Matchanalys
Idag fick vi med nöd och näppe med oss tre poäng i mötet med gästande Parma.
Det var idag vi skulle få det bekräftat att den tillfälliga svackan bara var tillfällig. Trots att Parma spelat ganska starkt och visat framfötterna det senaste kändes det som om vi skulle vinna denna match ganska komfortabelt. Spelarna skulle vara revanschsugna och uppvilade, mot Parmas trötta lag efter matchen i UEFA-cupen i torsdags.
Jag tycker inte vi spelade dåligt idag. Tvärtom, vi ägde och rullade mycket boll. Men mycket längre än så kom vi inte. Det va den där lilla, sista nyckeln som saknades för att låsa upp Parmas försvar och när vi väl fick möjligheterna så var skärpan alldeles för dålig. Inzaghi fick jobba ensam i anfallet vilket kanske inte var helt lyckat idag. Anfallen var sega och rörligheten var inte den bästa.
När vi gjort 1-0 känndes det som vi tappade av på farten. Vi ångade inte på som vi gjorde förut, vilket straffade sig. Samma sak var nära att hända även efter 2-1. Hade vi kört full fart framåt tror jag att vi skulle fått se den tröttheten som Parmas spelare hade i benen. Det fick vi inte göra idag eftersom vi lät Parma spela mer boll i den andra halvleken.
Det som var mest positivt idag var att se båda våra ytterbackar så offensiva. Flertalet gånger byggdes anfallen upp runt dem. Både Helveg och Simic skötte det bra på högerkanten, medans Kaladze skötte sitt på motsatt kant.
Parma gjorde en bra match och med lite mer rutin hade vi varit ännu mer illa ute. Kvitteringen hade då, enligt mig, varit ett faktum.
På lördag är det derby. Då måste vi få se det ”riktiga” Milan igen.
