fram denna gång. Det skall sägas med en gång att det var i Dortmund vi schabblade bort alla chanser att gå vidare. Tyvärr.
Alla spelare skall ha beröm idag för sin insats. Om man fortsätter att visa denna typen av vilja och motivation i de sista Serie A matcherna, då skall även en Champions League-plats kunna bärgas.
Det fattades ett par tre mål för att kunna kalla detta revansch, men det var i alla fall en bit på vägen…
Matchfakta här
Spelarbetyg här
Kommentarer här
