Veckans lista: Hårfagert och skalligt
En hårfager holländare, en skallig gubbe och en slitstark fransos. Som vanligt bjuds det på en blandad kompott när det har blivit dags för veckans lista.
VECKANS RÖDSVARTA
1. Frank Rijkaard
Jag lyfte fram Van Basten som en intressant tränarlösning och har även propagerat för Leonardo som framtida Milantränare.
Vad är det då som gör att jag nu sätter Rijkaard högst på en sådan här lista? Jo, bara det faktumet att det nu rapporteras att Milanledningen har inlett samtal med den forne rödsvarta hjälten är så pass positivt att det är av mindre värde exakt hur namnet som diskuteras lyder. En nysatsning och ett nytänkande är ett måste inom kort och det logiska vore att börja planera för en ny tränare.
Ancelotti har som sagt gjort väldigt mycket bra för Milan men också en lyckad era har sitt slut någon gång. Det slutet närmar sig med stormsteg i dagsläget och Rijkaard vore ett tänkbart alternativ när Ancelotti ska ersättas.
2. Mathieu Flamini
Fransosen har haft en ganska tung säsong liksom hela Milan sedan han kom från Arsenal i somras. Många menar att han har fått för lite speltid och inte givits den chans han är värd. Jag är absolut benägen att hålla med och de senaste matcherna när Flamster äntligen har fått spela har varit bevis nog för att han verkligen har något att tillföra Rossoneri. Flaminis inställning och uppoffrande spel kombinerat med ett bra passningsspel och en säkerhet med bollen är absolut något som är värt en större plats i dagens Milan.
I söndags sprang han mest av alla, tacklade, vann boll och krigade kopiöst i 90 minuter. Om alla rödsvarta visade upp ens i närheten av den inställningen skulle vi supportrar slippa slita vårt hår och oroas över huruvida laget ska klara att ta en Champions League-plats.
Sedan att han ibland är opolerad och ful i sitt spel har jag överseende med. Hellre att han drar på sig en del frisparkar och tar en del varningar är att han springer runt och undviker närkamper som många av hans kollegor gör för tillfället. Att inte spela Flamini från start framöver är inget annat än tjänstefel.
3. Fotbollsunderhållning
Trots att den senaste tiden inte varit speciell rolig fotbollsmässigt för oss Milanfans kan man inte som intresserad av denna ljuvliga sport annat än njuta av det fotbollsutbud som funnits tillgängligt. Champions League med idel toppmatcher, ligaspel runt om i Europa och träningsmatcher här hemma som får de av oss som även brinner för svenska lag att känna oss lite extra glada tillmods.
Vad säger man inte om till exempel Lyon-Barcelona en tisdagskväll efter att man själv genomfört ett roligt pass på en perfekt konstgräsplan och fått längta lite efter sin egen träningsmatchpremiär?
Eller om Inter-Roma? En match som innehöll allt och lite till. Hygglig avslutning på helgen om man var ute efter att avsluta med en bra fotbollsmatch.
För att inte tala om Mascaras helt sanslösa mål från nästa halva plan i Sicilienderbyt i söndags. Själv hade jag inte sett det när jag utsåg Crespos mål till snyggast den här omgången. Men givetvis reviderar jag den utnämningen och lägger alla mina tänkbara röster på Catania-Mascaras suveräna långskottslobb.
Ta en titt här för att se det:
http://www.youtube.com/watch?v=28dzl_vPr2g
VECKANS BLÅSVARTA
1. Pinsamma domslut
Återigen tvingades vi vara med om en Serie A-omgång fylld av kontroverser och omdiskuterade domslut. Värst måste det ha varit på San Siro under söndagskvällen då Inter fick en straff till skänks mot Roma och på så sätt fick en gratismöjlighet att komma tillbaka in i matchen. Inte ens de mest inbitna Intersupportrarna kan säga att det var straff när Balotelli (som sedan på ett omoget, löjligt sätt firade det efterföljande målet genom att håna Romaspelarna) föll i straffområdet. Eller jo, en titt på deras artiklar och i deras forum efter matchen avslöjar att de faktiskt otroligt nog kan hävda det.
Det var inte ens nära straff och den byggde bara på den irritation och den kritik som har växt sig allt större i Italien och även här hemma bland oss svenska fotbollsfans. De Rossi sågade domarinsatsen under måndagen och det är lätt att förstå hans reaktion. Roma blev bestulna av domaren och dessa ständigt återkommande misstag (oavsett vilket lag de gynnar) försämrar bara den italienska fotbollens rykte och anseende ytterligare.
