En krönika i rödsvart
Hur bra är vi egentligen? Och andra frågeställningar från veckan som gick.
Då var ännu en vecka i mitt rödsvarta liv avklarat. Så mycket bättre än så här kan det knappast bli faktiskt. Jo i och för sig, men man får glädjas åt det lilla i alla fall. Två matcher, två segrar sen sist. Onekligen så har vi ju fått en bra start på säsongen. Visserligen var de tvungna att skrämma upp alla fans med förlusten i Tjeckien, men sen dess har det onekligen gått bättre.
Hur bra är vi egentligen? Den frågan är ju löjligt omöjlig att besvara så här tidigt på säsongen. Men vi kan ändå titta på vad detta lag åstadkommit så här långt:
Modena (b) 3-0 – Kommentar: Det mest upphausade av alla nykomlingslag, seriepremiär, Milan skulle bara vinna. Och man vann. I omgång två vinner Modena BORTA mot Roma. Visserligen är Roma Serie A:s överlägset största krislag just nu. Men alla som såg vår match mot Modena var nog färdiga att skicka tillbaka dem till Serie B redan till nästa omgång.
Lens (h) 2-1 – Kommentar: Vi hade 2 hemmasegrar på de senaste 9 Champions Leaguematcherna på San Siro. Inga övertygande siffror att stiga in på San Siro med direkt. Men vi lyckades vinna även denna match. Deportivo vann borta mot Bayern och det ändrar förutsättningarna för gruppen lite grann.
Perugia (h) 3-0 – Kommentar: Ingen vinst mot Perugia på San Siro på tre säsonger. Ingen vinst mot Perugia med Serse Cosmi som tränare. Ösregn och svårspelad plan var förutsättningarna för denna match. Vi vann igen. Alla målen var misstag av Perugia, men måste vi be om ursäkt för det? Det var ju vi som fick dem att göra misstagen.
***
Det står numera Mazda på Romas tröjor – är det för att deras spel är lika spännande som bilarna?
***
Jag skrev förra veckan att om vi lyckades klå Perugia hemma, ja, då var laget på rätt väg. Hade inte räknat med monsunregn på San Siro och att vinna i de förhållandena är inte lätt. Fråga de Rossoneri som spelade i Perugia förra hösten (förlust 1-3) eller varför inte Juventus-spelarna som spelade en minnesvärd match där på våren 2000 (förlust 0-1 och förlorad ligatitel). Båda de gångerna spelade man i swimmingpool förvillande lik Stadio Renato Curi. I lördags var det dags för Serie A-mästerskapen i simning på San Siro istället. Milan simmade bäst och Perugia fick åka hem med badmössorna över ansiktet och en 3-0 förlust i bagaget.
Om Milan kan vinna i dessa förhållanden hemma mot Perugia, då går vi en bra säsong till mötes. Det står jag fast vid.
***
Roma-fansen gnäller över Farinas insats i deras match mot Modena. Har de redan glömt att de inte hade varit någonstans i närheten av en toppstrid förra säsongen om de inte prenumererat på tveksamma domslut till sin fördel.
***
Nu går vi dock en betydligt svårare vecka till mötes. Nu skiljs agnarna från vetet, pojkarna från männen och Milan från de mindre bra lagen…hoppas jag. Riazor-stadion, där förlorar aldrig Deportivo sa man innan mötet med Milan för två år sedan i Champions Leagues andra gruppspelsomgång. Det visste inte Helveg så han sköt segermålet för Milan. Gattuso och Ambrosini gjorde båda sina livs matcher då. De var fantastiska, de var överallt och de vill jag ha på planen på tisdag också.
Seedorf fick inte lära sig spela försvarsspel i Ajax, inte heller i Real Madrid, Inter ska vi inte ens tala om. Så man kan inte kräva att han ska kunna ta ett defensivt ansvar hos oss, ännu. Därför vill jag se Gattuso, Pirlo och Ambrosini på mittfältet. De kan störa Deportivos passningsspel så pass mycket att vi kan vinna matchen.
***
Man kan ju undra vem Inter egentligen ville förstärka sitt försvar med, när den enda lediga tröja som fanns där när Cannavaro kom var – hmmm – nr 13!? Det numret klingar oerhört bekant…
Bättre lycka nesta gång, Moratti.
***
Funderade ett tag på om vi var tvungna att flytta upp Kaladze för att spela man-man mot Valeron, men Valeron är skadad och missar båda matcherna mot Milan. Gör mitt, och kanske Ancelottis, jobb med laguttagningen enklare.
På lördag ska vi till Rom för att möta Lazio. Nesta får göra ett snabbt hembesök. Minst lika spännande som matchen kommer det bli att se hur Nesta blir mottagen. I och för sig hejade Lazio-anhängarna på motståndarna redan förra säsongen så det blir nog ett varmt välkomnande trots allt.
Lazio imponerade inte mot Chievo, men har sedan den matchen lyckats vinna båda sina efterföljande matcher. Dels mot Xanthi i UEFA-cupen (4-0) och borta mot Torino i Serie A (1-0). Svårtippat just nu, men matchen känns fortfarande otroligt avlägsen med tanke på att vi har en ganska så stor drabbning innan detta möte.
Men spelar Couto i backlinjen då kan Ancelotti och Tassotti spela anfallare och vi vinner i alla fall.
***
Text-TV i veckan: ”Franco Baresi återvänder till Milan efter tre år i Fulham”. Det är märkligt vad fort tiden går. Det känns som om det var i somras Papà Baresi lämnade Milan…
Eller det kanske var Lennart Swahn som skulle lura Anders Limpar att han hade åkt framåt i tiden igen…
***
Veckans filmare: Francesco Totti. Jag vet, det är ingen skräll, men jag beundrar att killen är så otroligt innovativ. Men en Modena-back hängandes i ryggen så drar Totti själv i sin tröja för att få det att se ut som om han blir dragen av motståndaren. Nyskapande, det gillar jag, och inom detta område så är det ju såklart Totti som är kung.
***
Deportivo utan Valeron, vips så förvandlas laget från elegant Mercedes till en – Mazda.
***
Veckans spelare: Fabio Cannavaro. Rött kort mot Rosenborg, orsakad straff mot Reggina på övertid. På något sätt känns vår nummer 13 stabilare än så länge…
***
Till sist kommer här några rader om en ”journalistkollega”: Simon Bank. Världens osympatiskaste…f’låt…mest osympatiske fotbollsjournalist. Han är en pajas och skribent på Aftonbladet. Han skulle sälja sina lunchkuponger, sin dator och hela sitt möblemang för att få skriva skit om Milan och om italiensk fotboll i allmänhet.
***
Låt oss hoppas att även nästa veckas krönika går i dur. Vi ses då!
FORZA MILAN PER SEMPRE!
marko_u@hotmail.com
