Moment 22
Att vara laziale har ofta, ja, nästan alltid faktiskt, varit förknippat med lidande.
Klubbens historia är minst sagt innehållsrik och det mesta som kan hända, har redan hänt. Allt från mutskandalen i mitten av 80-talet, Paparellis tragiska bortgång, svastikorna på Curva Nord och givetvis alla framgångar och motgångar vi har haft rent sportsligt. Vår rika historia, om än med mörka inslag, är en starkt bidragande orsak till varför vi är stolta. Stolta över att vara laziali.
Och nu detta. Vår största ägare blöder och plånboken är ekande tom. Vårt kära Lazio är till salu. Förvisso är en försäljning av hävd inte nödvändigtvis dålig, men det skapar osäkerhet bland alla inblandade. Även vi fans alltså. ”Man vet vad man har, men inte vad man får” är en gammal klyscha som gäller oss i allra högsta grad just nu. Så länge jag kan minnas har Lazio varit en av de klubbar som varit omgärdad av flest rykten. Det som kokar i korridorerna på Formello just nu gör ju inte saken direkt bättre. Ska vi bli uppköpta av Khadaffi, som för bara några år sedan var en av de mest kontroversiella ledarna i hela världen med – som sagts – många tveksamheter på sitt samvete. Visserligen säger ryktena nu att det är sonens investmentbolag (LAFICO) som ligger bakom intresset. Utan att gå allt för djupt i analysen av Al-Saadi Khadaffi så kan man konstatera följande (rent löjliga) fakta:
*Al-Saadi Khadaffi är lagkapten och playmaker i klubblaget Ittihad i Libyen.
*Al-Saadi Khadaffi är lagkapten och playmaker i Libyska landslaget.
*Al-Saadi Khadaffi är tränare för Libyska landslaget.
*Al-Saadi Khadaffi är president i Libyska fotbollsförbundet.
*Al-Saadi Khadaffi är idrottsminister i Libyen.
*Al-Saadi Khadaffi genom LAFICO äger 8% av Juventus och är en uttalad juventino.
Visst, pengar har han tydligen och ett brinnande fotbollsintresse. Men personligen skulle jag ha sömnproblem och moraliska besvär att försvara Lazio’s rykte mot allmänhetens ifrågasättande. Jag vet att många fans säger att alternativet konkurs är sämre… och det går ju inte argumentera emot. Jag vill helst slippa den diskussionen.
Nåväl, i dagarna dök en annan intressent upp – Carlo Baldassarra. Född 1939 i Veroli och uppvuxen i Frosinone, ca 8 mil söder om Rom. Baldassarra är bosatt i Kanada de senaste 44 åren och numer en mångmiljonär i byggbranschen. Han äger ett kanadensiskt byggföretag som heter Greenpark Homes som är mycket stora i regionen runt Toronto. Till skillnad från Khadaffi är han varken playmaker eller juventino, utan en inbiten laziale. Men enligt en tidningartikel i den italienskspråkiga tidningen Corriere Canadese har en av Baldassarras rådgivare sagt att detta endast är ett ogrundat rykte. Alltså, ungefär lika sant som ryktet om att läkemedelsmiljonären och seglaren Ernesto Bertarelli skulle vara intresserad.
Tja… å andra sidan kan man ju ifrågasätta vad annat någon av dessa gentlemän kan säga? Men visst, onekligen låter det som om någon populistisk journalist letat upp någon megarik laziale och lagt ihop 2 och 2.
Så vad händer med Lazio under tiden nu? På fotbollsplanen spelar vi den bästa fotbollen tillsammans med Juventus och vi är faktiskt bara två straffsparkar, missade av Mihajlovic, från att leda hela Serie A. Uppenbarligen har Mancini lyckats med något som låter omöjligt – att få laget att koncentrera sig på fotboll. All heder åt Mancio! Jag läste en intervju med honom häromdagen där han sa att han själv inte visste vad som skulle hända i januari när transferfönstret öppnar för en månads handel med fotbollsspelare mellan klubbarna. Allt han kunde göra var att försöka få laget att ta så många poäng som möjligt innan uppehållet. Därmed kommer jag in på rubriken till denna artikel – Moment 22.
Vad Lazio än gör, så kan det bara bli fel (jag hoppas innerligen att jag har fel).
- Laget spelar bra fotboll och är ett topplag i Italien, men för att göra det ännu mer attraktivt för en köpare måste klubben sänka sina kostnader, det vill säga spelarnas löner. Det enklaste sättet är att försöka sälja några av de bäst avlönade.
- Om Lazio lyckas sälja någon eller några av de högst avlönade spelarna så sjunker kvaliteten på laget, logiskt sett. Just nu ryktas om att Lazio måste sälja 2 eller 3 spelare i januari… alltså 2 eller 3 av våra bästa, det vill säga sådana som efterfrågas och som en eventuell köpare kan betala något för. Onekligen flyger tankarna till Stankovic, Fiore, Stam och Lopez i första hand. Kanske även Sorin.
- Om detta händer blir Lazio, logiskt sett, ett sämre fotbollslag och mindre attraktivt för en eventuell köpare av den anledningen.
- Om detta INTE händer blir Lazio, logiskt sett, ett lag med för stora kostnader och därmed mindre attraktivt för en eventuell köpare. Lazio blir troligtvis ”billigare”, vilket är något som Cirio knappast är så intresserat av.
Alltså, vad Lazio än gör, så kommer det att bli problem. Som lök på laxen råder, som de flesta vet, lågkonjunktur inom världsfotbollen. Zidane-summor är ett minne blott och de stora köpen måste hitta en ny prisnivå. Intäkterna sjunker för klubbarna i och med att TV-avtalen blivit betydligt sämre samtidigt som lönerna blivit högre. Cragnotti och Cirio värderar SS Lazio SpA till omkring 220 miljoner euro men jag undrar vad köparna säger om det? Cragnotti värderade ju Nesta till 55 miljoner euro men fick ”bara” 30.
Som alla laziali är jag orolig. Glädjen som fotbollslaget ger ser jag som lånad tid, kanske en aning pessimistiskt, men jag vill inte bli negativt överraskad över vad som kommer att ske i slutänden. Det enda jag vet är att SS Lazio SpA måste ha en ny ägare i juni 2003, annars blir det nog match på Artemio Franchi-stadion mot de lila.
Sempre e solo la Lazio!
