<i>Maldinis avsked:</i> The best that ever did it
Grazie Paolo!

Maldinis avsked: The best that ever did it

Han är en av de bästa fotbollsspelarna någonsin. Han är en äkta bandiera. Frågan är hur stor Paolo Maldini egentligen är?

Jag har sagt det förut och jag säger det igen – slå upp ordet bandiera och du hittar en fin bild på Paolo Maldini. Men ordet bandiera – fanbärare – är egentligen för litet, för svagt, för att definiera Milans lagkapten. Jag ska förklara varför.

Vi tar det från början:

1. Paolos far spelade i Milan

2. Paolos far var lagkapten i Milan

3. Paolos far lyfte Europacuppokalen som lagkapten för Milan

4. Paolo föddes i Milano

5. Paolo växte upp i Milans pojklag

6. Paolo gjorde debut som 16-åring i Milans a-lag

7. Paolo var lagkapten i Milan

8. Paolo lyfte inte bara en utan två CL-pokaler som lagkapten för Milan

9. Paolo lyfte klubblags-VM-pokalen som lagkapten för Milan

10. Paolo spelade mer än 900 officiella matcher för Milan under 25 säsonger

Som ni ser så räcker det inte med 20.0 och 2.0, plus meritpoäng för att bli Paolo Maldini. Du måste ha en näst intill omöjlig extra behörighet för att ens kunna ha chansen att återupprepa hans karriär. Och även om du har den där extra behörigheten, så måste du lyckas vinna 26 troféer på 25 säsonger.

Ingen är större än klubben, men det är nästan så att Maldinis ansikte är ett alternativt klubbmärke för Milan.

Vi snackar om en snubbe som har spelat mer än 900 officiella matcher för en och samma klubb, och då snackar vi inte om Gais, vi snackar om AC Milan – klubbens som vunnit flest internationella titlar av alla klubbar i hela den här världen. Den moderna fotbollens bästa klubb. Maldini har varit ordinarie i den klubben under 25 säsonger.

För mig går det inte att jämföra Maldini med någon annan. Han är helt unik. En del bandiere i dagens fotboll är födda i samma stad som klubben de har stannat i under hela karriären, men ingen av de här spelarna har varit lika framgångsrika som Maldini. En del spelare är visserligen inte födda i samma stad som klubben, men de har i alla fall spelat hela sina karriärer i samma klubb och dessutom vunnit en hel del. Men ingen spelare har kunnat efterlikna Maldinis kombination av arv, framgång och lojalitet. Maldini är facit.

En del vill hävda att t ex Ryan Giggs har varit mer framgångsrik än Maldini. All respekt till Giggs och hans fantastiska karriär, men i mina ögon kommer han inte i närheten av Maldini. När det gäller bandieradiskussionen så är Giggs från Wales och hans far spelade aldrig i Man Utd. När det gäller titlar har Maldini vunnit fem Europacup/CL-titlar, Giggs två.

Maldini har vunnit tretton internationella titlar, Giggs fem. Giggs har visserligen vunnit fler ligatitlar än Maldini (elva mot sju), men Maldini vann majoriteten av sina sju ligatitlar då Serie A var ansedd som världens bästa liga. Av Giggs alla ligatitlar kan egentligen bara hans tre senaste räknas till tiden då PL varit ansedd som världens bästa liga.

Även om Maldini nu fyller 41 år så är det inte så att han har varvat ner under de senaste åren – nej, jag var själv på plats i höstas och såg på bara några meters avstånd hur en 40-årig Maldini raderade ut spelaren som många utnämner till Serie As bäste – Zlatan Ibrahimovic.

Maldini blev som 38-åring utsedd till bästa back i CL säsongen 2006/2007 (samma säsong som han lyfte CL-pokalen som lagkapten för andra gången) och klubblags-VM-pokalen lyfte han som 39-åring. Det jag menar är att Maldini håller än. Han är inte lika bra som för några år sedan, då han kanske borde ha vunnit Guldbollen, men faktum är att han har spelat mest av alla Milans mittbackar under den här säsongen. Han håller fortfarande hög klass.

Maldini är en superhjälte. Han ligger där uppe med He-man, Batman och Spider-man. Hans meritlista är längre än konkurrentklubbarnas. Han har spelat åtta Europacup/CL-finaler!!

Många frågar sig om det någonsin kommer att komma en till Maldini i världsfotbollen. Jag tror inte det. De enda som har en liten chans att överträffa Paolo är hans egna söner. Men en tredje generation Maldini i Milan hade bara varit för bra för att vara sant. Men man vet aldrig… Ni har säkert redan sett den här videon.

Det jag alltid imponerats mest av med Paolo – förutom hans ödmjukhet, ärlighet och klass – är hans ungdomlighet. Han ser fortfarande ung ut, han klär sig snyggt, han är fortfarande ganska snabb och han känns aldrig outdated i sitt spel – ibland dribblar han t o m som att han vore Dinho. Jag minns första gången jag träffade honom utanför Milanello. Året var 2004 och spelarna i Milan hade givetvis fina bilar, de flesta hade likadana svarta Cayennes. Men Paolo kom med en vitfärgad Cayenne. Han stack ut.

Som om det inte vore nog lyssnade han på Tupac. Det kändes inte ens som sista minuten/tanken som räknas. Nej, på något konstigt sätt kändes det naturligt. Inga konstigheter. Det var ju il capitano – han som gör lite som han vill. 

Paolo må vara ganska gammal, men han är ung i sinnet. Han hänger ofta i Miami och då och då tar han närvaro på nattklubben Hollywood. Inte heller det känns konstigt. Ingen kan någonsin tvivla på hans professionalism. Tvärtom, det kändes tryggt att veta att Ronaldo ofta gick till Hollywood med Maldini. Frihet under eget ansvar. Frihet med Paolo. 

***

Jag tror att vi Milanisti kommer att sakna Maldini oerhört mycket när han väl har slutat. Vi kommer att lära oss att uppskatta det vi har förlorat. Jag hoppas verkligen att de övriga i laget kommer att föra traditionen vidare. Spelare som Gattuso, Ambrosini, Abbiati, Kaladze och Kaká får ta sitt ansvar och lära de nya spelarna hur Maldinis Milan fungerade. 

***

Vi har inte bara upplevt i migliori anni della nostra vita med Maldini, utan många av oss har upplevt alla våra år med Maldini spelandes i Milan. Och om Milan è tutta la nostra vita, så är Maldini en enorm del av våra liv.

Förhoppningsvis blir Paolo kvar i klubben i någon form. Han behövs.

Tack för att du har gjort oss stolta över att vara Milanisti. 

Tack för allt Paolo.

Henri Nekmouche2009-05-21 19:15:00
Author

Fler artiklar om Milan