Snöplig förlust
Trots att ett flertal nyckelspelare saknades så stod Udinese väl upp mot seriesuveränen Inter. Vi hade fler chanser och bättre spel men ändå så kunde Inter vinna genom ett sent självmål utav Isla.
Med Handanovic, Domizzi, Lukovic, Sanchez och Di Natale borta, samt ytterligare några spelare så hade Marino inte alltför många val. Floro Flores fick chansen på topp men tog knappast tillvara på tillfället. Men det var Udinese som drog igång matchen och styrde och ställde, så skulle det se ut matchen igen, även om vi inte lyckades skapa alltför många chanser.
Inler hade dock en vass chans direkt i början, men Cesar parerade, sedan följde några halvchanser innan matchens mest omdiskuterade situation ägde rum. Quagliarella revs ner av Julio Cesar som aldrig var på bollen, solklar straff men nej, domaren blåste aldrig och en förtvivlad Quagliarella började diskutera med Mourinho. Det slutade dock i försoningens tecken, vilket visar vilken härlig personlighet portugisen är. Mourinho erkände även efter matchen att det borde varit straff, stort även om det inte hjälpte oss.
Både Inler och Quagliarella hade bra lägen i upptakten av andra halvlek, men Inter stack upp och Stankovic vara nära att nå fram till bollen på en kontring.
Matchen skulle avgöras på ett grymt sätt när Isla olyckligt styrde in Inters segermål med dryga tio minuter kvar av matchen, oerhört tungt. Udinese var dock nära att kvittera på stopptid men Obodo lyckades missa målet med sin nick från nära håll.
Med tanke på att vi saknade tio spelare så var det en riktigt stark insats, det var en ganska dålig match men vi var det klart bättre laget och förtjänade att få med oss någon poäng i alla fall.
