30 år med Silvio Berlusconi
Berlusconi firar 30 år med Milan och redaktionen summerar åren som gått.
Silvio Berlusconi firade under helgen 30 år som ägare till Milan. Det har under den tiden blivit 8 ligasegrar, 1 Coppa Italia, 4 italienska supercuppokaler, 5 europeiska supercuper, 2 interkoninentalcuper, 1 FIFA Club World Cup och inte minst hela 5 Champions League-titlar.
Stora spelare har kommit och gått. Fyra guldbollenvinnare har korats i rödsvart matchställ; Van Basten, Weah, Shevchenko och Kaka. Världens genom tiderna bästa backlinje, firma Maldini, Baresi, Costacurta & Tassotti var under många år Milans stomme. Den holländska trojkan van Basten, Gullit, Rijkaard skapade magi och drog till sig nya Milan-fans från hela världen (inklusive undertecknad).
Stora italienska tränare som Sacchi, Capello och Ancelotti har blommat ut i Milan och har i sin tur format italienska storspelare på Milanello. Donadoni, Albertini, Pirlo, Gattuso, Ambrosini med flera. Stommen i Berlusconis Milan har, till skillnad från kusinerna i blåsvart, alltid varit italiensk.
När Milan 1987 betalade 150 miljoner kronor för Lentini kallade påve Johannes Paulus II det för ”en förolämpning mot arbetets värdighet”. Denna förmaning från högsta ort verkade inte påverka Berlusconis investeringsvilja nämnvärt. Han påstår sig ha investerat över 10 miljarder kronor i klubben och allra mest av allt på Rui Costa, Pippo Inzaghi och Alessandro Nesta som tillsammans kostade nästen 1 miljard kronor.
Även om Berlusconis intresse för klubben gått i vågor under åren går det inte att underskatta hans betydelse för Milan sedan han tog över den illa skötta klubben 1986. Under 20 år var klubben en av europas största fotbollsgiganter. Efter att ha varit mycket ekonomiskt återhållsam sedan 2002, verkar det nu som att han öppnat plånboken igen. I en intervju i samband med 30-årsfirandet sa Berlusconi att det var hans mål att gå till två Champions League-finaler de kommande fem åren. Hybris? Förmodligen, men än är det för tidigt att räkna ut Silvio Berlusconi.
Nedan följer svar på frågor som ställts till redaktionen angående Berlusconis 30 år vi rodret.
Vilket är ditt bästa Milan-minne under denna period?
Silvio Berlusconi*: ”När vi vann över Steaua Bucharest med 4-0 för min första europeiska titel var oförglömligt. Jag glömmer heller aldrig spektaklet på Nou Camp som var helt täckt i rödsvarta flaggor.”
Erik Terzi: Shevas blick i CL-finalen mot Juventus. Han tittar på bollen-domaren-Buffon-bollen-domaren-Buffon och ja... Ni vet hur sagan fortsätter...
Henrik Edman: Det finns två som höjer sig över andra, båda från Aten. Det bästa – och som förmodligen aldrig kommer att slås – är vinsten över Barcelona med 4-0 i CL 1994. Vinsten över Liverpool 2007 kommer också högt då revanschen för den helt oförklarliga förlusten två år tidigare togs. Det var bestämt på förhand att Milan skulle vinna och att rättvisa skulle skipas, det fanns inget annat möjligt scenario. Liverpool såg ännu en gång ut som försvarslösa offerlamm på väg fram till altaret, men den här gången lyckades lammet inte rymma. Jag njöt av varenda minut.
Kaveh Golestani: Jag får väl ta två matcher här. Derbyt 2001 och vinsten mot Barcelona 1994 (även om jag var väldigt ung då).
Tommi Uksila: CL-vinsten på straffar mot Juventus 2003
Jonas Desai: Shevchenkos blick innan straffavgörandet i Champions League-finalen mot Juventus 2003. Alla som minns kan skriva under på vilket intryck detta gjorde.
Värsta minne?
Erik Terzi: Milan-Juventus 1-6, från säsongen 1996/1997. Jag såg matchen på en rökig italiensk bar bland exalterade Juventini och var nästan gråtfärdig när Christian Vieri satte sjätte målet. Jag vill minnas att jag frågade mina föräldrar om jag fick stanna hemma från skolan dagen efter.