Man får sig dock ett gott skratt när vissa menar att det var straff OCH att Inter borde fått en straff för tröjdragning tidigare i matchen. Detta utan att nämna den tröjdragning (läs: försök till avklädning) Vieira sysslade med i kamp med De Rossi inne i Inters straffområde. Stackars Roma som varken fick straff där av domaren Nicola Rizzoli eller hade rättvisan med sig när Balotelli valde att trilla i det motsatta straffområdet. Och stackars den italienska fotbollen som gång efter annan ska behöva stå ut med de här horribla domsluten.
Mer glädjande då, även med Milanögon sett, att de besluten som diskuterades i Rossoneris match mot Sampdoria visade sig vara korrekta. Bra beslut båda gångerna av den assisterande domaren som kan gå med högt huvud den här veckan.
2. Galliani och co
Samtidigt som jag känner visst av uppgifterna om att Rijkaard kan vara aktuell så känner jag på samma gång tvivel och irritation när jag på Sportal läser en artikel i ämnet. Om det stämmer som det refereras i den artikeln, ”Adriano Galliani har dock sagt att Ancelotti sitter säkert om Milan lyckas direktkvalificera sig till Champions League nästa säsong”, går det inte annat än att kräkas av den tama och arroganta inställning som i så fall tycks råda på Milanello. Galliani och hans underhuggare har chansen att sätta ner foten, visa fansen att de precis som vi inget hellre vill än att Milan ska vara framgångsrikt och göra en riktig satsning inför nästa säsong med start redan nu. Det är en möjlighet och en väg som de kan välja.
Samtidigt kan de fortsätta att låtsas som att Milan fortfarande är bäst i Europa, påpeka hur lyckosamma Rossoneri har varit när det gäller titlar under 2000-talet så fort en motgång kommer på tal och skryta vitt och brett om att David Beckham finns i laget. Det är en annan väg, en väg som jag är rädd för att de kommer fortsätta att vandra på
Hursomhelst går det inte annat än att skicka en rejäl känga likt Sir Alex gjorde mot Beckham. Den här gången ska dock kängan inte riktas mot engelsmannen utan mot de som tog honom till Milano. För numera känns det inte som att Milan spelar för att vinna utan snarare för att få delta. Gruppspel i Uefacupen, en fjärdeplats och någon omgång i italienska cupen duger väl gott, eller?
3. Bildproduktionen från Italien
Jag antar att ni var fler som såg Sampdoria-Milan på Kanal 9? Då är jag heller säkerligen inte ensam om att ha suttit och svurit och förbannat den fullständigt usla bildproduktionen som vi tittare utsattes för i första halvlek. Räcker det inte med att Rossoneri återigen står för en blek insats och förlorar? Nej, tydligen inte. Nu ska man behöva stå ut med att bilden flackar, stundtals försvinner helt och att man helt plötsligt sitter framför ett helt annat program än fotboll från Serie A. Det var ju sanslöst stundtals när det bjöds på italienska studioprogram och musik varierat med lite fotboll från Luigi Ferraris.
I Kanal 9:s sändning beklagade de och skyllde på det dåliga vädret.
Märkligt var dock att streamen på datorn, som jag drog igång när tålamodet tröt efter ett tag, fungerade alldeles utmärkt.
Detta trots vädret, alltså.
Förresten blev man inte mycket gladare över att höra Martin Åslunds försök till att analysera Milans spel. När han menade att Rossoneri hade en lite för offensiv balans försvann allt eventuellt förtroende för honom som expertkommentator all världens väg.
Offensiv balans??? Det var väl precis tvärtom. Förvisso har Milan ett dåligt försvar just nu, men det beror mer på individuellt undermåliga spelare än på att laget har offensiv slagsida. Med ett 4-4-1-1-system som innehöll en ytterback (Jankulovski) och en lojal hårt arbetande högermittfältare som prioriterar defensiven lika mycket som offensiven (Beckham förstås) samt en renodlad defensiv mittfältare (Flamini) och bara en riktig anfallare var det svårt att se den offensiva slagsidan.
Och om nu gårdagens lag var för offensivt, hur blir det då inte när Ronaldinho och Kakà spelar?
