Mina 90-tals favoriter: 5. Thomas Hässler
Den andra tysken på listan är Thomas Hässler, en riktig favorit som briljerade både i Serie A och i landslaget, hans magiska frisparkar glömmer väl ingen?
I en serie i tio delar kommer jag presentera mina tio 90-tals favoriter från Serie A, det är dock inte spelare eller tränare från Udinese, dessa kommer i en kommande rankning. Ha också i åtanke att det här handlar om mina personliga favoritspelare, det är inte på något sätt en rankning hur bra spelarna är. Kriteriet är att spelaren/tränaren i fråga ska ha varit aktiv under någon säsong under 90-talet i Serie A. Klubbarna som listas under spelarna är dom lag där spelaren var aktiv under 90-talet. Landskamperna är det totala antalet under spelarens karriär.
Thomas Hässler
Juventus, Roma
Landskamper: 101
Position: Mittfältare
Hässler är en symbol i tysk fotboll, det är lätt att räkna upp legender som Beckenbauer, Müller och Matthäus, men enligt mig hör Hässler dit, inte topp fem kanske men topp tio är han med i. Det som talar mot Hässler är att han aldrig vann något på klubbnivå, den eviga tvåan blev lite av hans akilleshäl när man tittar tillbaka på hans klubblagskarriär. Det blev andraplatser och finalförluster genom karriären. Då gick det bättre i landslaget där han noterades för över hundra landskamper, ett VM guld och ett EM guld, det är mäktigt.
Karriären började i FC Köln där den lille spelbegåvade tysken lirkade sig fram genom motståndarförsvaret, slog magiska krossbollar och perfekta frisparkar. Debuten skedde redan 1984 och det blev sex fina säsonger i Köln, med en andraplats som bästa resultat.
Efter 149 matcher på hemmaplan tog Hässler planet ned till Italien och självaste Juventus, som hade fått upp ögonen för honom under VM 1990. Det blev en hel del speltid men redan efter säsong begav sig Hässler till Roma. Där blev det tre riktigt lyckade säsonger, 88 matcher och elva mål och inte minst EM i Sverige där hans frisparkar väckte eko i hela Europa.
Fyra säsonger i Italien, fyra minnesvärda sådana, men det blev ändå spel i Tyskland igen, trots anbud från flera klubbar i Italien. I Karlsruhe fortsatte ”Icke” att briljera och förde upp Karlsruhe till övre halvan av Bundesliga, men när klubben åkte ur så gick Hässler till Dortmund. Tiden i Dortmund var karriärens mörkaste period, han kom inte överrens med jämngamle tränaren Skibbe och efter bara 18 matcher på två säsonger var han tvungen att röra på sig.
Det var då Hässler visade sin mentala styrka, han hade tidigare i karriären klivit fram när det gällde, för Tyskland i OS i Sydkorea 1988, i EM 1992 och för Karlsruhe i när det gällde som mest. Nu var han uträknad och för ”gammal” enligt många experter. Men Hässler var en av ligans allra bästa spelare i början av 2000-talet och fick till och med göra comeback i landslaget.
Karriären avslutades 2004 efter en säsong i SV Salzburg och 2005 spelades hans avskedsmatch. Hässler har dock fortsatt jobba med fotbollen, som tekniktränare i Köln, där allting började och även som assistent till Berti Vogts för det Nigerianska landslaget.
Jag kommer alltid minnas Hässler som en liten krigare med briljant spelförståelse, trots att han endast var 166 centimeter så var han både stark och kompakt, hade ett gudabenådat spelsinne och ett magiskt tillslag på fasta situationer. En riktigt stor liten lirare.
