Matchanalys Lazio – Milan

Marko Uusitalo analyserar matchen på Olimpico.

Efter den senaste tidens gladfotboll kan man inte annat än vara besviken över Milans insats på Olimpico. Spelet var idéfattigt, i praktiken så var det mest långbollar mot Lazios välresta försvar som gällde. Trots att Stam, Couto och Mihajlovic inte kommer att vinna några sprintertävlingar så håller de hög klass när det gäller spelet i luftrummet. Då kan man inte tro att en klenis som Inzaghi ska stångas med dem där uppe genom hela matchen. Tomasson som är lite kraftfullare valde att stå längre ner i banan så honom hade vi inte mycket nytta av när vi spelade som vi gjorde.

Vårt tidiga ledningsmål gjorde kanske att spelarna blev lite bekväma av sig och trodde att vi skulle få uppleva samma scenario som fyra dagar tidigare. Lazio var mer inspirerade än så och gav Milan ingenting gratis denna lördagkväll. Lazio pressade högt och hårt och när Milan-spelarna rör sig med betongfötter så är det givet att motståndarna får ett grepp om matchen.

Till skillnad från matchen mot la Coruña och till skillnad mot hur Lazio spelade så lät vi våra motståndare komma långt in på vår planhalva innan vi ens gjorde en tillstymmelse till att försöka freda oss. När man låter motståndarna får upp farten på egen planhalva, då är det svårt att stoppa dem oavsett hur bra spelarna är på den här nivån.

Det finns nog flera orsaker till varför det såg ut som det gjorde. Först och främst ska jag berömma Lazio som gör en mycket bra match och som spelmässigt dominerade i nästan alla av de 90 minuterna. Bibehåller man detta spel resten av säsongen så kanske man inte kommer att sakna Nesta och Crespo i den utsträckning som förväntades. Det finns inte det minsta utrymme till att slappna av i matcher då man spelar mot ett sådant här lag.

Till skillnad från la Coruña så har vi bytt ut två spelare. Pirlo fick ge sin plats till Ambrosini. Efter denna match så förstår jag att Pirlo har blivit så gott som oumbärlig på sin position och i dagsläget har vi nog ingen vettig ersättare till honom. Det skall dock sägas att Ambrosini inte fick en ärlig chans att spela in sig på den positionen när han hela tiden fick täcka för Seedorf på vänsterkanten. Visst är det bra att Seedorf rör sig mycket men idag så rörde han sig bara in till mitten och stod sedan kvar där.

Den andre nyinkomne, Jon Dahl Tomasson lyckas inte övertyga ens pyttelite under den timmen som han fick spela. Verkar fortfarande inte veta hur han skall spela. Kanske är han och Inzaghi för lika i spelstilen och istället för att bråka om utrymmet längst fram så söker sig Jon Dahl längre ner i banan. Som anfallare måste man dock vara lite flexibel och jag tycker att Jon Dahl ska kunna spela även med Inzaghi på topp. Kanske är det bara lite tid som krävs, det är ju trots allt hans första säsong i Serie A.

En annan faktor till vårt mindre roliga spel kan vara trötthet. Lazio hade en veckas vila medan vi kom från en tuff bortamatch (oavsett vad resultatet visade) i Spanien. Så dåliga är inte Lazio att det inte skulle synas ute på planen.

Tror att vi får mer att säga till om på Olympiastadion i München än vad vi hade att säga till om på Olympiastadion i Rom.

En annan faktor som är omöjlig att förbise när det gäller denna match är Alessandro Nesta. Maldini sade att han var mycket nervös innan matchen, vilket ju är förståeligt. När allt kommer omkring så är han bara en människa, låt vara världens kanske bäste försvarsspelande människa, men i alla fall. Nervositet smittar gärna av sig på medspelarna och det uppstår osäkerhet. Jag tyckte inte vårt försvar spelade så förtroendeingivande som i de andra matcherna vi sett med Nesta och kompani denna säsong.

Ett osäkert försvar, bidrar till att mittfältet för säkerhets skull faller längre ner i banan, motståndarna får övertag…och så är vi i den situation som vi var i igår kväll.

Om vi trots allt ska plocka fram någonting positivt ur denna match så är det den poäng vi får med oss. Den är trots allt viktig, mycket viktig när vi inte spelar så bra som vi kan. Det har ju egentligen varit vårt största problem de senaste säsongerna att vi inte kunnat ta poäng de gånger vi fått grus i maskineriet.

Ny match på tisdag (ingen rast ingen ro) och det lär bli en spännande tillställning (direkt på Viasat Sport) mot Bayern München. Bayern som i helgen åkte på en mycket överraskande förlust mot Europas kanske största krislag för tillfället, Bayer Leverkusen.

Om det var ett tecken på Bayerns dagsform eller om de redan börjat ladda för stormötet på tisdag, ja det återstår att se.

Marko Uusitalo2002-09-29 20:01:00

Fler artiklar om Milan