A fuoco: Serie B - Livorno
Vad händer egentligen ett trappsteg ner i seriesystemet i Italien? Vi har kontaktat våra redaktioner för att höra efter. Först ut är Karl Fors från Livorno-redaktionen.
- Hur fastnade du för din klubb?
Jag fastnade inte för Livorno genom en speciell händelse eller anledning. Jag tror snarare att mina känslor för Livorno har växt fram genom åren då man kan hitta så otroligt många dimensioner att gilla kring klubben. Omkring 2003/2004 då man tog steget upp i Serie A började jag få upp ögonen för ”det där Livorno” vars fans förde in något nytt i italiensk fotboll. Man var raka motsatsen till många andra supportergrupperingar i Italien och hela klubben tillsammans med dess fans andades en idealism som jag fångades av.
Jag minns speciellt en kväll i Milano strax efter man hade gått upp i Serie A 2003/2004, då stora delar av Livornos tifosi kom iklädda bandanas. Gesten syftade på Berlusconis infall att bära dessa huvuddukar strax efter sin hårtransplantation och stora delar av Milanopubliken applåderade åt Livorno-supportrarnas skämt. Denna handling var en tydlig bild av att det inte var en färglös, anonym mittenklubb som hade tagit steget upp i den finaste serien. Jag tror att respektlösheten och kampen gentemot etablissemanget har varit en stor orsak till att jag föll för Livorno. Att Lucarelli och Protti dessutom spelade för klubben och var så nära staden gjorde att man helt enkelt inte kunde låta bli att fascinerad.
- Hur är läget i laget och klubben i stort just nu?
Smått kaosartat kan man sammanfatta det som. Efter derbyt mot Pisa har Livorno inte varit sig själva och man spelar i princip utan självförtroende. Man har ett riktigt bra lag för Serie B – kanske till och med det bästa laget enligt många, men man saknar profilen som kan ena laget mot ett gemensamt mål och ingjuta självförtroende i leden. En sådan spelare finns inte idag och behövs när formen sviktar. Spinelli håller sig fortfarande förhållandevis lugn, men resultaten måste komma snart. Annars vet vi vad entreprenören är kapabel till och framför allt effekterna av hans interventioner.
- Hur har förväntningarna från inför säsongen motsvarats?
Faktiskt bättre än förväntat. Man hade som mål att stanna kvar i Serie B två säsonger innan man skulle börja satsningen på att ta sig tillbaka. Många unga spelare som Perticone, Terranova, Rosi och Candreva har tagit jättekliv i sina utvecklingskurvor, vilket jag tror är förklaringen till att man har överskridit målen.
- Hur står sig laget den här säsongen kontra föregående säsong?
Jag är ganska övertygad om att man har ett bättre lag i år än föregående säsong. Man har dumpat spelare som egentligen inte höll Serie A-klass och som var alldeles för gamla för att bidra med något av värde. Istället behöll man de få habila spelare man hade (förutom Amelia) och satsade på utvecklingsbara, unga spelare. Sedan tror jag att man har en betydligt mer stabil organisation just nu, då man har gjort omstruktureringar i ledningen med en ny sportchef som ligger bakom flera av årets succévärvningar och en ny tränare som faktiskt har en viss kompetens i bagaget.
- Vilka spelare är stjärnor idag?
Alessandro Diamanti är den klart största stjärnan. Diamanti visade redan föregående säsong att han har kapacitet att leverera på en hög nivå, men har i år varit helt outstanding i många matcher. Alessandros vänsterfot saknar nog motsvarighet i Italien idag och det är nästan ofattbart vilka skott den här spelaren är kapabel till. Sedan får man inte glömma Tavano, som levererar bra i Serie B (faktiskt bäst av alla i Serie B) och ligger bakom mycket av vad som händer i anfallsväg.
- Vem har varit det största utropstecknet respektive besvikelsen så här långt?
Största utropstecknet? Det finns så många spelare som skulle kunna få den benämningen. Jag tror nog ändå Perticone ligger bäst till, då han kanske är den försvarare som har varit bäst i Serie B det här året. Man skall ha klart för sig att det inte fanns några större förväntningar på honom heller. Den största besvikelsen är Danilevicius. Han har spelat tjugo matcher den här säsongen och har bara varit kapabel till ett mål. Vidare kommentarer behövs inte.
- Har ni några intressanta ungdomar på väg upp?
Nej, Livorno har aldrig haft någon imponerande ungdomsakademi. Man har målvakten Bardi som spelar i Italiens U-17 landslag. Det är egentligen så mycket som finns.
- Vad är det bästa med Serie B, enligt dig? Finns det något där som saknas i Serie A?
Det bästa med Serie B är oförutsägbarheten. Alla matcher kan gå på vilket sätt som helst. Jag tror att det är det som Serie A kanske saknar lite ibland. Förra året överraskade Pisa och AlbinoLeffe var bara en hårsmån från att gå upp i Serie A; i år ligger Sassuolo där uppe och även klassiska Bari. Sedan att det är en större ruljans på lagen som lämnar och kommer till gör det till en mer intressant liga. Serie B är på något sätt också en ny chans för alla förlorade talanger som inte har lyckats i sina tidigare klubbar i Serie A.
- Hur hög kvalitet anser du att Serie B håller?
Emellanåt ganska hög, men standarden känns väldigt varierande. Man skall ha klart för sig att de flesta lag i Serie B dras med en apatisk publik, små intäkter och stora ekonomiska problem. Framför allt TV-intäkterna är ett stort problem och säsongen försenades faktiskt pga. problem i upphandlingarna. Nytt kapital känns som en förutsättning för att höja standarden.
- Serie B har de senaste åren varit en kamp ända till slutet. Vilka tre lag är det som kommer lägga beslag på platserna 1-3 denna säsong tror du?
Jag vill gärna tro att Livorno är med där uppe, men just nu vet nog ingen hur det kommer gå. Bari känns som självskrivet och Parma gör det mesta bra nu också. Jag tror att det blir dessa tre lag.
- Vad önskar du personligen av slutspurten?
Att Livorno hittar tillbaka till sin dominans man präglades av i mitten av säsongen. För det finns kapacitet i det här laget.
