Krönika: Dagen efter brakfesten.
Så är höstens stora match avspelad. Derbyt. Lazio kan gå från matchen med stolthet. Man lyckas spela sitt offensiva spel och är en hårsmån från att vinna trots att man bjuder Roma på ett och ett halvt mål.
Denna match är inte som någon annan. Detta derby är närmast schizofrent till sin karaktär. Man vet aldrig vad nästa moment ska bjuda en på för sorts överraskning. Den stora anspänningen hos spelarna i de två lagen ställer nästan alltid till ett par riktigt dråpliga situationer - om det nu var ett mindre allvarligt sammanhang skulle man antagligen kunna säga komiska situationer. Så även denna match. Tre riktigt stora försvarsmisstag bäddar för två mål och dessutom en missad straff.
****
Lazios avbytarbänk imponerar kanske mer än startelvan när lagen presenteras. En bänk bestående av Marchegiani, Negro, Simeone, Liverani, Castroman, Chiesa och Inzaghi är tung i dess rätta bemärkelse.
****
Trots det är startelvan riktigt sammansvetsad och ganska väl avvägd. Mittfältet är Lazios klart vassaste lagdel med ¾ tvåvägsspelare/offensiva begåvningar och ¼ kvantitetsspelare. Att Lazios två mål görs av två mittfältare är ingen slump. Cesar som vänsterytter är gjuten. Så bra är han nu. Riktigt fin teknik, underbar kross och snabbhet. Han ger Lazios offensiv en bredd som tidigare bara Poborsky stått för. Stankovic växer in i matchen efterhand. Inledningsvis hade han det tufft med positionerna, men i andra halvlek växer han monumentalt. Att just Stankovic får kvittera är rättvist. Fiore gör antagligen sin bästa tävlingsmatch för säsongen. Ett mål kunde ”om turen var rättvis” varit två. Ändå kan Fiore än bättre än så här. Det är jag övertygad om. Giannichedda är en sån där spelare man älskar som anhängare men troligen hatar som motståndare. Otroligt nyttig med sin trubbiga, opolerade, spelstil. Med facit i hand var det rätt att matcha en hel Giannichedda före en halvotränad Simeone.
Innan matchen var jag osäker på om Stankovic och Giannichedda skulle hålla centralt rent kvantitativt. Det gjorde dom, i och för sig väl understödda av yttrar och ytterbackar. Ett elddop kan man nog kalla detta. Offensivt är sedan mittfältet så skickligt och mångsidigt att det överlag måste rankas som ett av seriens två bästa mittfält. Och då spelar alltså inte ens Simeone och Liverani denna match, de två spelare som Mancini byggt sitt lag kring som tänkt innermittfältsduo.
Anfallet är inte på något sätt dåligt, men den sista udden saknas hittills. Lopez är nyttig, men antalet vassa avslut är alltid begränsat och någon straffområdesspelare av rang är han inte. Corradi har ännu inte imponerat på mig alls särskilt mycket. Visst är också Corradi nyttig med sitt bollmottagande och en ofta fin teknik, men han kommer inte till avslut! Detta måste vara hans huvuduppgift med tanke på att Lazio mobiliserar en understödsforward (Lopez) och ett mittfält kapabelt att leverera bra inlägg. Vad Corradi saknar är den så viktiga snabbheten. Inzaghi, å andra sidan, visar ett helt annat klipp i steget än tunge Corradi när han får chansen. Varför Corradi får starta till förmån för just Inzaghi vet jag inte, men med tanke på Mancinis bevisade fingertoppskänsla så är det väl dumt att kritisera honom alltför mycket.
När Mancini skiftar till 4-3-3, då med ett tremannaanfall (Corradi/Inzaghi, Lopez och Chiesa), får Lazio en helt annan udd och spets i sitt anfall. Med en renodlad prima punta som spets, Lopez som rörlig högerytterforward och Chiesa som en gubbe i lådan, alltid beredd att överraska, ställs motståndaren inför problem. Just Chiesas och Lopez betydelse går här inte att överdriva. De är så rörliga och skickliga på att slå inlägg att detta är ett potentiellt matchvinnade vapen som Lazio ska vara mycket nöjda att kunna tillgå när det behövs. En ordinarie lösning blir detta väl knappast, för vilken mittfältare ska man då offra?
****
Backlinjen är något lättare att kritisera. Couto är givetvis olycklig. Hans tillbakaspel, och följden av detta, behöver inte kommenteras. Däremot är det andra målet (1-0) mer en konsekvens av tillfälligheter än någon enskild spelares fel. Märk att bägge Romas mål föregås av suveräna räddningar av Peruzzi som dock får se returerna trilla ned precis framför rödklädda anfallare. Mihajlovic gör en godkänd match - inga direkta defensiva blundrar. Offensivt är han en tillgång även om precisionen på liggande boll inte än är i närheten av vad den var för några år sedan. Mihajlovic tar även ansvar för speluppbyggnaden och dirigerar stundtals i andra halvleken från en liberoposition - och han gör det bra.
Ytterbackarna är riktigt bra matchen genom. Favalli styr sin kant mästerligt med tillsammans med Cesar. Cafu är nästan osynlig matchen genom. Ett bra betyg bara det. Favalli visar även sina offensiva egenskaper och en kross som nog aldrig varit bättre, han är även arkitekten bakom Fiores märkliga 1-0 mål (Hur tänkte egentligen Zebina? Ju fler gånger man ser situationen ju märkligare ter den sig). Stam får en mer defensiv inriktad match, men då ställs han också mot tunge derbyspecialisten Delvecchio och Candela på sin högerkant. Ändå gör han det bra med en säker defensiv och flera fina brytningar.
****
Första halvlek var av hyfsad kvalitet, varken mer eller mindre. Att matchen gäller oerhört mycket märks tydligt, det märks stundtals att Lazio bär ett tungt ok av negativ derbyhistorik. Efter ett tag kontrollerar Lazio detta tillfredställande, men har samtidigt svårt att få riktig udd på sina egna anfall.
Andra halvlek var värd abbonemangsavgiften för hela höstens kabel-tv. Riktigt underhållande och mängder av målchanser, det får vi tacka Zebina för som tidigt öppnade matchen åt oss åskådare.
****
Lazio har det piggare och fräschaste laget. Många spelare vill anfalla och får också göra det. Roma, däremot, är ganska förutsägbart, särskilt när Totti är blek.
Capello har ingen större plats i mitt fotbollshjärta, men att han vågade frångå sin vanliga ur-stereotypa 3-5-2 modell och istället satsade offensivt, kanske räddade detta honom kvar på Romabänken ett tag till?
****
Det skulle vara intressant att få veta vad Lopez och Batistuta sa till varandra innan matchen i spelargången. Av Lopez minspel att döma skulle det kunna tänkas att man diskuterade gemensamma VM-minnen….
****
Om jag är nöjd med slutresultet? Ja, faktiskt ganska så. Om något lag skulle ha vunnit var det Lazio som skapar något mer än Roma, men framförallt vågar Lazio mer. Men 2-2 tycker jag ändå måste ses som en framgång då man återigen visar att man har ett grundspel som fungerar mycket bra. Hur bra blir då inte detta med Chiesa, Simeone och eventuellt Liverani på plan?
Mancini har idag uttalat sin besvikelse av utgången. Jag förstår honom till viss del. Han är en ”vinnarskalle”, men så överlägset var inte Lazio. Nej, ta med det positiva från matchen istället. Roma var stundtals nere för räkning och det var ett pånyttfött Lazio som tvingade de rödtröjade till detta.
