En krönika i rödsvart
Slarv och andra saker att bli förbannad över från veckan som gick.
Det är aldrig kul att förlora. Aldrig! Som tur är finns det alltid en förklaring till förluster. Alltid! Så även finns det en förklaring till varför vi inte får med oss någon poäng från Delle Alpi igår.
Här följer en sammanställning över de mest troliga orsakerna till förlusten:
1) Hybris
Jag tror att följande scenario utspelade sig i den rödsvarta bussen på väg till Turin. Ancelotti går längst fram och grabbar tag i mikrofonen, harklar sig och ber om spelarnas uppmärksamhet.
”Ciao tutti. Vi har nu nått så långt i vår utveckling så vi är beredda att ta nästa steg. Att vinna har blivit alldeles för enkelt så nu ska vi göra saker och ting lite vanskligare för oss. Min plan är att vi släpper upp Juve till en 2-0 ledning. Ta positioner högt upp i banan, och du Andrea, du får gärna bli av med bollen eftersom dina lagkamrater förväntar sig att du om någon skall kunna leverera den till rätt adress. Strutta runt i en halvtimme och sen sätter ni igång att spela och slår tillbaka Juve.”
En ädel taktik, visst, men den funkade inte helt enkelt. Övermodet tog över, vi överskattade vår egen förmåga. Det hade varit bättre om vi spelat som vi brukar istället för att prompt låta Juve ta kommandot.
2) Låtsaslagkompisarna
Det märktes så tydligt direkt i början. Passningarna hamnade lite här och där. Mest där. Där det inte fanns några rödsvarta spelare. Men det fanns det, även om inte vi kunde se dem. Spelarna hade alla med sig varsin låtsaskompis ut på plan som de ideligen passade. Kaladzes låtsaskompis var mest spelsugen eftersom han fick flest genomskärare.
Om spelarna prompt måste ha med sig sina fantasikompisar så måste de ju bli godkända av Ancelotti först. Vi kan ju inte ha en massa amatörer i laget, oavsett om de finns på riktigt eller inte. Annars havererar vårt spel.
3) Blydobbar
Att ingen annan såg det är ju ett smärre under. Det handlade om sabotage. Spelarnas dobbar var fyllda med bly, inte undra på att de blev frånsprungna mest hela tiden. I andra halvlek så blev det ju ett helt annat spel när de fått byta skor. Kaladze sträckte sig dessutom i halvtid när han skulle lyfta upp de ofantligt tunga skorna och fick bytas ut till förmån för Costacurta.
Man kan ju bli irriterad för mindre!
4) Välgörenhet
Förra helgen auktionerade man ut tröjor för att samla in pengar till jordbävningsoffren i Molise. Denna helg auktionerade vi ut 3 poäng och högsta budet kom från Juventus. Tycker att det får vara slut med denna välgörenhetskampanj nu. Vi måste tänka på oss själv ibland också!
5) Konstruktionsfel på Delle Alpi
Okej om man bygger läktarna i solid betong men är det verkligen tillåtet att ställa upp en betongmur framför målet också? Jag bara frågar. Uppenbarligen var det det Juve hade gjort med tanke på att vi knappt kom fram till mål.
€ € €
Veckans dagispris 1: Enrico Preziosi. Avgick för att han tyckte att domarna missgynnat hans lag. Tänk om alla agerade likadant. Då skulle vi ha fler presidenter i en klubb under säsongen än vad Jan O Karlsson hade icke existerande gäster på sin kräftskiva.
€ € €
Det är ju klart man blir lite fundersam varje gång man förlorar. Man tar det nästan som en personlig förnedran. Vad hade jag som supporter kunnat göra för att förhindra detta? På något sätt så lär ju jag vara skyldig. Som det känns i alla fall.
Sen dyker det alltid upp frågeställningar efter en sådan här föreställning. Varför.
-Varför tog det 45 minuter för Ambrosini att inse att matchen hade börjat?
-Varför hade Abbiati en ful krage runt sin hals?
-Varför fick Rui Costa springa runt på planen i drygt 70 minuter och se uppgiven ut innan han blev utbytt?
-Varför måste Paparesta blåsa i sin pipa vid varje utandning?
Antagligen kommer dessa frågor aldrig att bli besvarade. Men nyckeln till att vinna ligger nog i att finna svaren till dessa frågor.
€ € €
Veckans dagispris 2: Fabio Liverani. Blev sur på en motståndare. Kastade bollen i ansiktet på honom. Domaren stod 1½ meter ifrån. Fabio fick det röda kortet och fick ställa sig i skamvrån. Moget, mycket moget.
€ € €
Med tanke på hur mycket skit Roma-presidenten Sensi snackar så undrar man om han egentligen inte bara är ironisk och vill bli stå-upp-komiker. Han har ofta t o m bättre bortförklaringar än undertecknad, och det säger inte lite.
Hans senaste utspel handlar om att Roma kommer ha ett par viktiga spelare avstängda när de ska möta storlagen från norr. Enligt Sensi är det en komplott ledd av Moggi och Galliani. Jomenvisst. Ni hör ju själv hur trovärdigt det låter.
€ € €
Från himmelriket till helvete, det tog en dryg månad att göra den resan. Jag vill nog boka en returbiljett så snabbt som möjligt…
€ € €
Veckans onödiga statistik:
Vi har gjort mål i 18 raka tävlingsmatcher.
€ € €
Veckans Vinny Jones-pris: Paolo Negro & Domenico Morfeo. Gjorde sitt bästa för att bryta benen på sina motståndare. Misslyckades och domarna tyckte därför att de inte gjort sig förtjänta av en tidig dusch.
€ € €
Veckans topp 3 – Fulaste namnen på italienska fotbollslag
1. Albinoleffe
Jag funderar ofta på vem denne Leffe som lånat ut sitt namn till detta lag, egentligen är. Att han var albino framgår ju av namnet. Han måste ha varit otroligt stor i staden eftersom fotbollslaget fick hans smeknamn. Hoppas bara inte trenden fortsätter. Annars finns risken att det urartar. Hur seriöst känns det med lag som Fläskberra, Rockjonte och Fjollkalle, egentligen?
2. Gladiator
Är det tänkt att namnet ska väcka respekt? Jag vet inte, men det låter mest mesigt. Skulle inte bli förvånad som spelarna hette ”Titan” och ”Plexus” också.
3. Tivoli
Ännu ett fantasilöst försök till att var komisk? Kanske var det en sådan tränarkarusell i laget så att man inte hade något val än att döpa om sig till Tivoli.
Inte ens nära: Leffe
Hallå! Hur originellt är det att döpa sitt lag till Leffe när det redan finns en Albinoleffe. Låter bara som en blek kopia…eller var det tvärtom…
€ € €
Ha en inte alltför kall vecka så ses vi när jag kommit på fler bortförklaringar till gårdagens förlust.
marko_u@hotmail.com