Henrik Edman: Paolo Maldinis avsked på San Siro. Ett vackert och värdigt avsked förstördes av ett gäng supporters (?) som istället hånade Maldini. Ett fruktansvärt ögonblick som jag aldrig kommer över. De som var med då borde fråntas alla ägodelar som innehåller något rött och svart och förvisas från San Siro på livstid.
Kaveh Golestani: Håller mig till matcher. Det måste bli den hemska matchen mot Liverpool. Jag kan fortfarande inte se bilder från den matchen...
Tommi Uksila: Curvans hån mot Maldini i hans sista match på San Siro mot Roma.
Jonas Desai: Ögonblicket det blev klart att Thiago Silva såldes till Paris.
Favoritspelare?
Erik Terzi: Jag brukar svara Filippo Inzaghi, en spelare som alltid har fått mig att "go bananas"!
Henrik Edman: Paolo Maldini, det närmaste gudomlighet en människa kan komma.
Kaveh Golestani: Det finns så många, men jag försöker minska ner listan till några stycken. Maldini, Weah, Zlatan och Kaká.
Tommi Uksila: Välj någon av Maldini, Nesta och Thiago Silva. Utan tvekan min topp tre bland många fina spelare.
Jonas Desai: Ricardo Kaka.
Favoritmål?
Erik Terzi: Inzaghis 3-2 mål mot Ajax i CL-kvartsfinalen från 2003.
Henrik Edman: Inzaghis avskedsmål mot Novara i sin sista match i all ära, men Patos mål efter 24 sekunder på bortaplan mot Barcelona slår nog faktiskt allt. Den dödliga effektiviteten, superlagets maktlöshet och tystnaden på Camp Nou. Jorden slutade snurra och tiden stannade när Pato bokstavligen flög fram och dunkade in det oförglömliga målet. Jag får gåshud bara av att tänka på det…
Kaveh Golestani: Säkert inte det snyggaste, jag kan tänka på många som är det, men det mål som jag kommer att tänka först när jag läser frågan. Shevchenko mot Juventus. Hatarna säger att det var ett inlägg. Det var ett skott. Och det var genialiskt.
https://www.youtube.com/watch?v=5Gprcg0jUdU
Tommi Uksila: Inzaghis 1-0-mål i CL-finalen 2007 mot Liverpool. Det är ett typiskt Pippo-mål, och så viktigt.
Jonas Desai: Pirlos frisparksmål i derbyt 2007/2008 (tror jag det var)
Helhetsbetyg på Berlusconis 30 år som president?
Silvio Berlusconi*: ”Om jag fick betygsätta mig själv på en skala mellan 1 och 10, skulle jag ge en 11”
Erik Terzi: 8 gånger Campione d'Italia, 5 gånger Campione d'Europa, 3 gånger Campione del Mondo, 6 Italienska Supercuper, 5 Europeiska Supercuper och en Coppa Italia. 28 titlar på 29 år är en fantastisk utdelning, inget snack om saken, men de senaste 4-5 åren har varit så kontroversiella och frustrerande. Ett antiklimax som sänker helhetsbetyget till 7 med italienska mått mätt.
Henrik Edman: Det tar emot att hylla en person som Berlusconi som är ett riktigt ärkesvin på många sätt och vis. Kanske inte populärt att skriva i Milankretsar, men det är icke desto mindre den brutala sanningen. Men för att ta på sig skygglapparna och endast se till det sportsliga så går det inte att ge ett annat betyg än det högsta. Från ett lag i Serie B till ett lag som skördat allt på den internationella arenan, många gånger om dessutom. Historiskt är det endast Real Madrid som utmanar om titeln som det bästa laget någonsin och mycket av det beror på Berlusconis era i klubben.
Kaveh Golestani: Som president, visionär och högst ansvarig för Milans succéår går det inte att ge honom annat än högsta betyg, i alla fall fram till för några år sedan då hans intressen och fokus skiftat mot andra delar av hans liv och imperium. Som person får han bottenbetyg, men vi får se långt och länge efter en president som rent sportsligt klarat det så bra som Berlusconi har gjort.
Tommi Uksila: 7/10. Åtta ligatitlar och fem CL-titlar på 30 år. Det är få som kan mäta sig med det. Bristen på självinsikt de senaste åren drar givetvis ner betyget.
Jonas Desai: 6/10. Men oj vilken svår fråga.
*Från intervju med The Sun
