Rör inte min klubb!
Khadaffi: Rör inte min klubb! Finns det ingen FN-resolution eller EU-regel som hindrar diktatorer att äga fotbollsklubbar?
Det här är splittrande, minst sagt. Tänk om Cragnotti lämnade klubben och Khadaffi tog över. Ur askan i eldan är verkligen ett uttryck som då kommer till användning. Jag vet inte om ni såg det, men för några år sedan fanns det ett patetiskt mode i Lazioshopen där viss ”klädsel”(eller vad man ska kalla det) verkligen påminde om der Wehrmachts ökenutstyrsel under andra världskriget, som någon sorts förkastligt ”Rommelmode”. Och nu kommer alltså Khadaffi och hotar klubben. Finns där ett samband? Hmm…
Om det blir så att Khadaffi tar över får jag problem med mitt engagemang, det kan jag garantera. Som svensk förstår jag mig inte särskilt väl på italienares syn på demokratifrågor. Vissa grundläggande saker är väl klara, men det är ändå svårt att få ihop det. Men Italien har ju aldrig behövt ta tag i sitt mindre ärevördiga historiska förflutna som exempelvis Tyskland fått göra. Man har helt enkelt kommit billigt undan. När sedan Machiavellis ande svävar över det mesta av betydelse i Italien är man långt ifrån den verklighet som en normal svensk kan begripa.
Exemplen haglar över en, men märkliga rent politiska frågor, och sådan polemik, kan man distansera sig från med en (förvisso) besvärad axelryckning (nu menar jag inte vad som försiggår på läktarna). Men en sådan intim sammankopplingen mellan italienskfotboll (min klubb dessutom) och en diktatur orkar jag inte med. Att Khadaffi redan äger en del av Juventus (sedan ett par år) och numer även några procent av Lazio, är välkänt/ökänt. Detta är illa nog. Låt det stanna vid detta Cragnotti! Kanske det inte finns några andra ägarintressen, men om klubben säljs till Libyen (för det är ju faktiskt i praktiken en stat i form av en diktatur som då blir ägare, låt vara att det är genom en diktators son. Men en diktator är ju samma sak som den stat han styr) har Cragnotti gjort Lazio en sista björntjänst.
Vilka andra ägarintressen det finns är oklart. Till en början när det deklarerades att Lazio skulle säljas verkade finansmannen Bertarelli vara en realistisk intressent. Som en av världens rikaste personer, grundmurad laziale, och med en solid bakgrund, verkade detta vara för bra för att vara sant. Och det var det kanske också, precis som många andra sagor. Bertarellis intresse att överta ägarposten har dementerats av hans egna talesmän. Men – märk - om förhandlingar verkligen pågår, och ett intresse verkligen finns, har ingen intressent något att vinna på att öppet deklarera sin position. Det kan bara vara en nackdel i eventuella förhandlingar där priset är den avgörande frågan.
Men ännu är inget avgjort...
