Krönika: Finns det en plan?
Jag hade tänkt skriva något redan efter att Leonardo offentliggjordes som ny tränare. Då hade jag tänkt skriva om en nystart, nya positiva vindar och en spännande framtid. Men det blev inte av. Och nu handlar skrivandet i stället mestadels om oroväckande frågetecken.
Så var det då äntligen officiellt: Kakà lämnar för spel i Real Madrid.
Jag skriver äntligen då den här soppan gällande Kakàs vara eller inte vara i Milano nu till sist nådde en slutpunkt. En slutpunkt som var viktig att nå fram till då Milanledningen nu har fått förutsättningarna säkerställda när det gäller att forma nästa säsongs lag.
En än mer utdragen Kakà-affär hade sinkat Milan i arbetet med att ge Leonardo bästa möjliga förutsättningar för att bygga en slagkraftig trupp till höstens Serie A. Det hade också varit mer frustrerande att i ytterligare några dagar överösas med olika rapporter från medierna om Kakàs framtid än vad det hade varit hoppfullt. För visst kändes det som att han redan var förlorad. Och med facit i hand är jag glad att vi äntligen har fått ett slut på spekulationerna och fått svar på våra frågor.
Kakà spelar i Real Madrid nästa säsong, det är inget vi kan göra åt hur mycket vi än skulle vilja det. Det är heller inget som Milanledningen numera kan ändra på. Kakà är borta ur lagbygget och det viktiga nu är vad klubben har för planer för framtiden. Finns det ens en vettig plan? En skräddarsydd plan för hur man ska stärka upp i stället för att försvaga det Milan som de senaste säsongerna långt ifrån har varit perfekt. Finns det någon sådan?
Jag har redan nu fått frågan av ett flertal personer om vad jag tycker om försäljningen av Kakà. Svaret har samtliga gånger blivit att jag egentligen inte kan ge något svar – inte än. Det handlar om vad som sker nu. Vad kommer att ske framöver? Har Milan ett par, tre riktigt klassförvärv som står och väntar i kulisserna på att få kliva in i rampljuset och presenteras som Milanspelare? I så fall kanske jag om några veckor kommer att säga att jag är mycket nöjd med affären. Men det är långt dit.
Trots att drygt 700 miljoner kronor (plus de cirka 150 som Gourcuff-försäljningen inbringade) nu är frigjorda för spelarköp känns det långt ifrån bra. Visst finns det en möjlighet att det inom kort börjar trilla in spelare som Ribery och då finns all anledning att se positivt på det hela. Men jag väljer att se det ur ett mer skeptiskt perspektiv, förmodligen av rädsla för att återigen bli besviken på Milans mercato. Utan större förväntningar blir man heller inte allt för besviken om inget av värde inträffar.
Dock finns det förstås en positiv sida hos mig också som försöker göra sig påmind och påtalar det faktum att det nu åtminstone borde finnas resurser för expansiva spelarköp. Pengarna ger förutsättningar för att förstärka laget men frågan är om det räcker. För finns ambitionerna att värva stort? Eller tänker Berlusconi och Galliani först och främst på att spara och köra sitt utnötta mantra om att Milan är bra som man är och att truppen är fylld av mästare? Om sanningen ligger närmast alternativ två ser jag all anledning till att börja oroa sig rejält som Milansupporter.
Dzeko verkar vara på ingång och så långt i så fall allting gott på värvarfronten. Han kan bli ett mycket välkommet tillskott och jag tror att han besitter alla de kvalitéerna som behövs för att lyckas även i Serie A. Men samtidigt hyser jag en oro för att det också kan vara det enda köpet av dignitet som görs från Milans sida i sommar. Det känns som att det trots försäljningarna av Kakà och Gourcuff mycket väl kan bli en sommar kantad av budgetvärvningar, halvbleka nyförvärv och återigen en breddning av truppen i stället för den spetsning som alla vet behövs.
För att återknyta till rubriken: Finns det en plan?
Det kan ju förstås vara så att Galliani och gubbarna har planlagt allt det här. Sälja Kakà, cascha in ett antal miljoner och bygga nytt genom att plocka in exakt de spelarna som Leonardo vill ha till sitt förfogande. I så fall kan vi gå en strålande säsong tillmötes.
Samtidigt finns som sagt också risken, den jag oroar mig för i allra högsta grad just nu, att Leonardo förgäves önskar sig spelare och hans överordnade i stället hellre låter pengarna stanna på kontot.
Framtiden får utvisa vad som sker, för att låta väldigt klok och klyschig. Jag hoppas innerligt att allt det som hittills har hänt under Milans mercato är noga planerat och att det också finns en tydlig struktur över vad som ska ske framöver. Om inte riskerar vi att återigen bli väldigt missnöjda över Milans agerande under ytterligare en sommar.
