Milan - Udinese 1-0
Innan matchen var jag helt säker på att våra mannar enkelt skulle spela till oss tre poäng idag. Oj så fel jag hade.
Första halvlek
Det var Udinese som tog tag i spelet direkt när domare Bertini blåst igång matchen. En total svartvit dominans testade Milanförsvaret gång på gång och Roberto Muzzi hade bl.a. en farlig frispark. Men tack vare ett välsamlat och kompakt försvar med Nesta i spetsen lyckades inte Udinese göra mål. Det dröjde hela sju minuter innan Milan lyckades skapa någonting alls. Seedorf klackade snyggt bollen till Inzaghi inne i straffområdet men Udineses Kroldrup hindrade Pippo från att göra sitt åttonde mål i Serie A. Efter fjorton minuters spel visades matchens första gula kort för Alberto efter en tackling på Maldini.
Udineses press minskade och istället började matchen väga fram och tillbaka. Småchanser skapades åt båda hållen utan att någon av målvakterna behövt göra några större ansträningningar. Efter 22 minuter var det Pirlo som fick pröva lyckan med en frispark, dock utan resultat. Fjorton minuter senare var Milan nära att ta ledningen. Denna gång är det Seedorf som från trettio meters håll får till ett perfekt skott som De Sanctis inte har en chans på, oturligt nog går det skruvade skottet i ribban. Efter mer än hälften spelad av den första halvleken började nu nervositeten sprida sig i kroppen. Skulle vi får uppleva en sådan match som vi så ofta fick genomgå förra säsongen. En sådan match då de mindra lagen kom till San Siro för att dominera!?
Det ville Udinese, men inte Milan. Ställningskriget fortsatte och chanserna pendlade fram och tillbaka. Strax efter Seedorfs mäktiga ribbträff var det återigen dags. Denna gång var det Udinese som genom tysken Jancker snodde bollen av Nesta och spelade fram Jörgensen som nickade i ribban. Dansken blev lite överrumplad när bollen kom fram till honom och fick ingen ren träff. 1-1 i ribbträffar. Matchen handlade mycket om hård kamp och fysiskt spel. Men innan den första halvleken var slut skulle vi äntligen få se lite kreativitet. Shevchenko spelar fram bollen till Inzaghi som lägger in 1-0 till Milan, men Bertini blåser av Pippo för offside och han hindras från att göra sitt åttonde Serie A-mål. Helt korrekt avblåsning dock.
Första halvlek över och fortfarande 0-0.
Andra halvlek
Milan började den andra halvleken betydligt bättre än vad de presterat i den första. Efter en tidig hörna skjuter Gattuso ett skott som Udineses målvakt De Sanctis räddar. Milanpressen fortsätter och Shevchenko hittar Rui Costa som testar skottlyckan. De Sanctis har dock inga större problem med det skottet heller. Milan äger mycket mer boll men möter nu ett Udinese som satsar på att försvara sig. De rödsvarta får ofta anfalla mot tio försvarande spelare.
Efter en kvart faller Shevchenko till synes enkelt i straffområdet, men repriserna visar att Udinese-backen har en arm på Shevchenko, svårbedömd situation! Ingen straff säger Bertini hursomhelst.
Ancelotti vill röra om lite i grytan och väljer att göra ett dubbelbyte. Ut går Gattuso och Rui Costa som ersätts av Serginho och Rivaldo.
Serginho sätter direkt fart på sin kant och hittar med ett inlägg Shevchenko i straffområdet. Ukrainaren har däremot inte det riktiga flytet utan nickar strax utanför. Mycket bättre Milanspel nu. Udinese är dock inte ofarliga utan skapar en del smålägen. Rivaldo prövar att skjuta utifrån men De Sanctis är vaken. Muzzi tacklas sedan hårt av Maldini som får matchens andra varning.
Matchen börjar nu närma sig slutet och vi har fortfarande inte gjort mål. Det kändes som en katastrof. Jag som var så säker på tre lätta poäng innan matchen. I den 83 minuten byter Ancelotti ut Shevchenko och ersätter honom med Tomasson. Kanske kanske kunde det hjälpa.
Udinese som fram tills nu inte skapat speciellt mycket fick en chans genom Iaquinta som dock sköt högt över. Efter 85 minuter var det för tredje gången dags för Bertini att visa sitt gula kort, denna gång till Pirlo efter ruff på Jörgensen.
I stor förtvivlan satt jag hemma vid mitt skrivbord och följde matchen när matchklockan stod på 88 minuter. 0-0 hemma mot Udinese var ju förskräckligt och jag var som nersänkt i en grav. Då plötsligt vi får frispark i ett bra läge utanför straffområdet. Jag hinner inte förstå att det är Rivaldo som tar den, men jag missar inte att han gör mål. Frisparken skruvas mot mål och utan att den ändrar riktning får Sensini en touch på bollen innan den faller ner i nätmaskorna. Känslan, glädjen och lättnaden är helt obeskrivlig. Tack Rivaldo!!
Om det varit nervöst nu så var det bara förnamnet till vad som väntade. Efter att fjärdedomaren deklarerat att vi skulle spela hela fem tilläggsminuter nådde nervositeten sin kulm. Två minuter in på övertiden faller Serginho lätt innanför Udineses straffområde och domare Bertini blåser straff. Pulsen lägger sig en aning när Pippo kliver fram för att äntligen få göra sitt åttonde mål i ligan. Pulsen stiger dock spikrakt upp när Inzaghis straff går precis som pulsen, rakt upp och över mål.
Matchens sista chans får Pirlo. Ensam i straffområdet med all tid i världen försöker han placera in 2-0 i De Sanctis högra hörn men skjuter utanför. Tomasson skriker i sin förtvivlan då han stod helt fri och kunde ha definitivt avgjort matchen. Strax efteråt blåser dock Bertini av och matchen slutar 1-0.
En otrolig skön och viktig seger på San Siro. Efter fyra hemmamatcher har vi fortfarande inte släppt in något mål och det känns riktigt bra, även om vi borde ha gjort fler mål idag.
