Fredagsspecialen - Om Trollkarlen från Niteroi och medelålderskriser
"Mannen som fört en undanskymd och stundtals skrynklig tillvaro i klubbens spindelnät av ledningsstruktur pekas ut som ersättare. Trots att han har noll erfarenhet av jobbet."
Det blev förlust i derbyt och precis som förutspått är Carlo Ancelotti numera att betrakta som ett levande lik. Efter kraschlandningen mot Inter, utan Kakà, och sista-minuten-fiaskot i Bremen, dessutom utan Pato (vad finns då kvar?), är Berlusconis tålamod på väg att rinna ut.
Mannen som fört en undanskymd och stundtals skrynklig tillvaro i klubbens spindelnät av ledningsstruktur pekas ut som ersättare. Trots att han har noll erfarenhet av jobbet.
På planen emellertid var han en av få spelare som verkligen välsignats med förmågan att massaggiare il cuore, massera hjärtat, på de i motgångens köldknäpp allra frostigaste Milanisti.
Segermålet i slutminuterna på hemmaplan mot Lazio säsongen 1998/99, när Milan jagade en till synes hopplös ligaseger mot ett likt tåget rusande Romlag, kommer jag för evigt att förknippa med trollkarlen från Niteroi. Liksom det fullständigt makalösa frisparksmålet hemma 2001 när Milan slog ett blivande scudetto-Roma med 3-2 i en match fylld av adrenalin.
Varje gång han fanns på planen var det bara en tidsfråga innan magi uppstod. Med tempoväxlingar, aviga finter och framspelningar som inte ska gå att slå bjöd denne magiker inte sällan på otroliga nummer värdiga epitetet man idag slänger sig något lättvindigt med: fuoriclasse.
Nascimento de Araujo, mer känd som Leonardo, fyller fyrtio år i september. Sedan dagen han som 33-åring lade skorna på hyllan - efter framgångsrikt spel i klubbar som Flamengo, Sao Paolo, Valencia, Kashima Antlers och Paris Saint Germain - har Milanlegenden med den ljuvliga vänsterfoten ägnat större delen av sin tid åt välgörande projekt.
Omtyckt av alla (förutom kanske Tab Ramos, landslagsspelare för USA i VM 1994 som fick sitt kranium slaget i spillror - oavsiktligt - av Leonardo) har han Leo jobbat på konsultbasis för Milan som talangscout. Med hjälp av sina förbindelser i Brasilien (och Sao Paolo i synnerhet) har han stor del i faktumet att Kakà och Pato nu representerar Milan.
Spelare kommer att bli frontfigurerna för den nya generationens Rosso e Nero.
Redan nu sägs man ha långt gångna planer om att hämta in Sao Paolos mittfältsess Hernanes: naturligtvis handplockad och varmt rekommenderad av Leonardo själv. Förutsättningarna finns, frågan är om han är redo att anta uppgiften.
Inte för en sekund betvivlar jag att Leonardo, känslomässigt och mentalt, är förberedd för den konstanta anspänning som ett av världens mest krävande tränarskap innebär. Han har alltid varit känd för sina mänskliga kvaliteter och tycks ha en Midas touch i allt han företar sig.
Grubblaren och filosofen Leonardo har dock ett par frågor att besvara rent tränarmässigt innan han får min välsignelse. Andra har nämligen försökt och misslyckats.
Billy Costacurta, med decennier av erfarenhet under ledare som Sacchi, Capello och Trapattoni, sades av många vara som stöpt för tränarrollen. Ett misslyckat halvår i Mantova och ett tappat omklädningsrum som konsekvens räckte gott och väl för att hittills avvisa den tesen.
Vi behöver inte blicka långt ifrån klubben för att finna fler exempel på skickliga spelare som inte lyckats omsätta sitt fotbollskunnande från tränarbänken: Ruud Gullit och Franco Baresi utgör nämligen skräckexempel på hur illa det kan gå utan ödmjukhet och rätt handledning.
Nyckeln blir därför att finna en kompetent assisterande tränare åt Leonardo. Cesare Maldini ser jag som en möjlig kandidat till positionen då han har tonvis av erfarenhet - både som spelare och tränare - av rött och svart. Under antagandet att rollfördelningen blir tydligare än en Pirlo-kroppsfint på mittfältet.
Det behövs en garvad räv som varit där och vet vad som krävs, en cyniker som sätter det pragmatiska arbetssättet i första rummet. En man med hårda nypor och stark röst när snålblåsten oundvikligen visslar på San Siro och Milanello. Helt enkelt en stark kontrast till alla övriga kvaliteter Leonardo kan bidra med.
Nya ansikten i spelartruppen kommer garanterat att ansluta till sommaren. Allt är en del i den naturliga växling som Paolo Maldini får äran att personifiera. Vad vore då bättre än att göra en storstädning även på tränarbänken? Leonardo känns nämligen hyperintressant i rollen som ledarfigur för det nya Milan som komma skall.
Milan 2009/10. Lite yngre, hungrigare och mer villigt att löpa skiten ur sig själv och sina motståndare. Dessutom med en offensivtänkare av stora mått vid rodret. Romantiskt? Absolut. Naivt? Kanske det också. Men hellre detta än att acceptera det implosionsliknande tillstånd som för närvarande råder under Ancelottis ledning.
Ett sådant projekt mina vänner, det skulle jag rösta på.
Veckans tre hetaste:
1. Adrianos handboll. Utan tvivel veckans snackis. Förseelsen hade stor inverkan på resultatet men var inte matchavgörande vilket många vill få det till. Avgörande var Milans bristfälliga försvarsspel, någonting man själv förvållat och ignorerat. Det är bara att accepera nederlaget, gratulera motståndaren och komma igen nästa år. Inter Merda dock, icke att förglömma.
2. Inzaghis mullrande kanon. Sextiosex mål i Europacupspelet och bara tre kvar att göra innan Gerd Müller får abdikera inför världens skarpaste tåspets.
3. Massimiliano Allegri. Ligans hetaste tränare vars Cagliari gästar San Siro på söndag. Skyttegravsfotboll? Skulle inte tro det. Fråga Juvefansen bara...
Veckans Benoit Cauet:
Tilldelas den som på ett enastående sätt lyckats föra sig som en riktig idiot
Youri Djorkaeff, före detta storspelare - i mid-life crisis?
Veckans utnämning är egentligen en självutnämning. Titta själva hur lågt Youri Djorkaeff, före detta Interspelare och hyllad landslagsman för Les Bleus, nu har sjunkit. Haddaway ringde, han vill ha tillbaka sin utstyrsel. Titta och gråt.
