Veckosummering och listan
Veckans lista kombineras med lite tankar från helgens Serie A-omgång nu när nästa omgång redan står för dörren. Bland annat snackar vi lite om en tidigare bortglömd brasse, en tjeckisk gnällspik och ett glädjande lag.
Genoa är helt klart veckans, ja förmodligen hela säsongens, poplag. Vilket drag det var på Marassi senast mot Juventus. Den fantastiska stämningen som hemmapubliken såg till att skapa nådde ända hem till tv-sofforna här i Sverige. Man kan inte annat än imponeras, såväl av laget som av dess fans.
Den spelaren som gör mest intryck på mig för närvarande hos de blåröda är helgens tvåmålsskytt Thiago Motta. Och det är absolut inte en populistiskt baserad åsikt bara för att killen i fråga har gjort tre mål på de två senaste matcherna. Tvärtom är Motta en spelare som jag alltid har gillat och vars karriär jag har följt ganska länge. Faktum är att han tillhörde Barcelona hela åtta säsonger, men ändå känns som en ganska bortglömd spelare. Mycket beroende på hans hemska skadeproblem förstås. Knäskadorna har avlöst varandra och delvis förstört karriären. Dock kan han ändå vara ganska nöjd med vad han har uträttat och speciellt nu när fotbollslivet leker igen i Genua.
Jag vill minnas att Milan vid ett par tillfällen har ryktats vara intresserade av den tuffe, huvudstarke defensive mittfältaren från Brasilien. Jag har då de gångerna hoppats på att han skulle ansluta och bett till högre makter för att han skulle få vara skadefri, men ingen av de önskningarna slog in. När Motta sedan lämnade Barca för Atlético Madrid glömde även jag nästan bort honom, åtminstone till viss del. Därför är det extra roligt att han nu har klivit fram på allvar i årets succélag i Serie A.
En spelare som däremot aldrig har varit någon favorit, tvärtom, trots hans fantastiska förmågor när det gäller rent speltekniska kvalitéer fortsätter att göra mig irriterad och upprörd. Vem jag syftar på? Pavel Nedved. Tjecken har varit och är fortfarande om än vid allt färre tillfällen numera en gudabenådad fotbollsspelare. Han var fullständigt briljant under sin tid i Lazio och har dominerat i det tjeckiska landslaget. Dessutom har han stått för flera bra säsonger i Juventus också.
Men jag kan ändå inte med honom. Han har verkligen inte ett uns av respekt hos mig och kommer aldrig att ha. För maken till gnällig och löjlig spelare får man leta efter. Visst, en duktig lirare som Nedved får mer stryk och utsätts för en del fula knep av motståndarna. Men det ska en så pass professionell och skicklig spelare kunna ta åtminstone utan att bete sig som Nedved allt som oftast gör.
Mot Genoa var det förstås inget undantag. Nedved klagade högljutt så fort han inte fick frispark med sig när Genoaspelarna klev in resolut i närkamperna, förstärkte varje situation, sprang runt och gnällde och filmade. Ja, allt var precis som vanligt med andra ord. Summa summarum: Nedved är i mina ögon en mycket duktig fotbollsspelare men likväl en vidrig sådan också.
Snyggaste målet i helgen stod Lazios Zàrate för i Romderbyt. Argentinaren drev inåt från vänster och drog iväg en projektill som fastnade i nätet kring trakterna av bortre krysset. Strålande vackert och dessutom oerhört viktigt i den mycket prestigefylla derbydrabbningen.
http://www.youtube.com/watch?v=TaC_HszVnHo - höjdpunkter, bland annat Zàrates mål
. . . . . . .
VECKANS RÖDSVARTA
Genoa
Genualaget fortsätter att charma Serie A-publiken med en härlig optimism och frejdig fotboll. 43 mål framåt och bara 29 insläppta är ganska imponerande siffror och laget fortsätter att bita sig fast på fjärdeplatsen. Två poäng före Fiorentina och hela åtta före Roma imponerar stort. Gianpiero Gasperini har byggt upp en mycket stark lagmaskin av sitt Genoa och de blåröda är utan tvekan säsongens mest positiva överraskning. Att slå Juventus med 3-2 som i helgen är starkt. Att göra det utan skadade anfallsstjärnan Diego Milito är ännu starkare.
Truppen i sig är i ärlighetens namn inte allt för profilstark, men Gasperini har svetsat samman lagdelarna och skapat ett mycket svårslaget lag. Ett lag som inte bara plockar poäng och nöjer sig med kryss i bortamatcherna mot på pappret tuffare lag, utan som anfaller och ständigt är på jakt efter segrar.
Spelare som Thiago Motta har klivit fram och tagit ansvar nu när Milito är skadad. Dessutom finns det intressanta spelare i målvakten Rubinho och de unga backarna Criscito och Bocchetti. Framförallt den sistnämnde känns spännande på sikt.
Romderbyt
Sex mål, röda kort som haglade, utvisningar i spelargången, dramatik och sedvanlig passion. Helgens Romderby innehöll allt man kan önska sig som fotbollsfantast och förgyllde garanterat påskaftonseftermiddagen för ett antal tv-tittare. ”Hotet” från Lazios president om att hans spelare skulle få tillbringa den kommande veckan på träningsanläggningen verkade ha gjort verkan och Lazio tog en mycket prestigefylld seger. En seger som i sin tur för Romas del var ett stort bakslag i jakten på en Champions League-plats.
Dida
Han såg ut att ha fastnat på Milanbänken men Abbiatis skada har bäddat för speltid på senare tid. Brassen har tagit vara på chansen och hittills (ta i trä) agerat väldigt stabilt. Fotparaden senast mot Chievo var av allra högsta klass och räddade segern åt de rödsvarta. Dessutom har han i övrigt spelat ett tryggt målvaktsspel och saknaden av Abbiati, som fram till skadan som bekant var en av Serie A:s bästa målvakter, har än så länge inte varit så utmärkande.
VECKANS BLÅSVARTA
Sinisia Mihajlovic
Den gamle frisparkskungen lyckades inte lika bra på tränarbänken när han fick chansen som huvudtränare i Bologna. I stället blev det sparken för Mihajlovic, precis som för Daniele Arrigoni tidigare under säsongen. Det är med andra ord inte särskilt lätt att vara manager för Bologna 2008/2009 men likväl får Mihajlovic första riktiga tränarjobb ses som ett stort misslyckande. Bättre lycka nästa gång eller en tränarkarriär som redan är över?
Europaspel utan italienska framgångar
Jag vet, det kanske har ältats för mycket om de italienska lagens europeiska misslyckande här i mina artiklar. Men igår åkte även Udinese ut i Uefacupen efter 3-3 hemma (4-6 sammanlagt) mot Milans banemän Werder Bremen. Dessutom spelades det kvartsfinaler i Champions League tidigare i veckan – detta utan italienska bidrag. Med andra ord får samtliga italienska lag från och med nu följa striden om de största internationella titlarna från tv-sofforna i stället för att själva vara med i titelsnacket. Alldeles för dåligt för ett traditionsrikt och stolt fotbollsland som Italien.
Reggina
Straffmiss i slutminuterna av Brienza mot Udinese och Reggio Calabria-laget kommer allt närmare Serie B. Kritiken från fansen har också växt efter hand, framförallt det missnöje som riktas mot presidenten Foti. De brukar kämpa tappert de vinröda och har under åren också haft en del intressanta spelare, men nu verkar sejouren i Serie A vara över för den här gången.
