Analys av derbyt
Rivaldo slår en passning som endast han och ett fåtal spelare i världen kan slå, Serginhos löpning är tagen ur skolboken och med tanke på den tid och yta han hade så är risken att han i ett sånt läge missar ganska liten.
Det jag höjde på ögonbrynen mest åt innan match var avsaknaden av Shevchenko i startelvan. Inzaghi har tappat stinget lite grann och då hade en Shevchenko på uppåtgående känts som ett bättre alternativ mot ett defensivt starkt Inter.
Det fanns dock två faktorer i motståndarnas laguppställning som gjorde att det fanns anledning att andas optimism. Vivas som högerback istället för Zanetti, det bådade gott för Serginho som hade fått uppgiften att härja på vår vänsterkant. Samt faktumet att Inter satsade på Farinos på mittfältet som spelmotor i den skadade Emres frånvaro. Farinos hade inte många minuter på sitt konto de senaste månaderna och en sådan spelare i en krävande roll som spelmotor kan helt enkelt inte fungera.
Matchinledningen var väl ganska typisk för en derbymatch. Båda lagen ville mycket, men samtidigt tog man det säkra före det osäkra. Inter lät Milan rulla boll och försökte ställa om så snabbt man kunde, oftast med långa bollar mot Recoba och Vieri på topp, samt Morfeo som stundtals hade lite för stora ytor på sin vänsterkant.
Vårt anfallsspel var inte alls lika snabbt eller nästan på gränsen till dumdristigt offensivt som det har varit i vissa matcher. Mer metodiskt och många bollar gick via Pirlo som spred ut dem med hög procent till sina medspelare. Serginho utnyttjade kanten ganska väl, man han vill gärna ta steget in till mitten för ofta när han känner att han inte får delta i spelet.
Vår försiktigare offensiv märktes framför allt på att Simic och Kaladze höll sig ganska passiva vad gällde offensiva raider. Uppställningen för dagen var en 4-4-1-1 eller t o m 4-5-1 med tanke på att Rivaldo kom väldigt långt ner i banan. Utan Rui Costa så fick Rivaldo lite mer utrymme att röra sig på och visa var han vill ha bollarna.
Det var kombinationen Pirlo-Rivaldo-Serginho som skulle bli den avgörande för vår del i denna match. Rivaldo slår en passning som endast han och ett fåtal spelare i världen kan slå, Serginhos löpning är tagen ur skolboken och med tanke på den tid och yta han hade så är risken att han i ett sånt läge missar ganska liten.
Inters spel i den första halvleken verkar frustrerat. Pirlo lärde sig läxan från Juventus-matchen och ser till att stanna på egen planhalva och värdera sina passningsalternativ mycket nogrannare. Ytorna som Nedved och Davids gavs i Turin, var nu som bortblåsta.
Andra halvlek börjar naturligtvis med ett pressande Inter som försöker trycka tillbaka Milan. Mittfältet gör det lite lätt för sig och faller ner under Inters press istället för att trycka tillbaka och stoppa Inters anfall vid mittlinjen. Coco firar stora triumfer på sin kant när vårt mittfält sitter i knäet på försvaret. Han är en erkänt duktig spelare när han får upp farten och ges tid att komma fram.
När Pirlo utgår får vi mer att säga till om. Ambrosini lyckas få med sig resten av mittfältarna högre upp i banan och Inters spelare börjar tröttna. Jag tycker t o m att Ancelotti hade kunnat ta in Ambro några minuter tidigare för att bespara mig oron över huruvida vi skulle kunna hålla matchen ut. Shevchenkos inträde innebar ännu ett plus till vårt spel. Med tanke på att det nu mest handlade om kontringar så är Shevchenko en mycket mer användbar spelare än Pippo med tanke på att hans teknik vida överglänser Pippos. Oturligt nog så blir Shevas mål icke godkänt, varför vet jag ej. Hans passning fram till Kaladzes volleyskott hade varit värt ett bättre öde än Toldos mycket vackra enhandsparad.
Med tio minuter kvar gör Chamot comeback. Jag var lite orolig över hur argentinaren skulle klara av sina första minuter för säsongen i slutskedet av ett hett derby. Han gjorde det galant. Med sitt sedvanliga lugn lyckades han stoppa en handfull anfall på egen hand.
Trots att både Costacurta och Maldini gör storstilade insatser i försvaret så märks det att de två inte har spelat ihop många minuter denna säsong. Det märks framförallt i markeringsspelet där det brister lite väl mycket några gånger. Värst var det nog när Vieri fick chans att kvittera på slutet. Som tur var gick bollen över.
Det var inte säsongens vackraste Milan, men ska vi plocka hem några pokaler denna säsong så gäller det att vi koncentrerar oss på att ta poäng och inte bara på att försöka charma publiken. Även om gårdagens publik är värda att bjudas på en hel del delikatesser med tanke på deras enorma stöd.
marko_u@hotmail.com
