En krönika om rödsvart ångest - del 2

En krönika om jättedebaclet kallat Champions League - del 2

Klockan är 22:36, matchen är slut. En viss rofyllande känsla sköljde över mig nu, det var bara knappt 10 minuter kvar till sammandraget på den danska kanalen 3+ började. I TV-matchen hade Feyenoord kvitterat genom världens bäste frisparksskytt Pierre van Hooijdonk. Juventus mur förstod inte den spanske domaren när denne bad dem stå 9,15 meter från bollen vid frisparken. Inte förrän efter två gula kort. Sen blev det mål Gianluigi Buffons Karate Kid-imitation var kul att se. Det är tur att de har solida målställningar på De Kuip. Inga fler mål, och Italien var fortfarande utan seger i Champions League.

Klockan är 22.44, sammandraget börjar. Tittar oroligt på klockan och förbannar danskarna att de inte börjar på utsatt tid. ”Tänk om jag hade kommit en minut senare, då hade jag missat laguppställningarna juh.”. Irriterad över detta samt att jag inte förstod mer än vart tionde ord av det som sades av kommentatorerna. Dessa ord var dessutom Laursen och Helveg.

Klockan är mer än 22.44 (tidsuppfattningen är oklar efter att sammandraget börjat). Tiden flyter på snabbt i sammandraget och målchanserna är ungefär lika lätträknade som de bra affärsidéerna i Tomas Brolins huvud. Seedorf har dock presterat en underbart vacker bicycleta. Naturligtvis gick den utanför, Milan får aldrig göra sådana mål. Hade Zidane försökt sig på samma sak i Real-tröjan då ger jag mig f-n på att det blåst tillräckligt för att den skulle ha seglat in i mål.

Klockan är 23.05. Sitter och myser över Seedorfs bicycleta. Minns ingenting annat från sammandraget från den första halvleken. Bicycletan var perfekt, med undantaget att den inte gick på mål. Men den var vacker i alla fall. Undrar om man inte kan rösta på den som omgångens mål i Champions League någonstans, för det hade det varit, om den hade gått på mål…och i mål.

Klockan är efter 23:05 (återigen sviker minnet över vad klockan kan ha varit, mindre väsentligt dock i detta sammanhang). Kaladze balanserar med bollen vid sidlinjen i ungefär 20 meter, är säker på att linjedomaren vinkar av snart, det gör han ju alltid i dessa fall. Blir sur över detta. Kaladze får dock fortsätta och lyckas vinkla in bollen i straffområdet. Den seglar över Rivaldo. Ingen annan finns där. Jo, Inzaghi dyker upp, han måste ha gömt sig under Lens-backens tröja. I en fantastisk kombination av akrobatik, speluppfattning och ren målkänsla flyger Pippo fram och sätter pannan till bollen.

Nicken ser till början inte mycket ut för världen, men centimeter för centimeter så kommer den närmare mål. Warmuz sträcker ut sig i sin fulla längd. Men han hinner inte dit. HAN HINNER INTE DIT! JAAAAAAAAAAA. Bollen går in i bortre burgaveln. Han gjorde det igen, tamejfan gjorde han det inte igen. Pippo tack!!! Jag kan bli din personlige slav om du fortsätter att göra mål.

Pippo tar av sig sin tröja. De ny Adidas-tröjorna är komplicerade. Han lyckas inte reda ut röran. Springer till bänken och ber om hjälp, kanske om en ny tröja.

Allt släpper, skruvstädet har försvunnit tack och lov. Sitter och småmyser och förundras över Pippos fantastiska målform.

Klockan är ännu mer efter 23:05. Rui Costa får bollen. Det är bra att Rui Costa får bollen. Särskilt när vi är så nära mål. Då kommer det garanterat hända någonting. Jag ser att Pippo står i straffområdet med en back i ryggen. Rui lägger sin enklaste passning i karriären till Pippo. Bra täntke jag! Genialiskt Rui! Det var ingen märkvärdig passning, men han förstod nog att jag ville ha den där. Pippo vänder om, backen står som fastspikad i marken. Pippo skjuter, Warmuz står även hans om fastspikad i marken. Han kan inte gör något annat än att se bollen gå in. BOLLEN GÅR IN! JAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Pippo igen, det finns bara inte. Snabbt räknar jag ut att Milan gjort 7 mål denna säsong, Pippo har gjort sex av dem.

Han är underbar, jag vill sammansluta i den kramorgie som utspelar sig på San Siro. Det finns inget vackrare ljud än när 70.000 Milan-fans skriker ut sin glädje på San Siro, det är den finaste musik jag kan tänka mig.

Känner på mig att Milan kommer göra minst tre mål till, kanske fyra eller fem nu.

Klockan är…ingen aning…Lens gör mål. Genast förbyts all glädje mot skruvstädet. Det fick inte hända. *Svordom*, det fick inte hända!!! *svordom* *svordom* *svordom*. ***mål…han fick ju springa rakt igenom och bara sätta foten till.

Jag är övertygad om att vi kommer att tappa matchen nu. Lens kommer obönhörligen att göra ett mål till. Ett ***mål på övertid. Jag kunde slå vad om min syrras TV om det.

Klockan är nästan 23.30. Skruvstädet har fått sällskap av ett gäng pirayor. De äter upp de sista delarna av mitt inre. *svordom* 3+ visar inte matchuret. Är det 10 minuter eller 10 sekunder kvar av matchen *svordom*. 3 minuters tilläggstid. Då kan jag själv hålla reda på tiden *svordom* 3+. 93.10 spelat av andra halvlek. Frispark Lens på Milans planhalva. BLÅS AV DOMAR-*svordom*. Nä, han tänker låta dem slå frisparken. 20 spelare parkerar i Milans straffområde.

Frisparken seglar in. Tomasson missar sin nick när han ska rensa. Bollen ligger fri tre meter från mål. Ingen tar den. Maldini kommer, ska rensa, ramlar. Bollen nästlar sig in i Simic fötter. Samtidigt som Rigobert Song nästan får tag på bollen…NEEEEEEEEEEEEEE…domaren blåser av. Maldini hade blivit knuffad, eller nåt. Repriserna ger inget klart svar. Jag tackar Vassaras för denna givmildhet. Frispark Milan, jag vet nu att vi vinner. Tack o lov, vi vinner. Domaren blåser av. Vi vann.

Drar en lättnadens suck. Jag är inte glad, bara lättad. Fler sådana här matcher och jag har multipla magsår innan jag fyllt 25.

Vi vann tack och lov vi vann. Tack Inzaghi, du är vår Gud. Turneringen lever.

Forza Milan!

Tillbaka till del 1

Marko Uusitalo2001-09-19 18:36:00

Fler artiklar om Milan