Milan - Lecce 2-0: Bättre sent än aldrig!
Milan avgjorde på övertid mot ett lågt försvarande Lecce på San Siro. De rödsvarta dominerade men hade svårt att göra mål, trots stort bollinnehav och en hel del chanser.
Milan såg ut att förlora två poäng när resultattavlan visade 0-0 vid 90 passerade minuter. Senderos (via Ronaldinho) räddade hedern mot ett Lecce som dittills släppt in 48 mål i ligan.
Beckham, liksom Ronaldinho, började på bänken. Kaká var tillbaka från start efter en lyckad insats i Seleção. Knappt överraskande var även Seedorf med från start.
Jagande Genoa och Fiorentina vann sina matcher denna omgång och trycket var därför än större på en seger, lägg till det faktum att Lecce släppt in hela 48 mål innan kvällens drabbning och man har förutsättningarna klara för sig.
Matchbilden i den första halvleken var den väntade: stort bollinnehav för ett tålmodigt och långsamt spelande Milan mot ett försvarinriktat djupt nergrävt Lecce som var snabba att kontra. Inzaghi och Pato turades om att bränna (halv-)chanser, Pato skapade oftast sina egna målchanser medan parasiten (jag skriver det med kärlek) Inzaghi sökte sig till lägena.
Samtidigt som Milan försökte spela sig in i Lecces straffområde, stack Lecce emellanåt upp och skapade sina egna halvchanser i huvudsak genom skott utifrån, bla hade Tiribocchi en fin möjlighet men hans volleyskott gick över Didas mål.
Milanpressen gav utdelning i form av hörnor (10 st totalt under matchen). När gjorde Milan senast mål i samband med hörna? Bollinnehavet skrevs dessutom till slut till 71 %.
Ytterbackarna var inledningsvis exemplariskt med i offensiven och turades om att rycka fram. Men inläggen som slogs in i straffområdet möttes ytterst sällan av någon rödsvart. Borriello, var är du?
Pato var het och initiativrik. Han dribblade och kombinerade sig fram hela tiden och skapade med sin fart och vilja en hel del tillfällen för sig själv och sina kamrater, det var bara den sista touchen som fattades. Han hade bland annat ett distansskott som var decimetrar från Benussis kryss och senare ännu en chans på ett eurogoal när han lekande lätt, och inte alls likt en anka, flög förbi leccespelarna, avslutet smet dock utanför stolpen.
Flamini och Seedorf testade skott utifrån, helt rätt när Lecce försvarar sig med åtta man. Innan paus hann Maldini få en smäll och blev utbytt, Senderos in i hans ställe.
Halvleken slutar 0-0 trots den stora milanpressen.
I den andra halvleken förändras knappt matchbilden. Milan tar kommandot direkt och det är återigen Pato som tar för sig och upprepat visar sin klass. Han står bakom det mesta Milan skapar framåt. Lecce var dock inte ofarliga då dom tilläts skapa ett par chanser och aktivera Dida.
Seedorf, enigman Seedorf, bjuder på ännu en intetsägande och oinspirerad insats. Lyckligtvis har även Ancelotti (Seedorf verkade själv inte nöjd med sin insats) sett detta och det logiska bytet kommer i 53e minuten när Ronaldinho kommer in och visar sig vara på spelhumör.
Allteftersom resultatet stod sig och bolluslingen fortsatt inte ville i mål, började en viss frustration visa sig bland de rödsvarta, Kaká hängde med huvudet, Inzaghi gestikulerade mer än vad som är hälsosamt och spelarna blev lite grinigare. Dessutom började publiken ljudligt visa sitt missnöje. Bättre blev det inte efter att Pippo och Pato missade var sitt fina läge, samtidigt byggde Lecce upp en berömvärd dubbel försvarsmur.
Matchuret närmade sig 90 och 0-0 verkade inte alls långt bort, och nu visade sig reslutatet av landskamperna i veckan hos milanspelarna, ett piggare Lecce började ta för sig. Vi har sett det förr och vi vet hur det slutar (tror vi). Milan visar sig än en gång ha svårt för de defensivt inriktade mindre lagen på San Siro. Vad ska rädda Ancelotti nu?
Avgörandet kommer på övertid när Pirlos frispak nickas i mål av Senderos (som precis innan nickat utanför efter en hörna), via Dinhos skalle. En stor lättnad och obligatorisk gruppkram när schweizaren står i centrum. Direkt efter faller Lecces försvarsmur snabbare än Berlinmuren. 2-0 kommer efter fint spel där Ronaldinho väggklackar bollen till Sheva vars inlägg nickas in av en extatisk Inzaghi, målbröderna från förr blixtrar till igen. Kul för den sympatiske ukrainaren och jag hoppas verkligen att det fortsätter uppåt för honom nu.
Pato var utan tvekan bäst på plan, tonåringen sköt, dribblade, ryckte och fintade sig förbi motståndarna som om dessa inte fanns. Dock behövs lite mer skärpa i avsluten och större fokus i spelet. Samtidigt kan det konstateras att Milan trots överflödet av specialister på fasta situationer är oroväckande dåliga på hörnor och frisparkar. En skön seger hursomhelst och tre välförtjänta poäng. Milan har fyra poäng ner till jagande Genoa och fem poäng upp till haltande Juve på andra plats. Härnäst väntar Chievo i Verona på lördag.
Milan 2 - 0 Lecce
Ronaldinho 91, Inzaghi 93
Milan: Dida; Zambrotta, Maldini (Senderos 40), Favalli, Jankulovski; Flamini, Pirlo, Seedorf (Ronaldinho 53); Kaka (Shevchenko 77); Inzaghi, Pato
Lecce: Benussi; Polenghi, Esposito, Fabiano, Vives; Angelo (Giuliatto 80), Giacomazzi, Munari, Ariatti (Konan 88); Caserta; Tiribocchi (Papadopoulos 88)
Domare: Farina
